I Tidöavtalet framgår det att regeringen vill utreda hur återvandringen kan ”kraftigt stimuleras och med andra medel öka”. Med andra ord – hur kan vi få fler flyktingar att känna att de inte är välkomna här och få dem att flytta tillbaka till de länder de flytt ifrån?

I Ale kommun, som sedan valet styrs av en koalition av SD, M, KD och det lokala Framtid i Ale-partiet, har man redan börjat. Sedan en tid tillbaka driver kommunen en kampanj i sociala medier där man skriver vilka som kan få bidrag för att flytta tillbaka. Informationen i sig är inte felaktig, och det är samma information som går att finna på Migrationsverkets hemsida. Frågan är om det är en kommuns uppgift att gå ut med den, och vilka syften man har med det?

Enligt SD:s gruppledare Robert Jansson handlar det bara om att man vill ”höja kunskapsnivån”. Att väldigt få personer utnyttjar återvandringsbidraget handlar enligt honom om att många inte känner till möjligheten. Visst kan det finnas enstaka personer som inte har hört talas om det här, men som Aida Karimli, fullmäktigeledamot för Centerpartieti Ale, påpekar: ”Är det någon hemsida och myndighet som utlandsfödda har koll på så är det Migrationsverket, och där finns den här informationen.”

Att kampanjen sker samtidigt som Ale kommun ska utreda ”invandringens kostnader” är knappast en slump. Det paradigmskifte som det talas om så mycket på nationell nivå sker även på lokal nivå. Att sätta en siffra på vad invandringen till en kommun kostar är inte bara cyniskt, det är också väldigt svårt. För att kunna göra det kan man ju inte bara räkna på kostnader utan också vad varje person drar in till kommunen av form av skatteintäkter. ”Risken är att det blir totalt amatörmässigt. Men samtidigt kanske det inte spelar någon roll. När SD är med är poängen kanske i första hand att visa att det kostat för mycket. Det är ju partiets utgångspunkt”, säger statsvetaren Jonas Hinnfors till GP.

Man hade kunnat tänka sig att en liten kommun som Ale skulle vilja välkomna flyktingar och få dem att vilja stanna i kommunen. Istället lägger man nu ut information som gör att många känner sig allt annat än välkomnade. Flera personer som olika medier har pratat med vittnar om att de tycker att det känns både rasistiskt och utpekande.

Även i andra kommuner, som Göteborg, Gävle och Olofström, har SD försökt driva igenom liknande förslag, men hittills inte fått något gehör från de andra partierna. Men förmodligen är det bara en tidsfråga innan det sker på fler håll. I Danmark, som ofta brukar ligga steget före Sverige i migrationspolitiken, har regeringen sedan länge en ”återvandringskarta” på hemsidan där man kan se hur många som har lämnat Danmark frivilligt. De ger också generösa bidrag till dem som återvänder på villkor att de avsäger sitt danska medborgarskap. SD:s migrationspolitiske talesperson Ludvig Aspling säger till Aftonbladet att det här är något som han vill att Sverige ska inspireras av.

Samtidigt som regeringen med hjälp av information och bidrag ska få fler att lämna Sverige framgår det också av Tidöavtalet att jakten på papperslösa ska intensifieras. Flyktingar ska fördrivas från Sverige med såväl piska som morot, kosta vad det kosta vill. Det är det som blir konsekvensen när SD får hålla i taktpinnen, och något säger mig att det här tyvärr bara är början.