När människor tvingas fly till ett nytt land är det viktigt att snabbt känna sig som en del av samhället, bli välkomnade och få ett gott mottagande. För en god integration är det viktigt att snabbt få kontakter med samhället, lära sig språket, få ett boende och relativt snabbt få besked om framtiden. Det bästa vore att kunna lära sig svenska från dag ett och kunna börja planera sin framtid. Tyvärr tvingas många som flyr hit redan idag vänta i ovisshet mycket länge på besked om de får stanna eller inte, de får inte integrationsinsatser direkt och riskerar att passiviseras och hamna utanför.

Dessutom är det mycket svårare nu än tidigare med dagens skärpta migrationsregler att återförenas med sina nära och kära, vilket försvårar för integrationen. Det är mycket svårare att fokusera på att lära sig ett nytt språk eller skaffa ett jobb om man ständigt oroar sig för hur sin familj har det eller om man någonsin får återse dem igen.

Men det slutar inte där. Det finns mycket som den här regeringen inte har prioriterat, som klimatanpassningsåtgärder för att underlätta när det kommer nya översvämningar eller medel till studieförbund, men något som man kan lita på att regeringen prioriterar är att göra livet ännu lite svårare för människor som flytt.

Regeringens Maria Malmer Stenergard och SD:s Jimmie Åkesson åkte ner till förvaret i Åstorp i Skåne och presenterade sitt nya system för mottagande. Det handlar om att inrätta stora center nära flygplatser där asylsökande ska tvingas bo istället för att fördelas runt om i landet eller hitta boende själva hos släkt eller vänner. I dessa center ska de bo under asyltiden i väntan på besked och därefter tvingas bo kvar i väntan på att återvända om de inte har rätt att stanna.

Det fattar ju alla att det kommer bli katastrof. Det är motsatsen till ett gott mottagande eller en god integration. Tanken om att människor ska bli en del av vårt samhälle och skapa sig ett nytt liv här är sedan länge övergiven. Istället vill regeringen och SD skapa system som innebär att människor verkligen inte kommer in i samhället, knyter kontakter och lär känna människor som bor här eller lär sig språket. Detta handlar om att separera ”oss” från ”dem”. Minska kontaktytorna och därmed också minska engagemanget, förståelsen och empatin för människor på flykt.

Det handlar om att isolera människor som kommer hit så att de inte får vänner här eller råkar få ett jobb eller klasskompisar som månar om dem. När människor möts och när de blir en del av samhället blir de ju nämligen svårare att utvisa för då kommer människor att protestera. Det är väl också ytterligare ett försök till ondhetssignalering. Visa på hur illa det är i Sverige för att försöka få till och med de som tvingas fly från sina hem att vara rädda för hur de får det om de flyr hit.

Dessa interneringsläger känns bekanta. Från historien tänker ni?  Men faktiskt från tidigare förslag från ett annat politiskt parti. S har nämligen också försökt driva igenom precis det här. Och MP stoppade det. En utredare utredde detta system och presenterade utredningen 2018. Den föreslog inrättande av center nära flygplatser där i princip alla skulle tvingas bo avskärmade från resten av samhället. Sen blev det stopp för förslagen till dess att MP lämnade regeringen 2021. Kort därpå, i början av 2022 lade sedan S själva fram tilläggsdirektiv till en liggande utredning i precis den riktning som nuvarande regering föreslår och den tidigare utredningen föreslagit.

Jag är glad att protesterna mot detta extremt integrationsfientliga förslag är stora. Anders Lindberg och Daniel Swedin och ni andra som nu kritiserar detta, glöm inte att protestera lika högt om det är en S-regering som föreslår något sånt här nästa gång.

För att en demokrati ska vara välfungerande behövs så mycket mer än fria val. En fri debatt i samhället, starka civilsamhällesorganisationer som kan bygga rörelser och samla människor att engagera sig, granska politikerna och jobba för sina frågor.

Folkbildning behövs för att människor ska kunna utvecklas och bildas och för att kunna ta tillvara på sina rättigheter som medborgare.

Fria medier behövs för att granska makthavare, beskriva nyheter ur en mångfald av perspektiv och avslöja orättvisor. I länder där den demokratiska utvecklingen går åt fel håll och där demokratin håller på att nedmonteras börjar det just med att begränsa civilsamhället och skära ner på bidragen. Även journalistiken begränsas och journalister trakasseras och förföljs.

I den förra regeringens handlingsplan för en stark demokrati beskrivs hur Sveriges demokrati står inför stora utmaningar. I handlingsplanen lyfts främst tre utmaningar som hotar den svenska demokratin särskilt fram: Ett demokratiskt utanförskap, ett hotat demokratiskt samtal och antidemokratiska aktörer som utmanar.

Regeringen beskriver hur viktigt det är för demokratin med bildning: ”Personer med en hög utbildningsnivå skaffar sig kunskap, verktyg och kontakter som gör det lättare att engagera sig i samhällsfrågor. Personer som växt upp i en familj där det setts som naturligt att engagera sig tenderar att själva engagera sig.”

De beskriver också utmaningarna för journalistiken och det demokratiska samtalet: ”En fungerande demokrati förutsätter att det finns en mångfald av starka och oberoende medier i hela landet som förmedlar samhällsinformation, nyheter och granskande journalistik av god kvalitet. Medierna är betydelsefulla för människors möjligheter att debattera samhällsfrågor och delta i samhällets demokratiska processer. Medierna bidrar också genom sin granskande roll till att skydda samhället mot maktmissbruk och korruption. När makten granskas kan människor ställa makthavare till svars och utkräva ansvar. Därför är det allvarligt att medier med kvalitativ journalistik idag har svårt att finansiera sin verksamhet och bedriva verksamhet i hela landet. Den svenska mediesektorn är idag under stark ekonomisk press.”

Nu, bara några år senare, går den nuvarande SD-styrda regeringen snabbt fram med reformer för att trasa sönder dessa viktiga grundpelare för demokratin. Folkbildningen behöver göra stora neddragningar på grund av regeringens budget. Regeringen skär ner hela en tredjedel av alla resurser till folkbildningen vilket gör att studieförbund och folkhögskolor behöver dra ner, avskeda människor och göra mycket färre aktiviteter.

För en vecka sedan röstade riksdagen igenom det nya mediestödet. Förslaget utreddes från början av S-MP-regeringen, men resultatet är något som både S, V och MP är kritiska mot. Det kommer leda till mindre resurser, mindre medial mångfald och större osäkerhet för nyhetstidningar. Många mindre tidningar med särskilda profiler, som också är särskilt viktiga för att olika perspektiv och frågor ska lyftas, kommer att ha svårt att överleva.

Ännu vet vi inte hur mycket sämre det nya mediestödet kommer att bli, eftersom regeringens senfärdighet gjort att varken förordning eller föreskrifter är klara trots att reformen träder i kraft till årsskiftet, men vi kan redan nu konstatera att det kommer bli sämre.

Tidöpartierna gör medvetna reformer som kommer att utarma civilsamhällesorganisationer, som slår mot folkbildningen, och som gör det demokratiska samtalet fattigare med sämre förutsättningar för nyhetsjournalistiken. Detta är allvarliga steg som riskerar att förvärra de utmaningar för demokratin som Sverige redan står inför.

”Vi lovar trohet och lojalitet, kung Salman” uttrycker skolan Nün Academy på deras officiella sociala mediekonto. Svenska aktiebolagsdrivna Kunskapsskolan är drivande i Nün Academy, som finns i diktaturregimen Saudiarabien. Mänskliga rättigheter i Saudiarabien är bland de absolut sämsta i hela världen då dödsstraff och avrättningar är väldigt vanligt.

Även yttrandefriheten är ytterst begränsad. Framförallt kritik mot den saudiska kungafamiljen, regeringen och islam innebär hårda straff. Dessutom visar granskningar att Nün Academy bedriver aktiv könssegregering då pojkar och flickor separeras från fem års ålder. Sammantaget rimmar det väldigt illa med feministisk utrikespolitik, Sverige som land och den värderingsgrund de flesta svenskar följer.

Högerregeringen har under Nato-processen legitimerat despoten i autokratin Turkiet, kallat israeliska apartheidregimens folkmord i Gaza för ”proportionerligt” och blundar nu för den saudiska diktaturregimens brutala förtryck av den egna befolkningen. Förutom att lova trohet till diktaturregimer har den auktoritära högern lovat lojalitet till oligarkerna i skolan, skoligarkerna.

Det blir uppenbart när varken Jimmie Åkesson eller Ulf Kristersson tar avstånd från Kunskapsskolans involvering i diktaturhyllande Nün Academy. Det är inte märkligt eftersom skoligarkerna köpte vågmästarpartiet SD för att blockera alla vinstkritiska skolförslag i riksdagen. Kristersson är nära vän med skoligarken Peje Emilsson, Kunskapsskolans grundare och ägare.

Bara i Chile och Sverige har det nyliberala skolexperimentet gått så långt att tillåta fria vinstuttag inom skattefinansierad skolverksamhet. På 1970-talet blev Chiles progressive president Salvador Allende brutalt avsatt genom en militärkupp och ”auktoritär nyliberalism” infördes. Militärdiktaturen mördade tusentals oliktänkande och möjliggjorde nyliberala skolexperiment, kombinerat med tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Den amerikanske ekonomen och nyliberalen Milton Friedman var hjärnan bakom projektet han kallade ”Miracle of Chile”. Friedman var professor på universitetet i Chicago och hade en vänskaplig relation med Chiles diktator Augusto Pinochet. Diktatorn anställde Friedmans ekonomstudenter ”Chicago Boys” som bidrog till Chiles nyliberala skolexperiment, tvångsprivatiseringar av statliga företag, avregleringar, massiva skattesänkningar och lönesänkningar.

Skolmodellen bidrog till brutal utslagning och segregation, ”social apartheid”. Auktoritära krafter krokade arm med oligarkerna för att förtrycka majoriteten av folket. Skolexperimentet och auktoritär nyliberalism har fasats ut i Chile, men finns fortfarande kvar i Sverige.
Ska högerpolitiker och lärare i Kunskapsskolan blunda för avrättningar och förtryck i Saudiarabien bara för att skoligarkerna är giriga?

Riskerar vi att bana väg för en ny generation auktoritära nyliberaler som lovar lojalitet till diktaturregimer och skoligarker?

Överensstämmer det verkligen med svenska värderingar?

Kunskapsskolan symboliserar ”Debacle of Sweden”. Genom exploatering av skolbarn och investeringar i den brutala saudiska diktaturregimen har Kunskapsskolan blivit värderad till över en miljard kronor, med en vinst på 400 miljoner kronor senaste åren.

Folkmajoriteten vill inte ha marknadsskolan och skoldebatten borde handla om att fasa ut auktoritär nyliberalism, förbjuda aktiebolagsdrivna friskolor och skolvinster.