Minska glappet mellan fred i Ukraina och rysk olja och gas

ESSÄ | När FN:s generalförsamling ägde rum under klimatveckan i New York kunde diskussionerna om de två huvudämnena — kriget i Ukraina och klimatförändringar — kännas vitt skilda. Det fattades en viktig koppling mellan den dödliga utbredningen av fossilindustrin och oljediktatorn Putins angrepp mot Ukraina, internationell lag och demokratisk makt.

President Zelenskyj påpekade under sitt tal vid FN:s generalförsamling att världen vid upprepade tillfällen har bevittnat hur Ryssland använt energi som vapen. Ryssland använder ständigt sin export av fossila bränslen och kärnkraft som geopolitiska vapen.

Det verkar inte finnas någon gräns för hur långt Ryssland kan gå, vilket bevisas av flera terroristaktioner. Däribland Zaporizjzjas kärnkraftverk som de besköt med spränggranater, ockuperade och nu använder för att utpressa hela världen med hot om strålningsläcka.

Det finns dock ett ännu större hot som till stor del inte uppmärksammas i internationella forum och inte tas upp i viktiga tal — och det är Rysslands farliga infrastruktur för olja och gas som breder ut sig i Arktis.

Detta utgör ett hot mot klimatet eftersom det skulle kunna vara den utlösande faktorn för en enorm utsläppsbomb när man börjar med utvinning i nya ryska olje- och gasfält och öppnar upp för ytterligare utforskning i världens mest klimatkänsliga område.

Det är upprörande att de amerikanska bankerna är bland de största försörjarna till dessa projekt, trots att organisationer inom det civila samhället under flera år har krävt att de ska sluta finansiera fossila bränslen och istället ta parti för ett skifte mot investeringar i rena energilösningar.

Nu blir de känsliga delarna i Rysslands nordligaste områden, halvöarna Jamal och Gyda, plundrade under nya stora projekt i den desperata jakten på gas. Nya gasprojekt på Jamals och Gydas istäckta mark kan leda till ökat utsläpp av metan, en potent växthusgas, när permafrosten förstörs. Rysslands utbredning i Arktis kan ha förödande konsekvenser för allt liv på jorden.

Under klimatveckan i New York krävde hundratusentals personer världen över omedelbara åtgärder för klimatet. Kraven kom både från små önationer som hotas av stigande havsnivåer, från Afrika som brottas med akut matbrist, från sydöstra Asien som kämpar med torka och översvämningar, och från ukrainare som står emot Kremls fossildrivna invasion.

Ändå är det just Rysslands gas- och oljeindustri och dess utbredning i Arktis som förvandlar denna planet till helvetet, för att använda en metafor från FN:s generalsekreterare António Guterres. Hundratusentals befinner sig under konstanta och allvarliga attacker i Ukraina och miljarder påverkas av klimatförändringar. För att kunna angripa klimatkrisen behöver världen en plan för hur fossila bränslen ska fasas ut. Först ut bör vara den ryska gas- och oljeexporten. En sådan nedgång ska vara det första avgörande steget.

Europa gör redan framsteg i att fasa ut ryska fossilbränslen. En rapport från institutet Centre for Research on Energy and Clean Air från augusti 2023 visar att den ökade produktionen av sol- och vindkraft i EU-länder har minskat användandet av fossil gas med 18 terawattimmar (TWh), vilket är mer än hälften av den totala importen av fossil gas från Ryssland. Men det behövs fortfarande fler investeringar i förnybara energikällor och energieffektivitet för att garantera att världen kan förses med energi till ett överkomligt pris. USA måste införa fler riktlinjer för att skynda på övergången till ren energi så att kostnaderna hålls på en rimlig nivå, minska beroendet av instabila bränslemarknader, och sluta samarbeta med ryska energibolag som finansierar Vladimir Putins krig mot Ukraina.

Rysslands utökning av flytande naturgas tillsammans med den globala krisen med klimatrubbningar gör att oron växer. Den globala gas- och oljeindustrin hade bara behövt investera 3 % av sin inkomst 2022, eller 100 miljarder dollar, för att minska metanutsläppen med 75 % enligt energirådet IEA:s Global Methane Tracker från 2023. Ändå gjorde de inte det. Inte ens med flera stödjande ramverk (OGMP,GMI,MGP) och affärsmässiga incitament gör de någonting för att dra ner på metanutsläppen. Vissa, som det amerikanska företaget Halliburton, gör raka motsatsen genom att delta i den dödliga utbredningen av rysk gasindustri.

I en artikel avslöjades häromveckan att Halliburton har skickat utrustning till ett värde av över sju miljoner dollar till Ryssland under det senaste året. Media rapporterar att Gazprom, en av Halliburtons ryska affärspartners, har legosoldater som enligt uppgift strider i frontlinjerna mot Ukraina. USA måste omgående tvinga alla sina företag, inklusive Halliburton, att avsluta sina affärer med Ryssland.

Dessa typer av fossila gashandlare kommer fortsatt spä på sitt dåliga rykte genom att bli girigheten, nonchalansen och sveket personifierat. De bryr sig inte om hur deras produkter orsakar mänskligt lidande eller klimatpåverkan, utan fortsätter att utöka sin infrastruktur och bidrar på så sätt till fossildrivet våld och nekar oss rätten till en bebolig planet.

Verkliga ledare för den demokratiska världen måste enas och stå upp mot utmaningen med att avsätta oljediktatorer som Putin och deras giriga företagspartners. Att se till att Ryssland isoleras på FN:s kommande klimatkonferens COP28 och samla internationellt stöd för att kapa export av rysk olja och gas kommer vara en svår kamp. Men det är en kamp vi inte får förlora.

***
Svitlana Romanko

Svitlana Romanko är grundare och direktör för den ukrainska organisationen Razom We Stand, som växte fram ur den framgångsrika #StandWithUkraine-kampanjen för att få slut på det globala missbruk av fossila bränslen som matar Putins krigsmaskin. Hon har varit miljöjurist i över 20 år, och 2022 tilldelades Svitlana Rose Braz Award for Bold Activism. Svitlana är fil.dr. i miljö-, naturresurs-, mark- och jordbruksrätt, och har doktorsexamen i klimatförändringsrätt, klimatstyrning och klimatpolitik.

Översättning Sofia Falkner

Texten publicerades ursprungligen av wagingnonviolence.org