I tisdags höll EU:s miljöråd en omröstning om det omtvistade lagförslaget kring restaurering av naturområden. Resultatet blev till slut ett ja, efter att ordförandelandet Sverige pliktskyldigt hade lagt fram en kompromiss. Sverige hade dock redan på förhand beslutat sig för att rösta nej, med hänvisning till att lagen inte tagit tillräcklig hänsyn till individuella (läs svenska) jordbruks- och skogsnäringar.

I korthet innebär lagförslaget att 20 procent av landområdena och 20 procent av havsområdena i unionen aktivt ska återställas till 2030. Nu ska förslaget manglas vidare, först i EU:s miljöutskott och sedan i parlamentet, innan det kan träda i kraft.

”Naturrestaureringen är den biologiska mångfaldens flaggskepp i vår gröna giv. Jag kan inte poängtera det här tillräckligt mycket: vi måste hjälpa naturen att återställa sig själv” säger EU-kommissionens högste klimatansvarige Frans Timmermans, exekutiv vice ordförande, till TT. Och han har en bra poäng: om vi allierar oss med naturen har vi en chans att klara att anpassa oss till klimatförändringarna innan effekterna blir än mer förödande. Lagförslaget visar att EU faktiskt är beredda att agera i enlighet med det globala avtalet för biologisk mångfald som togs fram på COP15 förra året.

Sveriges nej kan läggas till den långa listan av bortprioriteringar av miljöfrågan som den sittande regeringen har gjort till sitt signum. Man väljer att behålla skygglapparna på och blunda för att världen brinner – i många fall bokstavligen. Man väljer att agera på näringslivets agenda istället för planetens.

Det tydliggörs i det svenska motståndet mot lagförslaget – det svenska skogsbruket får på intet sätt hotas av några EU-bestämmelser – men även i regeringens senaste nationella klimatmöte. Där var de inbjudna nästan uteslutande från näringslivet – varken forskare eller representanter för klimatorganisationer var välkomna. Statsminister Ulf Kristersson fortsatte rapa upp sin illusion om att näringslivet är ”den nya miljörörelsen” och att klimatomställningen handlar om att bygga en grön marknadsekonomi. Fridays for Future fångade känslan av mötet väl med sin skylt med texten “Inbjudna: antal Anders: 12. Antal unga: 0”.

Näringslivet har naturligtvis en roll att spela i klimatomställningen. Men att blint lita på att en grön marknadsekonomi kommer att rädda oss är minst sagt att blunda för problemet. Vägen framåt i klimatomställningen kan inte vara att förlita sig på de krafter i samhället som tycker att satsningar på miljö är trevliga, men aldrig det yttersta målet. I näringslivet är det till syvende och sist alltid profiten som avgör. Och för att styra regeringar, förblindade av näringslivets glans, i rätt riktning behövs lagar som den som nu är aktuell i EU. Den exakta utformningen bör naturligtvis inte fokusera på detaljstyrning – där har Sverige en poäng. Men ett aktivt och storskaligt arbete för att restaurera naturen på den planet som håller oss vid liv är absolut nödvändigt om vi vill bromsa den utveckling som i dagsläget förgör oss.

Sveriges nej gör det tydligt att vår regering vill fortsätta med skygglappspolitiken. Men hur väl döljer egentligen de där skygglapparna den senaste tidens temperaturrekord, skogsbränder och hotande vattenbrist?

Klimatkrisen är här. Vårt bästa kort att spela om vi vill landa så mjukt som möjligt givet förutsättningarna är just att alliera oss med naturen, ”hjälpa naturen att återställa sig själv”, som Frans Timmermans säger. Robusta ekosystem är det som kommer dämpa fallet. Förhoppningsvis förstår EU-parlamentet detta när de röstar om lagen senare i sommar.