IRAN | Mahsa Jina Aminis död efter att hon hade gripits av landets moralpolis i mitten av september 2022 blev känd för omvärlden efter att Niloufar Hamedi rapporterade om det från sjukhuset där hon avled, i den reformistiska tidningen Shargh. Elaheh Mohammadi reste till Mahsa Jina Aminis hemstad Saqqez/Seqiz i provinsen Kurdistan i nordvästra Iran för att bevaka hennes begravning. Båda greps kort efteråt, den 20 respektive den 29 september 2022.

De döms nu för att ha ”samarbetat” med USA:s regering, för ”konspiration mot den nationella säkerheten” och för ”propaganda mot systemet”, rapporterar Euronews som hänvisar till uppgifter i söndags från den iranska sajten Mizan som bevakar rättsliga nyheter.

Prisade journalister

Efter Mahsa Jina Aminis död bröt omfattande protester ut i landet med krav på såväl kvinnors rätt att klä sig som de vill som krav på den islamiska regimens fall. Kvinnor klippte sitt hår och brände sina slöjor i protest.

Åtminstone 529 personer har dödats i samband med protesterna sedan förra året, och nästan 20 000 personer har gripits. Protesterna har varit den största utmaningen mot den Islamiska republiken sedan den gröna rörelsen som bildades efter valet 2009.

Den rörelse som växte fram efter Mahsa Jjna Aminis död med slagordet Kvinna, liv, frihet belönades i förra veckan med EU-parlamentets pris för tankefrihet, Sakharovpriset, tillsammans med Mahsa Jina Amini.

Även de båda journalisterna har prisats. I maj i år tilldelades de Reportrar utan gränser Sveriges pressfrihetspris och även Unescos pressfrihetspris – ett pris som också gick till Narges Mohammadi, den iranska fängslade journalisten som nyligen fick Nobels fredspris.

–  Vi kräver att Niloufar Hamedi och Elaheh Mohammadi, och deras fängslade journalistkollegor omedelbart släpps fria, säger Erik Larsson, ordförande för Reportrar utan gränser Sverige, på organisationens hemsida.

Oklart läge för tonårsflicka i koma

I söndags rapporterade också iransk statsmedia att tonårsflickan Armita Garavand, som liksom Mahsa Jina Amini uppges ha misshandlats av moralpolis för att ha brutit mot landets klädkod, nu är hjärndöd. Det var den kurdiska människorättsgruppen Hengaw som först rapporterade att Armita Garavand hade misshandlats svårt av moralpolisen i Teherans tunnelbana i början av oktober. Iransk statlig media har hävdat att hon föll och slog sig i huvudet på grund av ett blodtrycksfall. Armita Garavand är 16 år.

Men källor uppger för Radio Free Europe/Radio Liberty(RFE/RL) att de har fått uppgifter om att hon inte är hjärndöd och att familjen fortfarande hoppas på att hon är vid liv. Enligt RFE/RL har en familjemedlem till Armita Garavand uppgett att hennes läkare på Fajrsjukhuset i Teheran har dementerat att hon är hjärndöd, men att de inte kan göra mer för henne utan att ”allt är i Guds händer”.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto