Slaget om sanningen eskalerar när de våldsamma konflikterna blir fler. När Ryssland invaderade Ukraina florerade desinformationen över hela världen. Samma sak sker nu i och med kriget mellan Israel och Palestina. I allvarliga konflikter sätts sanningen ur spel och viljan att sprida den egna agendan träder fram på dess bekostnad. I en värld av sofistikerad AI och sociala medieplattformar med miljarder användare är det enkelt att förfalska och modifiera information efter sin egen agenda och sedan ge den en närmast oöverskådlig spridning.

Desinformation och propaganda är inget nytt fenomen, men har nått extrema proportioner i och med internet och de sociala medierna. Med flera miljarder användare får sociala medieplattformar en enorm makt över vilken information som sprids. Och med den makten kommer ett minst lika stort ansvar: vem ska göra äkthetskontroller? Och hur? Hur kan man garantera att mänskliga rättigheter respekteras på en så stor plattform? Eftersom fenomenet fortfarande är så nytt har vi inga svar på dessa frågor. Att plattformarnas höjdare själva skulle klara av att ta ansvaret är inte en realistisk tanke – det har bland annat Elon Musk visat gång på gång. 

Om nu inte företagens vd:ar klarar att ta ansvaret på eget initiativ kan man naturligtvis försöka tvinga dem. EU har skapat ett försök till lösning på problemet med sin Digital services act, som trädde i kraft i augusti i år. Tanken med den är att bland annat tvinga stora (= över 45 miljoner användare) sociala medieplattformar och sökmotorer att redovisa riskbedömningar och handlingsplaner angående desinformation och respekt för mänskliga rättigheter. Syftet är att skapa trygga digitala platser där mänskliga rättigheter är skyddade. Om det funkar återstår att se.

Risken med den här typen av lagar är att de blir för rigida och svårapplicerade, och/eller öppnar för ökad övervakning och inskränkning av individens frihet. Hur och om de tar sig an de frågorna återstår också att se.
Man kan också utgå från individens förmåga att själv avgöra sanningshalten i den information hen har framför sig. På ett sätt är det att lägga en alltför stor börda på individen: de stora medieföretagen måste ha någon form av mekanism för att upprätthålla en viss lägstanivå när det kommer till korrekt information. Men vem i världshistorien har någonsin kunnat kontrollera 3 miljarder människor, som pratar många olika språk och kommer från många olika kulturer?

Desinformationen kommer att fortsätta existera, och antagligen bli allt svårare att upptäcka i takt med att AI-tekniken förfinas. Det går kanske inte alltid att hitta den bästa källan till allting, i synnerhet inte på egen hand. Vad vi däremot kan göra är att skapa och utveckla strukturer för självständigt kritiskt tänkande – tillsammans. Skolan och hela vårt utbildningsväsende är en plats där det kan ske, men de behöver finnas på många håll i hela vårt samhälle. Det kan ske på bibliotek, i föreningsform, genom studiecirklar eller specifika mötesplatser för kritiska politiska samtal utan en yttre struktur.

Ju fler platser det finns i samhället där vi använder vår förmåga att ifrågasätta, och kanske i synnerhet ställa rätt frågor vid rätt tillfälle, desto större motståndskraft får vi mot desinformation och propaganda.

Klimatrörelsen Fridays for Future har varit i blåsväder de senaste veckorna. Det började med ett inlägg på rörelsens internationella Instagram-konto där de bland annat skrev att ”västerländska medier ljuger genom att inte berätta hela historien”, att de är ”finansierade av imperialistiska regeringar” och att de ”hjärntvättar” människor till att sympatisera med Israel. Inlägget togs senare bort, men skadan var redan skedd.

Även rörelsens förgrundsfigur Greta Thunberg har fått hård kritik. Dels för att många tycker att hon inte har tagit tillräckligt stark ställning mot Hamas och mot antisemitism. Dels för att hon i ett inlägg om Palestina lade upp en bild på sig och själv och några andra aktivister där en av de medverkande i bilden hade en bläckfisk i form av ett gosedjur, något som många kopplar till en antisemitisk konspirationsteori om en judisk elit som styr världen.

Själv menade hon dock att hon inte kände till den kopplingen och att den för henne bara var ett verktyg som autistiska personer använder för att kommunicera känslor. Häromdagen blev hon också avbruten när hon höll ett tal i Amsterdam iförd palestinasjal och där hon bland annat bjudit upp en palestinsk kvinna. En man i publiken tog mikrofonen från henne och sa att han kommit dit ”för en klimatdemonstration, inte en politisk åsikt”.

Särskilt i Tyskland har kritiken varit massiv, kanske inte så märkligt med tanke på landets såriga relation till judar. Både De grönas talesperson och talespersonen för Fridays for Futures tyska avdelning har tagit avstånd från Thunberg.

En hel del av den kritik som riktats framför allt mot Greta Thunberg, men också mot Fridays for Future i stort, är överdriven och befängd. Att Thunberg skulle vara antisemit för att hon pekar på de fruktansvärda folkrättsbrott som Israel utför just nu är en vettlös tolkning. Både Fridays for Future och Greta Thunberg har också vid upprepade tillfällen sagt att de tar avstånd från Hamas attacker och fördömer allt våld mot civila från båda sidor. Det är också viktigt att poängtera att Fridays for Future har massor av lokalgrupper som jobbar självständigt, vad en grupp säger eller gör bör alltså inte drabba andra grupper.

Med detta sagt har dock kritikerna också vissa poänger. Man får inte glömma att samtidigt som Israel bombar Gaza urskiljningslöst – något som verkligen bör fördömas – så har hatbrotten mot judar (men även mot muslimer) ökat markant i många länder de senaste veckorna. Gamla konspirationsteorier om judar som styr världen tillsammans med USA och mäktiga medier får också ny spridning, ivrigt påhejade av diverse högertroll – men tyvärr också av vissa inom vänstern.

Det är i ljuset av det man måste se inlägget om ”hjärntvätt” och varför det gjorde många så upprörda. Även om tanken med inlägget när det postades kanske inte var att ge ved på brasan åt antisemitiska konspirationsteorier så är det lätt att förstå att vissa tolkar det så.

Det finns också en större fråga i det här, nämligen den om huruvida organisationer som Fridays for Future bör uttala sig om sådant som Israel-Palestina-konflikten, eller annan politik än miljöfrågan över huvud taget. En del menar att det skrämmer bort människor och inte gynnar klimatfrågan.

För många inom klimatrörelsen hänger dock klimat och rättvisa oundvikligt samman. Det går inte att prata om hur vi ska stoppa klimatförändringarna utan att också prata om vilka i världen som drabbas hårdast av förändringarna eller om att omställningen till en fossilfri värld måste sker på ett rättvist sätt.

Många ser ändå ingen koppling till klimatet i konflikten mellan Israel och Palestina, och det är sant att den i första hand handlar om religion, förtryck och generationslånga motsättningar. Men det är också viktigt att se att exempelvis USA:s starka stöd till Israel delvis handlar om deras geopolitiska intressen i områdena, inte minst utvinningen av olja.

Att separera ”klimatfrågan” från andra politiska frågor låter sig helt enkelt inte göras. Allt hänger samman, och därför är det både modigt och viktigt att rörelser som Fridays for Future inte ger vika utan fortsätter att tala om förtryck i alla dess former.

Men när man gör det är det också viktigt att vara vaksam så att man inte ofrivilligt faller offer för diverse konspirationsteorier. Det är som när rättmätig kritik mot kapitalismen och bankväsendet ibland glider över i konspirationsteorier om att alla banker är onda och försöker hjärntvätta oss.

Med sådana glidningar i åtanke bör man akta sig för att prata om media generellt som att de hjärntvättar befolkningen eller styrs av regeringarna. Förutom att det i många fall inte är sant gör det klimatrörelsen till en lätt måltavla för dem som bara är ute efter att sänka den.

ISRAEL-PALESTINA | Av de 42 journalisterna och mediearbetarna som har bekräftats döda är 37 palestinier, fyra israeler och en libanes. Dessutom har nio journalister skadats, tre saknas och 13 journalister har gripits, skriver CPJ. Siffran kan vara ännu högre – CPJ skriver att kommittén utreder flera rapporter om ytterligare journalister och mediearbetare som ska ha dödats, skadats eller gripits, men som de ännu inte har hunnit utreda och bekräfta. 

– CPJ betonar att journalister är civila som gör ett viktigt arbete under kristider och får inte bli måltavla för stridande parter, säger Sherif Mansour, CPJ:s samordnare för Mellanöstern och Nordafrika, på söndagen. 

Enligt CPJ har den israeliska armén meddelat Reuters och Agence France Press (AFP) att man inte kan garantera deras journalisters säkerhet i Gaza, efter att nyhetsbyråerna sökte försäkringar om att deras journalister inte är måltavlor. Enligt CPJ ställs journalister i Gaza inför särskilt stora risker när de försöker bevaka kriget under Israels markinvasion då de riskerar att utsättas för israeliska flygattacker och omfattande elavbrott bland annat.

– Journalister i hela regionen gör stora uppoffringar för att bevaka denna förfärliga konflikt. Särskilt de i Gaza har betalat och fortsätter att betala ett aldrig tidigare skådat pris och står inför kraftigt ökande hot. Många har förlorat sina kollegor, familjer och medieanläggningar, och har flytt för att söka säkerhet när det inte finns någon säker plats eller väg ut, forsätter Sherif Mansour. 

Flera har dödats den senaste veckan

Bara i helgen som gått har minst tre journalister och mediearbetare dödats enligt CJP. Det gäller bland andra Bilal Jadallah som var chef för den palestinska organisationen Press House–Palestine som jobbar för yttrandefrihet och som har stött oberoende journalistisk. Enligt CPJ dödades han i en israelisk flygattack när han färdades i sin bil på söndagen. 

De senaste dagarna har ytterligare fem journalister uppetts ha dödats: Sari Mansour, Hassouneh Salim, Mostafa El Sawaf, Amro Salah Abu Hayah, och Mossab Ashour. 

Kollegorna och vännerna Sari Mansour och Hassouneh Salim dödades i en israelisk attack mot Bureijs flyktingläger i centrala Gaza på lördagen – sammanlagt uppges 17 personer ha dödats i attacken, rapporterar Reuters. Mostafa El Sawaf liksom hans fru och två av deras söner dödades i sitt hem under en israelisk attack i Gaza City. Amro Salah Abu Hayah ska ha jobbat för Hamas-anknutna tv-kanalen Al-Aqsa. Mossab Ashour dödades i en israelisk attack mot flyktinglägret Nuseirat, det är oklart när den attacken ägde rum, men hans döda kropp hittades på lördagen.