AUSTRALIEN | April Lawrie, kommissionär för aboriginska barn och ungdomar i södra Australien, har observerat en ökande trend där aboriginbarn tas bort från sina familjer, trots delstatsregeringens löften att minska sådana separationer. Enligt Lawries rapport kommer antalet aboriginbarn i vård utanför hemmet att öka med ytterligare 50 procent under det kommande decenniet om de nuvarande trenderna fortsätter, rapporterar australiensiska ABC.

Lawrie har genomfört en undersökning där nästan 1 000 personer har deltagit, inklusive aboriginbarn, familjer, äldre personer samt yrkesverksamma inom barnskydd och familjestöd. Rapporten, som släpptes nyligen, visar att många av dessa barn känner ”misstro, sorg och ilska” när de upptäcker att de togs från sina hem, ibland flera år efter händelsen.

Trots regeringens åtagande att placera fler barn hos utökade familjer eller inom sina egna samhällen, konstaterade Lawrie att barn ofta tas bort utan att det förs tillräckliga samtal med relevanta lokala organisationer för ursprungsbefolkningen, särskilt i regionala områden.

Rapporten visar att ett av två aboriginbarn i södra Australien var föremål för minst en barnskyddsanmälan under 2020-21, medan för icke-aboriginbarn minskade detta till bara ett av vart 12:e barn.

Samtidigt granskar FN:s experter på ursprungsbefolkningars rättigheter situationen i västra Australien, där liknande oro finns över att barn till aboriginer och Torressundöborna tas bort från sina familjer och samhällen.

Historiskt sett hänvisar begreppet ”The Stolen Generation” till en period i Australiens historia då aboriginbarn systematiskt togs bort från sina familjer. Mellan 1910 och 1970 beräknas mellan 10 och 33 procent av aboriginbarnen ha tagits från sina familjer på detta sätt. Trots officiella ursäkter från det australiska parlamentet år 1997 och 2008 fortsätter problemet.

Australien förbereder sig för en folkomröstning den 14 oktober där medborgarna kommer att rösta om en ändring av konstitutionen för att inkludera en röst från aboriginer och Torressundöborna i parlamentet.

I motsats till länder som Nya Zeeland, Kanada och USA har Australien ännu inte etablerat några formella fördrag med de hundratals nationer av aboriginer och Torressundöbor som har kontinuerliga kulturer som sträcker sig tiotusentals år tillbaka. Detta fortsätter att vara en pågående utmaning i Australiens relationer med sina ursprungsbefolkningar.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto