Varje gång jag hör någon säga att vi ”ska klara klimatkrisen” hajar jag till. 
Ofta sägs det som något i förbifarten. En självklarhet man snabbt vill klara av för att gå vidare till något annat ämne. ”Självklart måste vi lösa klimatkrisen – samtidigt som vi stärker Sveriges konkurrenskraft.”

Jag undrar alltid om de som säger så vet bättre eller inte. Oavsett säger uttrycket väldigt mycket. Vi är så vana vid att allt går ”att lösa”. Går något sönder lagar man det. Är något slut finns mer i lager. Vi ska ”klara” klimatkrisen. Vi ska ”rädda” planeten. Klimatkrisen fungerar tyvärr inte så. Vi kommer aldrig lösa klimatkrisen. Vetenskapligt sett, har vi redan intecknat oss för betydande klimatförändringar. De utsläpp vi redan har gjort kommer påverka klimatet i hundratals, troligen tusentals år framöver. Allt finns tydligt angivet i IPCC:s klimatrapporter och det är svårt att komma runt, även med stora tekniska landvinningar. Människor kommer att dö. Ekosystem förstöras. Skidbackar smälta bort. 

Det är förstås ingen klatschig slogan, vare sig i politiken eller näringslivet men allt vi kan göra är att begränsa konsekvenserna. Men lösa? Nej, tyvärr. 
I vår kultur är vi ovana att tänka i de här banorna. Desto viktigare är att börja tänka så igen. Annars får våra handlingar aldrig konsekvenser. Det är lätt att förstå de klimatförnekare som påpekar att man redan för 30 år sedan sa saker i stil med ”nu har vi fyra år på oss att lösa klimatkrisen”. 

Klimatförnekarna har inte rätt, men det som har hänt är att vi hela tiden har flyttat gränsen för acceptabelt utfall – istället för att erkänna att vi missat målen. När jag gick på mellanstadiet sågs två graders uppvärmning som ett mardrömsscenario. Nu ses det som ett ”ambitiöst mål”. Och när jag först doppade tårna i klimatrörelsen var 350 miljondelar koldioxid i atmosfären den säkra gräns vi siktade på. Det är över 15 år sedan det målet missades. Jag minns att vi var några som protesterade på Sergels Torg. Nu är även tvågradersmålet troligen kört.

Att erkänna att vi har missat mål är motsatsen till defaitism. Det är att låtsas att det inte gör något som är att ge upp. Varje tiondels grads uppvärmning vi kan undvika är värd att kämpa för. Men vi måste prata klarspråk om vad som händer.

Ännu tydligare blir det i en den pågående massutrotningen av arter. De arter som nu försvinner i rasande takt kommer aldrig tillbaka. Vi lever inte i Jurassic Park, där utdöda arter kan få nytt liv. Självklart kan vi göra något åt trenden. Göra saker bättre än nu. Men för många arter är det redan för sent.

Här är till exempel några av de arter som tog slut under 2022: pintasköldpaddan, musen Melomys rubicola, asiatisk floddelfin, fågeln Spixara, västlig spetsnoshörning och Nordamerikas största hackspett, elfenbensnäbb.

Tyvärr finns de inte längre kvar i lager. 

EU–FÖRENADE ARABEMIRATEN | På måndagen mötte EU:s utrikesministrar Sultan Al-Jaber inför COP28 som inleds den 30 november. Under mötet bör ministrarna uppmana Förenade arabemiraten att genomföra flera viktiga åtgärder innan mötet, anser Human Rights Watch. Organisationen menar att EU-ministrarna ska kräva att Förenade arabemiraten ska ”upphöra med sin repression av civilsamhället, släppa fängslade människorättsförsvarare fria och ”försäkra att regeringar vid COP28 förbinder sig för en fullständig, rättvis utfasning av alla fossila bränslen baserat på repekt för rättigheter”.

Human Rights Watch nämner särskilt en av de fängslade människorättsförsvararna – ingenjören, poeten och fyrabarnspappan Ahmed Mansoor. Mansoor greps i mars 2017 och har sedan dess godtyckligt hållits isolerad. Han anklagades bland annat för att ha spridit falsk information och för att ha skadat statens rykte. Enligt Human Rights Watch dömdes han enkom på grund av hans ”fredliga kritik av regeringens politik och hans modesta krav på människorättsreformer”. Trots det dömdes han till tio års fängelse i maj 2018, och senare samma år fastställde landets högsta domstol domen. Båda rättegångarna hölls bakom stängda dörrar. 

Han tvingats sova på golvet och har hållits i en mycket liten isoleringscell, uppger Human Rights Watch i rapporten The Persecution of Ahmed Mansoor: How the United Arab Emirates Silenced its Most Famous Human Rights Activist från 2021. Detta samtidigt som Förenade arabemiraten utmålar sig som ett tolerant land som respekterar grundläggande rättigheter. Ytterligare omkring 60 människorättsförsvarare i Förenade arabemiraten, liksom politiska dissidenter, har på orättfärdiga grunder fängslats sedan 2012, skriver Human Rights Watch. 

Inför klimattoppmötet sade FN:s klimatchef Simon Stiell att det kommer att finnas utrymme för klimataktivister att ”samlas fredligt och göra sina röster hörda”. Men enligt Human Rights Watch är det långt ifrån klart att så kommer att vara fallet då ”demonstrationer i praktiken är illegala” i Förenade arabemiraten, och för att COP28 ska bli framgångsrikt måste mänskliga rättigheter respekteras av värdlandet. Därför anser organisationen att EU:s utrikesministrar bör stötta en utfasning av fossila bränslen, krav på att alla människorättsföstarare frisläpps och man ser till att ”försäkra meningsfullt deltagande av oberoende röster vid COP28”, skriver man på sin hemsida.  

KLIMAT | Rika länders ouppfyllda löften om klimatfinansiering har lett till ökat misstroendet från utvecklingsländer. Men nu verkar det som om givarländerna för första gången har nått sitt mål, enligt OECD:s beräkningar inför klimatmötet COP28.

Länderna har lovat 100 miljarder dollar, motsvarande drygt tio gånger mer i kronor, om året i klimatfinansiering. Det nåddes sannolikt förra året, enligt organisationens generalsekreterare Mathias Cormann.

Det var i så fall två år senare än vad man planerat för. Världens mer utvecklade länder lovade 2009 att hjälpa utvecklingsländerna att komma i gång med omställningen och vidta förebyggande åtgärder inför möjliga klimatkatastrofer som de inte är lika medskyldiga till som mångåriga industriländer.

Utvecklingsländernas klimatinvesteringar kommer att behöva bli ännu större de kommande åren, understryker Cormann. Statligt stöd kan bara täcka en del av det och internationella donationer kommer att vara av högsta vikt, tillägger han.