BULGARIEN/EU | Flyktvägarna genom Europa skiftar ständigt. Vilka gränser som bevakas hårdast och vilka gränspoliser som slår hårdast får människor på flykt att testa nya rutter mot säkerhet. Flera granskningar, som denna mycket grundläggande rapport från Lighthouse Reports , har ställt utom tvivel att våld längs gränserna snarare är regel än undantag. I sin årsrapport beskriver Europarådet hur gränsvåld förekommer på så gott som samtliga yttre EU-gränser. Organisationen, som består av 46 europeiska länder, har observatörer som placeras ut för att se till att medlemsländerna följer Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna.

Europarådet kan konstatera att flera artiklar i konventionen bryts på löpande band längs gränserna. Observatörerna har besökt polisstationer, gränsvakter och kustbevakning. De har också inspekterat olika anläggningar som används för att frihetsberöva flyktingar och migranter. De har också talat med många av de drabbade och tittat på övervakningsfilmer – allt i syfte att bättre förstå och kartlägga hur de olagliga avvisningarna vid gränserna ser ut.

Den spanska frivilligorgansiationen No Name Kitchen har varit aktiva på flera ställen runt om i Europa sedan starten i Serbien vintern 2016-2017, bland annat i Italien, Bosnien och Melilla (en spansk enklav i Marocko). Tidigare i mars reste representanter för NNK till Bulgarien för att träffa asylsökande där och få en bättre bild av situationen, som annars är förhållandevis underrapporterad jämfört med våldet på exempelvis västra Balkan.

– De (den bulgariska polisen) tvingade mig att klä av mig naken, det var snö ute. Jag tvingades ta av mig allt utom mina underkläder och skor. De lämnade mig så vid den turkiska gränsen och tvingade mig att gå tillbaka. Jag promenerade i timmar innan jag hittade någonstans att ta skydd, berättar Shakir, en 16-årig pojke från Afghanistan för NNK.

600 miljoner till gränskontroll

Men det hindrar inte EU från att ge Bulgarien och grannlandet Turkiet mer pengar för gränskontroll, enligt ett brev skickat till EU:s ministerråd. I brevet skriver EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen att 600 miljoner euro – om rådet inte misstycker – skall användas för att hjälpa medlemsstater med sin gränskontroll. Först ut att få pengar är just Bulgarien och Turkiet, enligt Schengenvisainfo den 23 mars.

”Vi måste använda de 600 miljoner euro som görs tillgängliga inom kort på ett effektivt sätt för att stötta medlemsstaterna med gränskontroll och teknisk utrustning. Gränsen mellan Bulgarien och Turkiet är viktig och ett första mål är att kommissionen i samarbete med de bulgariska myndigheterna ska slutföra bedömningen av behoven,” går det att läsa i Ursula von der Leyens brev, enligt Schengenvisainfo. EU-kommissionens ordförande menade vidare att extra stöd längs den turkisk-bulgariska gränsen är av stor vikt då de ”olagliga gränskorsningarna” ökade under slutet av 2022 och fortsätter att göra det. I brevet står det också att ”mer stöd behövs också på västra Balkan. Den europeiska kust- och gränsbevakningsbyrån (Frontex) har redan börjat placera ut sina gränsvakter i Serbien, 130 vakter (från Frontex stående styrka) finns på gränserna mot Ungern och Bulgarien.”

Svartbok om våldet

Med stöd från vänstern i EU-parlamentet har nätverket Border Violence Monitoring Network (BVMN) i två upplagor publicerat boken The black book of push backs. I den finns över 800 exempel på våldsamheter och omänsklig behandling, som har drabbat över 12 000 flyktingar längs EU:s gränser. Mycket av det som finns att läsa i dessa svartböcker återkommer i Europarådets rapport, där de har identifierat ”trender” i våldsamheterna.

”Utländska medborgare blir misshandlade när de grips eller när de direktavisas (olagligt vid gränsen) – slag, sparkar, slag med redskap och andra hårda föremål (…) från polis, gränsvakter och andra brottsbekämpande tjänstemän (förekommer). Det är inte ovanligt att dessa tjänstemän tar bort sina brickor med information som kan identifiera dem eller att de bär balaklavas för att dölja sin identitet,” enligt rapporten. Europarådet beskriver också andra typer av inhuman behandling, inklusive skenavrättningar. Bland annat genom att ”avlossa skott nära någons kropp när personen ligger ner” och att ”putta ner dem i floden (med händerna fortsatt bundna)”.

Europarådet skriver också att migranter endast ska frihetsberövas som ”sista utväg”. Idag sker det ofta i förbyggande syfte, och vittnesmålen i rapporten pekar också mot att detta sker under mycket bristfälliga förhållanden.

I den så kallade migrationspakten, förslaget på en ny gemensam migrationspolitik för EU:s medlemsländer, finns det förslag på hur nya ”screeningprocesser” ska hjälpa medlemsstaterna att avgöra om någon kan ha skyddsskäl. Migranterna kommer då att frihetsberövas – men enligt förslaget ska processen gå snabbt. Också det har kritiserats då asylskäl kan vara svåra att ta ställning till – ett system med ”säkra länder” är enligt kritikerna inte en bra lösning, då ett land som är säkert för en person inte nödvändigtvis är det för någon annan.

Antalet flyktingar har ökat

Bulgarien har länge varit en vit fläck i mediebevakningen om push backs: mer fokus har legat på Kroatien, Serbien och Bosnien där antalet flyktingar varit högre. Också Grekland och Italien har anklagats för att systematiskt utföra push backs. I och med sitt geografiska läge, man delar landgräns med Turkiet, har flyktingar länge rest genom landet även om det har varit i mindre skala än via länderna på västra Balkan.

En del i att Bulgarien har varit en mindre populär rutt är dels det geografiska läget men också brutaliteten, som Human Rights Watch tidigare har tagit upp. I grupper på appar som Telegram och WhatsApp delar migranter ofta information och tips. Mycket få vill också stanna i Bulgarien och landet har främst varit en passage vidare, trots sin status som EU-medlem. Under No Name Kitchens besök i Bulgarien träffade de flera personer som råkat ut för bulgariska tjänstemäns våldsamheter. En ung man berättar om hur han attackerats av en polishund – något som också Europarådet tar upp i sin rapport. En annan frihetsberövades i tre månader utan att få möjlighet att tala med sin familj eller på annat sätt låta dem veta vart han var.

– Polisen såg mig när jag gick i en by nära Sofia (Bulgariens huvudstad) och låste in mig. De gav oss nästan ingen mat, vi fick inte söka asyl och vi visste inte när vi skulle få komma ut därifrån. Jag var inlåst i nästan tre månader. De tog min mobiltelefon ifrån mig och jag kunde inte berätta för mina föräldrar (vart jag var), säger 19-åriga Mansur från Afghanistan till NNK.

Trots att flera EU-länders rättsvårdande myndigheter (polis) och gränsvakter står anklagade för gränsvåld och att olagligt neka människor att söka asyl har man ännu inte lyckats sätta stopp för det. Ylva Johansson, EU:s kommissionär med ansvar för migration, har vid flera tillfällen sagt att våldet måste upphöra. Men hon har – enligt sina kritiker – låtit bli att ta i med hårdhandskarna mot stater som exempelvis Kroatien.

Antalet flyktingar som anländer till Europa har ökat igen. Mellan 2021 och 2022 fördubblades antalet skyddssökande människor som sökta sig till Europa, till 330 000.

***
LÄS MER
EU:s migrationspakt: ”Cementerar det sämsta av dagens politik”
Berättelser om kvinnor till sjöss