Publicerad 28 mars, 2023
NyheterPå söndag går Finland till val. Den sittande vänsterregeringen ledd av Sanna Marin (S) har haft som mål att göra Finland till ett ledande land i fråga om jämställdhet. Hur väl har de lyckats? Vad händer med jämställdhetspolitiken om det blir regeringsskifte? Christin Sandberg har intervjuat jämställdhetsforskaren Hanna Ylöstalo.
– Den nuvarande regeringen har en väldigt ambitiös politik för jämställdhet, säger Hanna Ylöstalo, lektor i sociologi vid Åbo universitet och forskare på finsk jämställdhetspolitik.
Hon sammanfattar den sittande vänsterkoalitionsregeringens politik på området som en kombination av mjuka budskap formulerade som rekommendationer och progressiva reformer på flera områden.
– Regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, på så vis att den lyckats ro iland segdragna och omdiskuterade reformer under sin tid vid makten.
Det handlar bland annat om en familjepolitisk reform och ny lagstiftning om sexualbrott. Det har också skett reformer av abortlagstiftningen och en ny translag har nyligen röstats igenom.
– Familjepolitikreformen och den nya translagen är särskilt betydelsefulla. Det är teman som varit på den politiska agendan under lång tid i Finland och som den här regeringen lyckades ro iland.
Men regeringen har inte lyckats på alla fronter.
– Vi har inte sett några framsteg när det gäller jämställdheten i arbetslivet med den här regeringen.
Förra våren då sjuksköterskorna gick ut i strejk och bland annat krävde högre löner, fick de i princip inget stöd från den sittande regeringen, menar Ylöstalo.
Målen med familjereformen handlade dels om att få till en mer jämställd föräldraledighet, dels om att göra den mer inkluderande, så att den även omfattar ensamstående föräldrar och regnbågsfamiljer. Antalet månader som en förälder kan vara hemma med ett nyfött barn har dessutom utökats.
– Som det ser ut nu är föräldraledigheten mycket ojämställt fördelad. Mammor tar ut 90 procent, säger Ylöstalo.
Mammorna har fortfarande rätt till föräldraledighet i lika stor utsträckning som tidigare. Så om föräldrarna inte önskar dela på föräldraledigheten, låter de pappans dagar förfalla, utan att använda dem. Medan de valfria dagarna nästan alltid går till mamman.
– På så sätt ser de nya reglerna inte ut att bidra till ökad jämställdhet i uttaget av föräldrapenning, även om det är lite tidigt att fastslå.
Forskningen visar att när föräldrarna själva får bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten tar i stort sett hundra procent av föräldraledighetstiden ut av mammorna.
– Det visar ju att det egentligen skulle behövas mer strikta regler för att få till en jämställd fördelning av dagarna.
I valdebatten har jämställdhetsfrågor och feminism lyst med sin frånvaro.
Hanna Ylöstalo säger att i Finland talas det egentligen inte om feministisk politik när det kommer till regeringspolitik utan om jämställdhetspolitik. Ett undantag är den feministiska utrikespolitiken som brukar handla om att främja flickors och kvinnors rättigheter globalt.
Ett parti, populistiska och främlingsfientilga Sannfinländarna, sticker ut som öppet antifeministiskt.
– Det är ett populistiskt parti vars politik är baserad på en konservativa värdegrund där traditionella könsroller utgör grunden i samhället. Partiet motsätter sig alla feministiska initiativ och utgör en stark opposition mot feministisk politik och även jämställdhetspolitik överlag, även om kritiken mot det sistnämnda är mer nedtonad, säger Ylöstalo och tillägger:
– Det är ett stort parti och det ser ut som det kan gå bra för dem.
– Och det är bra att vara medveten om att om Sannfinländarna kommer sitta i vår nästa regering så tror jag att jämställdhetspolitiken att bli betydligt svagare.
Enligt henne kan man inte ta föregivet att framstegen när det kommer till jämställdhet fortsätter på den nu inledda vägen.
– Den progressiva politik som har drivits av den här regeringen kan lätt dras bakåt igen.Med Sannfinländarna skulle fokus nog snarare hamna på mäns rättigheter, som alltid varit en del av populistpartiets politiska dagordning, enligt Ylöstalo.
Det som oroar Ylöstalo mest är just den ekonomiska situationen. Som det ser ut nu går Finland mot lågkonjunktur och stramare tider.
– Nästa regeringen kommer säkert att behöva göra budgetneddragningar, vilket i kristid ofta slår mot de sociala välfärdssektorerna. Det i sin tur har alltid en negativ och ibland direkt skadlig inverkan på jämställdheten, säger Ylöstalo och tillägger:
– Eftersom kvinnor är mer beroende av välfärd, offentlig service och sociala förmåner är det de som drabbas i större utsträckning.
Den viktigaste jämställdhetsfrågan, som Ylöstalo vill lyfta fram, är den pågående vårdkrisen. År av nyliberal politik och nedskärningar i välfärdssektorn har, enligt henne, lett till sämre förutsättningar för vård och omsorg.
– Den offentliga hälso- och sjukvården är i kris. Och covidpandemin har gjort situationen värre. Människor som inte har råd med privata sjukförsäkringar får inte sjukvård, säger hon och tillägger:
– Det finns också en tendens att mer av vården och omsorg sköts av anhöriga, vilket är obetalt arbete.
De som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och de som tar hand om anhöriga är också kvinnor. Därför, menar Ylöstalo att vårdkrisen är ett brett politiskt problem som är nära kopplat till jämställdhetsfrågan och borde vara på den politiska agendan.
När det råder ekonomiskt svåra tider är det risk att vård- och omsorgssektorn drabbas av ytterligare nedskärningar, vilket därför borde engagera fler politiker, anser hon.
Skulle du säga att Finland har en feministisk regering?
– Jo, det skulle jag nog säga. Den sittande regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, även om jag tycker att de kunde gjort ännu mer, säger Hanna Ylöstalo.
Samtidigt har statsministern, Sanna Marin, hållit en mycket låg profil i frågor som rör jämställdhet.
– Kanske har det med rollen som statsminister att göra. Jag har ju känt till Marin och följt hennes politiska karriär länge. Hon har tidigare varit kommunalpolitiskt aktiv många år och drev då progressiv politik inom jämställdhetsområdet.
