– Den nuvarande regeringen har en väldigt ambitiös politik för jämställdhet, säger Hanna Ylöstalo, lektor i sociologi vid Åbo universitet och forskare på finsk jämställdhetspolitik.

Hon sammanfattar den sittande vänsterkoalitionsregeringens politik på området som en kombination av mjuka budskap formulerade som rekommendationer och progressiva reformer på flera områden.

– Regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, på så vis att den lyckats ro iland segdragna och omdiskuterade reformer under sin tid vid makten.

Det handlar bland annat om en familjepolitisk reform och ny lagstiftning om sexualbrott. Det har också skett reformer av abortlagstiftningen och en ny translag har nyligen röstats igenom.

– Familjepolitikreformen och den nya translagen är särskilt betydelsefulla. Det är teman som varit på den politiska agendan under lång tid i Finland och som den här regeringen lyckades ro iland.

Bristande jämställdhet på arbetsmarknaden

Men regeringen har inte lyckats på alla fronter.

– Vi har inte sett några framsteg när det gäller jämställdheten i arbetslivet med den här regeringen.

Förra våren då sjuksköterskorna gick ut i strejk och bland annat krävde högre löner, fick de i princip inget stöd från den sittande regeringen, menar Ylöstalo.

Viktig familjereform

Målen med familjereformen handlade dels om att få till en mer jämställd föräldraledighet, dels om att göra den mer inkluderande, så att den även omfattar ensamstående föräldrar och regnbågsfamiljer. Antalet månader som en förälder kan vara hemma med ett nyfött barn har dessutom utökats.

– Som det ser ut nu är föräldraledigheten mycket ojämställt fördelad. Mammor tar ut 90 procent, säger Ylöstalo.

Mammorna har fortfarande rätt till föräldraledighet i lika stor utsträckning som tidigare. Så om föräldrarna inte önskar dela på föräldraledigheten, låter de pappans dagar förfalla, utan att använda dem. Medan de valfria dagarna nästan alltid går till mamman.

– På så sätt ser de nya reglerna inte ut att bidra till ökad jämställdhet i uttaget av föräldrapenning, även om det är lite tidigt att fastslå.

Forskningen visar att när föräldrarna själva får bestämma hur de ska fördela föräldraledigheten tar i stort sett hundra procent av föräldraledighetstiden ut av mammorna.

– Det visar ju att det egentligen skulle behövas mer strikta regler för att få till en jämställd fördelning av dagarna.

Sannfinländarna öppet antifeministiska

I valdebatten har jämställdhetsfrågor och feminism lyst med sin frånvaro.

Hanna Ylöstalo säger att i Finland talas det egentligen inte om feministisk politik när det kommer till regeringspolitik utan om jämställdhetspolitik. Ett undantag är den feministiska utrikespolitiken som brukar handla om att främja flickors och kvinnors rättigheter globalt.

Ett parti, populistiska och främlingsfientilga Sannfinländarna, sticker ut som öppet antifeministiskt.

– Det är ett populistiskt parti vars politik är baserad på en konservativa värdegrund där traditionella könsroller utgör grunden i samhället. Partiet motsätter sig alla feministiska initiativ och utgör en stark opposition mot feministisk politik och även jämställdhetspolitik överlag, även om kritiken mot det sistnämnda är mer nedtonad, säger Ylöstalo och tillägger:

– Det är ett stort parti och det ser ut som det kan gå bra för dem.

– Och det är bra att vara medveten om att om Sannfinländarna kommer sitta i vår nästa regering så tror jag att jämställdhetspolitiken att bli betydligt svagare.

Enligt henne kan man inte ta föregivet att framstegen när det kommer till jämställdhet fortsätter på den nu inledda vägen.

– Den progressiva politik som har drivits av den här regeringen kan lätt dras bakåt igen.Med Sannfinländarna skulle fokus nog snarare hamna på mäns rättigheter, som alltid varit en del av populistpartiets politiska dagordning, enligt Ylöstalo.

Nedgång i ekonomin slår hårdast mot kvinnor

Det som oroar Ylöstalo mest är just den ekonomiska situationen. Som det ser ut nu går Finland mot lågkonjunktur och stramare tider.

– Nästa regeringen kommer säkert att behöva göra budgetneddragningar, vilket i kristid ofta slår mot de sociala välfärdssektorerna. Det i sin tur har alltid en negativ och ibland direkt skadlig inverkan på jämställdheten, säger Ylöstalo och tillägger:

– Eftersom kvinnor är mer beroende av välfärd, offentlig service och sociala förmåner är det de som drabbas i större utsträckning.

Vårdkrisen viktig jämställdhetsfråga

Den viktigaste jämställdhetsfrågan, som Ylöstalo vill lyfta fram, är den pågående vårdkrisen. År av nyliberal politik och nedskärningar i välfärdssektorn har, enligt henne, lett till sämre förutsättningar för vård och omsorg.

– Den offentliga hälso- och sjukvården är i kris. Och covidpandemin har gjort situationen värre. Människor som inte har råd med privata sjukförsäkringar får inte sjukvård, säger hon och tillägger:

– Det finns också en tendens att mer av vården och omsorg sköts av anhöriga, vilket är obetalt arbete.

De som arbetar inom vård och omsorg är kvinnor och de som tar hand om anhöriga är också kvinnor. Därför, menar Ylöstalo att vårdkrisen är ett brett politiskt problem som är nära kopplat till jämställdhetsfrågan och borde vara på den politiska agendan.

När det råder ekonomiskt svåra tider är det risk att vård- och omsorgssektorn drabbas av ytterligare nedskärningar, vilket därför borde engagera fler politiker, anser hon.

Skulle du säga att Finland har en feministisk regering?

– Jo, det skulle jag nog säga. Den sittande regeringen har drivit en progressiv jämställdhetspolitik, även om jag tycker att de kunde gjort ännu mer, säger Hanna Ylöstalo.

Samtidigt har statsministern, Sanna Marin, hållit en mycket låg profil i frågor som rör jämställdhet.

– Kanske har det med rollen som statsminister att göra. Jag har ju känt till Marin och följt hennes politiska karriär länge. Hon har tidigare varit kommunalpolitiskt aktiv många år och drev då progressiv politik inom jämställdhetsområdet.

KLIMAT | En av de viktigaste punkterna under FN:s klimattoppmöte, COP28, är att utvärdera genomförandet av Parisavtalet från COP21. Climate Change Performance Index, CCPI, rangordnar årligen länder baserat på hur väl de uppfyller målen i avtalet. Årets index placerar Sverige på tionde plats, från att förra året legat på en femteplats. Noterbart är att de tre främsta platserna är tomma, då inget land anses uppfylla målen tillräckligt väl.

Indexet bygger på fyra huvudkategorier: koldioxidutsläpp, förnybar energi, energianvändning och annan klimatpolitik. Enligt Nasiritousi är de andra indikatorerna viktiga då de visar riktningen för framtida utsläppsutveckling.

– Sverige erhåller höga betyg för utsläpp och förnybar energi, men när det kommer till politisk inriktning sjunker vi drastiskt. För ett år sedan låg Sverige på plats 24 i politik, i år befinner vi oss på plats 37, säger Naghmeh Nasiritousi, forskare vid Utrikespolitiska Institutet, för SVT.

– Vi har sett att den nuvarande regeringen har en politik som ser ut att öka utsläppen. Det gör att betyget faller.

CCPI uttrycker tydligt sin oro: ”Sveriges en gång så ambitiösa klimatpolitik skärs ned eller till och med tas bort. Om regeringen fortsätter att ta bort progressiv klimatpolitik kommer landet att fortsätta falla i CCPI-rankingen.”

Experter varnar för att Sverige backar från att vara en global föregångare inom klimatpolitik till att nu blockera progressiv EU-politik inom skogsfrågor. Denna trend kan få betydande konsekvenser för landets placering i kommande klimatrankningar.

Bakom indexet står klimatgrupperna Germanwatch, New Climate Institute och Climate Action Network.

ISRAEL/PALESTINA | – Alltför många oskyldiga palestinier har dödats. Ärligt talat – nivån av civilt lidande, bilderna och filmerna som kommer från Gaza är fruktansvärda, sade en allvarlig Kamala Harris, vicepresident i Israels närmaste allierade USA, vid en pressträff häromdagen.

– Vi anser att Israel måste göra mer för att skydda oskyldiga civila.

Diplomatisk kris

Ungefär samtidigt twittrade FN:s humanitära chef Martin Griffiths att ”apokalyptiska förhållanden” nu råder i södra Gaza, att det är omöjligt för hjälporganisationer att arbeta på grund av den israeliska offensiven.

– Det räcker nu. Det måste sluta. . . En apokalyptisk situation råder, sade Griffiths till tidningen The Guardian.

Spaniens premiärminister Pedro Sánchez gick ett steg längre. I en intervju uttryckte han tvivel på att Israel efterlever internationell rätt vid krigföringen i Gaza, ett område som styrs av den terrorstämplade islamistmilisen Hamas. Liknande kritik har förts fram från Belgiens premiärminister, Norges utrikesminister och Amnesty International – bland andra.

Sánchez uttalande resulterade i en diplomatisk kris, med hemkallade ambassadörer.

– Israel agerar och kommer fortsatt att agera i enlighet med internationell rätt, och kommer att fortsätta kriget tills alla i gisslan är tillbaka och Hamas utplånats från Gaza, svarade Israels utrikesminister Eli Cohen enligt Politico.

Mänskliga sköldar?

Det pågående kriget utlöstes av Hamas koordinerade attack mot Israel den 7 oktober. Då dödades omkring 1 200 mestadels civila i brutala massakrer, och över 200 personer togs som gisslan.

Israel svarade med militära flyg- och markoperationer, en total belägring av Gaza och löfte om att tillintetgöra Hamas. Enligt Hamaskontrollerade hälsomyndigheter i Gaza har omkring 16 000 människor dött i det intensiva bombardemanget.

Bilderna av lidandet i Gaza, där omkring halva befolkningen är under 18 år, lämnar få oberörda. Israel å sin sida understryker att man är i krig med Hamas, inte med det palestinska folket. Den israeliska militären hävdar att den enbart riktar in sig på militära mål, men anklagar islamiströrelsen för att förskansa sig i tunnlar under tättbebyggda stadsmiljöer, på sjukhus och skolor samt använda civila som mänskliga sköldar.

Agerandet utgör sannolikt krigsbrott, liksom det det sexuella våld Hamas anklagas för i samband med anfallet den 7 oktober.

Är proportionerligt?

Men att inte skydda civila i tillräckligt hög utsträckning, som Israel beskylls för, är också ett brott mot krigets lagar. Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, anser att det ligger mycket i det växande klandret mot Israel.

– Mycket tyder på att de (Israel) överträtt den humanitära rätten och begått en del krigsförbrytelser, säger han.

Wrange understryker att en krigförande part enligt folkrätten inte får angripa civila mål. Och när man anfaller militära mål måste de civila skadorna stå i proportion till den militära vinsten.

– Palestinska liv måste vägas som om de varit israeliska.

Måste vara säker

Heather Harrison Dinniss, senior lektor i folkrätt vid Försvarshögskolan, pekar också på principen om proportionalitet som ett huvudproblem i Gaza.

– Frågan är om civilbefolkningen utsätts för en kollektiv bestraffning i och med Israels bombningar. De civila skadorna måste egentligen utredas för varje enskild attack, resonerar hon.

Sjukhus, som exempelvis al-Shifa i staden Gaza, är särskilt skyddade objekt enligt folkrätten. Denna status förloras om vårdinrättningen används för andra syften, men då måste krigsförande part vara ”jäkligt säker”, med Harrison Dinniss ord.

– Israel har visat upp mindre vapendepåer inne i al-Shifa – men fanns där verkligen en kommandocentral? Det som talar till Israels fördel är uppgifterna att soldater gick in på sjukhuset med tolkar och frågade ut personer, att man försökte ta reda på om där fanns militära installationer.

I ett Gaza som i stort förvandlats till ruiner och där stora delar av befolkningen är på flykt är det minst sagt svårt att göra utredningar. Var och hur anklagelser om krigsbrott ska kunna bevisas återstår att se.

– Palestinierna är medlemmar i (Internationella brottmålsdomstolen) ICC, så det kan ske där. Men anklagelser om krigsbrott kan också föras fram i nationella domstolar eller i särskilda tribunaler, säger Harrison Dinniss.