SVERIGE | Människor som har kommit till Sverige i hopp om att beviljas skydd ska efter de har fått avslag och beslutet har vunnit laga kraft lämna landet. Gör de inte det frivilligt så lämnas ärendet över från Migrationsverket – som har hand om det frivilliga återvändandet – till polisen som verkställer utvisningar med tvång.

Men ibland fungerar inte det heller. Vissa utvisningar är helt enkelt svåra att verkställa. Migrationsverket kan i sådana fall besluta om att bevilja en person, som har bedömts sakna skyddsbehov, tillfälligt uppehållstillstånd på grund av så kallade praktiska verkställighetshinder. Praktiska verkställighetshinder är hinder som ligger utanför den enskildes kontroll och gör det rent praktiskt omöjligt att återvända till hemlandet. Men detta ska vara ställt helt utom tvivel.

Efter två vägledande domar från Migrationsöverdomstolen har det blivit svårare att bevilja uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder. I princip måste nu en utvisning ha försökt verkställas med misslyckad utgång innan man kan konstatera att det – de facto – inte går.

I takt med att systemet kring den reglerade invandringen har utvecklats och förändrats, från den tidigare Utlänningsnämnden till dagens struktur med migrationsdomstolar, har fokus också flyttats från vad myndigheterna har gjort för att verkställa till vad individen har gjort. Idag vilar ansvaret för att kunna återvända på den enskilda.

– Tidigare, för 15 år sedan och i enlighet med den praxis som Utlänningsnämnden hade utvecklat, tittade man på vad myndighetssektorn och framförallt Polismyndigheten hade gjort för åtgärder för att verkställa. Den enskildes agerande för att följa utvisningsbeslutet var inte lika framträdande. Polisen fick redovisa vad de har gjort. Sedan tittade man på vad för verkställighetsåtgärder som gjorts och utvärderade dem, för att sedan konstatera att dessa inte varit tillräckliga. När personen sedan sökte igen efter fyra år var utgångspunkten att man skulle beviljas uppehållstillstånd, säger Carl Bexelius, rättschef på Migrationsverket

– Men sedan sade Migrationsöverdomstolen att nej, så är inte reglerna uppbyggda. Det är tvärtom så att det är den enskildes skyldighet att följa myndigheters och domstolars beslut, vi behöver inte titta på vad polis eller Migrationsverket har gjort. Det var ett jättestort skifte i synen på vilket ansvar jag som individ har.

Svårt att ”teoretiskt uttömma möjligheter"

Däremot, om individen har gjort allt i sin makt så finns fortsatt en möjlighet att bli beviljad tillfälligt uppehållstillstånd som sedan omprövas för att se om hindren kvarstår. Tidningen Global har tidigare berättat om Gavkhargul Pakhirdinova och hennes tre barn Aida (11) och tvillingarna Alibek och Sultanbek (9) som efter snart nio år i Sverige ska utvisas. Men medan Gavkhargul Pakhirdinova är uzbekisk medborgare är barnen kazakiska medborgare, liksom sin pappa som tidigare har deporterats från Sverige. Sedan dess har pappan inte hörts av och ett ordnat mottagande saknas för barnen i Kazakhstan. I Gavkhargul Pakhirdinova och hennes barns fall har man inte försökt verkställa en utvisning.

Familjens juridiska ombud Michael Williams har försökt yrka på praktiska verkställighetshinder, men detta har avslagits. Han har tidigare sagt att det han tycker sticker ut i Gavkhargul Pakhirdinovas fall är att man inte alls tar hänsyn till detaljerna i fallet, utan bara fortsätter framhärda att det är möjligt för henne och barnen att lämna Sverige. De har inte fått någon information om hur detta ska gå till. Gavkhargul Pakhirdinova har kontaktat båda ländernas ambassader och konsulat, och det har framkommit att bägge länderna vägrar ta emot hela familjen. De befinner sig just nu i ett moment 22 och deras ärende har lämnats över till polisen. Om polisen lyckas verkställa utvisningen återstår att se.

– När man uttalar sig att för att kunna konstatera ett praktiskt verkställighetshinder så ska man ha gått väldigt långt i att försöka verkställa. Och då ha bekräftat att det inte går. Det är den praxis vi har från Migrationsöverdomstolen. Det är väldigt svårt att på förhand teoretiskt uttömma alla möjligheter till verkställighet, säger Carl Bexelius.

Men om den enskilde har försökt att återvända, och har gjort allt utom just denna misslyckade verkställighet som blir som ett kvitto på att det rent praktiskt inte går, borde inte personen få hjälp med hur den ska gå tillväga för att kunna lämna landet?

– Vi har en hel enhet som jobbar nästan bara med det. Återvändandeenheten har olika typer av kontakter med ambassader och andra beskickningar. Om det är så att man ska få fram ett resedokument så kan vi vara behjälpliga med det. Och är det så att det inte finns några ytterligare åtgärder för den enskilda att vidta, då finns det utrymme att bevilja tillstånd.

Utredning som samlar damm

Den dåvarande socialdemokratiska regeringen tillsatte 2016 en utredning om praktiska verkställighetshinder och vad man ska göra med de som inte kan återvända till sina hemländer, men som inte har kvalificerat sig för uppehållstillstånd på andra grunder.

Utredningen, som leddes av professor Anna Lundberg vid Linköpings universitet, var färdig 2017 och presenterade fyra konkreta förslag med syfte att förhindra att människor hamnar i en limbosituation i Sverige och göra det enklare att bevilja uppehållstillstånd när det av praktiska skäl inte går att utvisa någon. Inget av dessa förslag har implementerats. Carl Bexelius gör bedömningen att om de här förslagen hade genomförts så hade fler personer beviljats uppehållstillstånd på grund av praktiska verkställighetshinder jämfört med idag.

– Den här utredningen (från 2017) kom fram till att här behövs det förändring på vissa områden och då behöver man få vissa nya regler på plats. Om ett regelverk inte fungerar och man ser rättsliga hinder så är vägen framåt genom att ändra lagstiftningen. Men där har både den tidigare regeringen och den nuvarande valt att inte gå vidare med den typen av förslag. Istället tillsatte den förra regeringen i somras en ny utredning som ska titta på olika åtgärder för att stärka återvändandet, säger Carl Bexelius.

Men vi har ju konstaterat att det inte alltid går att återvända. Vad händer med dessa personer? Anser du att det hade varit mer konstruktivt att ge dem tillstånd att vistas i landet så som de här fyra förslagen såg ut, så dessa personer till exempel kan arbeta?

– Om det hade varit mer konstruktivt att genomföra förslagen till åtgärder i betänkandet är jag inte rätt person att uttala mig om. Det är en politisk fråga hur man ska utforma bestämmelserna om villkoren för att beviljas uppehållstillstånd.

Tidningen Global har sökt migrationsminister Maria Malmer Stenergard för en kommentar om vad regeringen avser göra med de som inte går att utvisa – trots att ett nej ska vara ett nej.

***
Läs den tidigare delen i denna artikelserie, reportaget med Gavkhargul Pakhirdinova och hennes familj