RYSSLAND | Rysslands agerande i dag är resultatet av något som har pågått i flera århundraden, anser Sergei Medvedev, statsvetare, journalist och författare som i många år var professor vid den framstående handelshögskolan i Moskva och en liberal röst i Rysslands krympande medielandskap.

Han jämför med en lavin: Snön hade fallit länge, drivorna låg tunga på toppen och det räckte med en dumdristig skidåkare för att katastrofen skulle vara ett faktum.

– Vladimir Putins roll är den att han bara gav sig ut och gjorde det.

Första krigsförklaring?

Förberedelserna för kriget har pågått i omkring 15 år, bedömer Medvedev. Kanske 20. Han pekar på hur Putin tidigt började stärka sin makt och koppla ett grepp om systemet. Redan 2007 beklagade sig den ryske presidenten över uteblivna ”säkerhetsgarantier” från väst, vilket var hans ledmotiv till den fullskaliga invasionen av Ukraina.

Det var hans första krigsförklaring, enligt Medvedev.

– Men missta er inte: Det är inte kriget om Ukraina. Det är ett krig mot väst. Putin och många i det ryska samhället ser detta som en existentiell kamp mellan Ryssland och väst som har pågått i århundraden. Nu är det dags för avgörandet.

Krigs- och dödskult

Människor i omvärlden har länge levt i villfarelsen att Ryssland är ett land som alla andra, enligt Medvedev. Men det har aldrig varit demokratiskt på riktigt. Förtrycket och kriget är, som han ser det, en logisk följd av Rysslands historia, styre och traditioner.

– Nu är Ryssland i ett klassiskt fascistiskt stadium, om än inte som 1900-talets fascism. Det är en mer postmodern fascism, byggd på medier och tv-bilder och den psykologiska bekvämligheten hos ett folk som vill ha en behaglig version av sanningen, säger Sergei Medvedev.

Den ryske akademikern liknar den ryska staten vid det bibliska sjöodjuret Leviatan. Det var den brittiska 1600-talsfilosofen Thomas Hobbes som först använde Leviatan för att beskriva en allsmäktig stat – en väldig best – som människor beredvilligt underkastar sig.

– Människor i det ryska samhället upplever sig vara del av en gemensam kropp, enade av ett gemensamt öde, i motsättning till väst. Det finns en krigskult som varit historiskt inbäddad i Ryssland, men som har växt. En dödskult, likt fascisternas på 1900-talet. Och en minneskult där människor hela tiden sörjer det förlorade imperiet, säger Medvedev.

Han beskriver Kremls propagandaapparat som den mest kraftfulla världen skådat.

– Det finns ingen massentusiasm, men inget massmotstånd heller. Människor är så apatiska och demobiliserade och rädda för staten. De känner sig som offer för den, men också som en del av den.

Accepterar ödet

Man behöver också förstå att ryssar tror på ödet, anför Sergei Medvedev. De är benägna att acceptera sakernas tillstånd. Som i trafiken på ryska vägar, där många tar stora risker och få bär säkerhetsbälten, säger han. Eller när myndigheterna knackar på med en inkallelse till kriget.

– De är fatalistiska och vid någon punkt beredda att acceptera döden. Man tar inte ansvar för sitt liv och sitt beteende, vilket kan vara särskilt svårt att förstå i ett protestantiskt land som Sverige.

När det gäller skuldfrågan för Ukrainakriget är Medvedev kluven.

– Folket har definitivt ett ansvar, men jag är osäker när det kommer till skuld. Det bär ansvar för alla de grymheter som skett långt tillbaka på 1900-talet, vilket har blivit ett normalt sätt att verka för den ryska staten och den ryska armén, som aldrig har ställts till svars för det, säger han.

Han syftar på allt ifrån krigsbrott under andra världskriget, sovjetiska pansarvagnar i Budapest och Prag, kriget i Afghanistan där åtminstone en miljon afghaner dödades. Tjetjenienkrigen, där hela byar ödelades. Och senare den totala sönderbombningen av syriska Aleppo.

Var och en får fråga sig vilken roll de haft i detta, anser han.

– Men jag är inte säker på att vårt samhälle har förmågan att göra det. För tyskarna tog det minst två generationer. Det krävdes ett totalt nederlag, utländsk ockupation, delningen i två stater och en omskolningsprocess som pågick i årtionden.

Inte optimistisk

Den ryske akademikern känner ingen större optimism. Den stora konflikten skulle kunna fortsätta i ytterligare tio år, som han ser det. Vladimir Putin har inte bråttom utan planerar långsiktigt. Och även om presidenten skulle försvinna så förändras inte Ryssland.

– En tragisk känsla jag har är att ett ryskt nederlag i Ukraina inte kommer att vara ett avgörande. Det kan till och med förvärra läget, säger Medvedev, och ger en bild av ett skadeskjutet och revanschlystet land med kärnvapen som drar sig tillbaka och bidar sin tid.

I dag står världen mitt i den rasande lavinen, poängterar han. Omvälvningarna är av samma magnitud som de som skedde på 1930-talet, när omvärlden ännu inte hade insett vidden av det som pågick i Nazityskland, anser Sergei Medvedev.

– Vi kan inte leva vidare med Ryssland som det är i dag och ju förr väst förstår det desto bättre. Det finns inga andra alternativ än att rakt av besegra Ryssland. Det går inte att sitta vid sidan av.