Ledare

Beskatta de rika och rädda planeten

Vi har inte mycket tid på oss om vi ska ha en chans att klara klimatkrisen, menar klimatforskaren Johan Rockström i en intervju i Dagens ETC. Vad mer är nytt under solen? Förutom förlamande alarmism, som att vi är på väg mot ”för lite för sent”, presenterar han i sin nya bok, En jord för alla, en alternativ händelseutveckling som han kallar Jättesprånget. Ett scenario där vi alla tar oss i kragen och genomför ordentliga systemförändringar som bäddar för ett lyckligt slut för mänskligheten och vår relation till naturen.

Precis som Alf Hornborg i sin debattartikel i DN häromveckan betonar Rockström vikten av ett nytt ekonomiskt system, och han har förslag. Välbefinnandeekonomi ska ersätta rovkapitalismen, istället för evig tillväxt ska människors välbefinnande vara målet med ekonomin. Detta skulle innebära ett ökat fokus på jämställdhet, avskaffande av fattigdom är vitalt för att alla ska kunna vara med i omställningen på lika villkor. Samtidigt skulle de allmänningar, alltså naturen, som vi är beroende av för vår överlevnad falla under ett gemensamt ansvar då de är en central del av vårt välbefinnande.

Rockströms förslag är ambitiösa men genomförbara, utopiska, men enligt honom finns modeller för att utföra det paradigmskifte som en verklig omställning innebär. Vi i välbärgade väst måste ändra vår konsumtionsstinna livsstil, det går inte att komma runt.

Livsmedelsförsörjningen måste ske via hållbara och regenerativa jordbruk. Resurser måste fördelas rättvist, både globalt och lokalt, och visst, det kommer att kosta en slant. Men pengar har visat sig finnas tillgängliga när det har krisat förr, bankerna fick stöd under finanskrisen, flygbolagen under pandemin. Pengarna är inte, som det ofta görs gällande, problemet, problemet är viljan att lägga pengar på vår gemensamma framtid på denna planet.

Skulle man omsätta
skadan på hälsa och ekosystem i pengar kostar enligt Rockström varje ton koldioxidutsläpp oss 200 euro. Skulle vi beskatta alla 40 miljoner ton vi släpper ut med denna summa skulle vi komma upp i 10 procent av hela världens BNP. Pengarna skulle enligt Rockströms förslag sedan fördelas till världens fattiga, som står för minst av utsläppen och har mest ansträngd ekonomi. Incitamentet att fortsätta med en livsstil som kräver fossila bränslen skulle därmed försvinna.

Ett exempel på hur en liten åtgärd, riktad mot världens förmögna, skulle kunna göra stor skillnad är beskattning av privata jetflygplan, en fråga regeringen är helt tyst inför. Förra året släpptes 400 000 ton koldioxid ut via privata flygplan i Sverige. Att beskatta flygplanens bränsle lika hårt som bensinen vi dödliga tankar våra bilar med, eller högre, är inte mer än rättvist. Flera länder har lovat att införa en så kallad lyxbeskattning, men i Sverige subventioneras istället privatflygplan genom skattelättnader och statsbidrag medan mindre bemedlade skattebetalare står för kostnaderna.

Ett privatjet släpper
ut 1 ton koldioxid på bara tio minuter, det är lika mycket som en bil släpper ut på ett kvartal, tänk summorna som skulle genereras av att beskatta dessa resor enligt Rockströms modell. Eller resorna, och därmed utsläppen, som skulle undvikas om det var så dyrt att flyga privat. Pengar som skulle kunna användas till att återställa våtmarker, fridlysa skogar och etablera regenerativa småskaliga jordbruk istället för att slängas ut i luften som ett koldioxidmoln.

Möjligheterna finns alltså där att finansiera en omställning. Menar regeringen verkligen allvar med att nå klimatmålen borde de inte slösa mer tid utan skrida till verket och beskatta de rika istället för att fortsätta förse dem med gräddfil.

Ledare

I morgon är extremen vardag

LEDARE | Förra helgen hade Sverigedemokraterna sina landsdagar. Jimmie Åkesson höll under lördagen ett minst sagt obehagligt tal. Han skräder verkligen inte orden. Det är tydligt att han känner sig självsäker när han säger att moskéer ska rivas, medborgarskap återkallas, föreningsfriheten ska begränsas – och att ”Socialdemokraterna är […] en aktiv del av den islamistiska rörelsen i Sverige”. Talet är ett stort steg mot ökad polarisering och ett stort steg från demokratiska värderingar. 

Det Åkesson och hans vänner bedriver är en förskjutningspolitik. Med stor sannolikhet är det inte rivna moskéer som är det yttersta målet – åtminstone inte just nu. Vad man istället vill uppnå är en fortsättning på den gradvisa förskjutning mot ett allt mer människofientligt samhälle som pågått under de år Sverigedemokraternas makt växt. Genom att säga något som låter extremt i dag får de det som är hälften så extremt att låta normalt. I morgon är extremen vardag. Det faktum att Kristersson och de övriga partiledarna i regeringen väljer att blunda för det leder till att Sverigedemokraternas vision om ett homogent, strömlinjeformat och auktoritärt samhälle får allt större förankring i verkligheten.

Jakten på makten i den svenska politiken blir alltmer absurd. Vi har en grundlagsskyddad religionsfrihet i Sverige. Att Åkesson nu kan stå och ifrågasätta den utan skarpa reaktioner från regeringspartierna säger något om hur långt hans och hans ”Sverigevänner” kommit i sitt förskjutningsprojekt. Mänskliga rättigheter ifrågasätts utan omskrivningar, allt i trygghetens och säkerhetens namn. Men det är inte den så kallade ”Sverigefientliga” politiken som orsakat dagens samhälleliga läge – det är den människofientliga. Just den som Åkesson och kompani själva står för. 

Regeringens kognitiva dissonans, alltså det tillstånd i hjärnan som uppstår när man har flera sinsemellan motstridiga idéer samtidigt, är farlig, eftersom den möjliggör ”Sverigevännernas” normalisering av rasistiska och antidemokratiska värderingar. Det är naturligtvis bra att Kristersson och övriga partiledare i regeringen sagt ifrån mot Åkessons tal – för det har de gjort. Men när de samtidigt samarbetar med ett parti som alltmer öppet står för antidemokratiska och människofientliga ideal blir deras kritik värd noll och intet. Hur ska de ha det? Ska vi skydda grundlagsskyddade fri- och rättigheter eller inte? Det går inte att både skydda dem och montera ner dem samtidigt.

Om regeringspartierna menar allvar i sin kritik mot Åkesson och att de vill skydda religionsfriheten och mänskliga rättigheter bör de bryta Tidöavtalet omedelbart. Om det inte var uppenbart för dem tidigare vilket parti de hade att göra med så är det verkligen det nu. Makt till varje pris leder det svenska samhället i en farlig riktning, där grundläggande demokratiska och mänskliga rättigheter på allvar riskerar att försvinna.

Ledare

Sverige – USA:s lydige undersåte

LEDARE | Jag kan inte motstå frestelsen att ännu en gång använda mig av fotot på skylten i skogen därhemma och att på nytt utse de som styr vårt land till en ”dumskallarnas sammansvärjning”, ett uttryck som jag hämtat från John Kennedy Tooles roman som aldrig avslutades.

Anledningen? Den militära upprustningen och det nya avtalet med USA som, bland annat, innebär att vi frånsäger oss rätten till att agera när en av stormakterna etablerar sig i vårt land.

Försvarsminister Pål Jonsson säger så mycket dumt i intervjun (DN 6/12) där han berättar om det nya försvarsavtalet med USA, som bland annat ger USA både ökad närvaro och ökade rättigheter i Sverige, att det är svårt att välja vilket citat jag ska inleda med:

”I grunden handlar det om att det är lättare för USA att verka på svenskt territorium om soldaterna lyder under amerikansk jurisdiktion. Det gör det tekniskt enklare och juridiskt enklare.”

Skylten i skogen. Foto: Stefan Strömberg.

Följdfrågan borde naturligtvis vara vad USA vill göra i vårt land som förhindras av våra lagar och som måste underlättas.

”Då kommer man att märka en viss ökad militär närvaro på vissa av de här 17 platserna. Vi har redan i dag en amerikansk närvaro genom olika typer av övningar. Men dels kommer övningarna att öka, dels kommer man att se mer av amerikanska soldater och amerikansk närvaro på vissa av de här orterna.”

Min undran är hur närvaron av soldater och säkerhetsfolk från USA kan minska risken för krig i ett land som levt i fred i 200 år. Dessutom innebär det här förstås ett rejält naggande i kanten av den svenska självständigheten. För inte tror väl någon på allvar att nordamerikanska trupper kommer att rätta in sig i ledet och lyda en major från något regemente i Sverige om Ryssland hotar deras installationer…

Norge har redan tecknat ett liknande avtal med USA där det står att man inte går med på någon förhandslagring av kärnvapen. Något sådant finns inte i det dokument som Sverige nu undertecknat i Pentagon.

Nej, i allt är numera Sverige USA:s lydige undersåte och det alldeles oavsett om det handlar om våldet i Gaza, klimatpolitik i Dubai eller den accelererande militära upprustningen i norra Europa.

Jag tycker det känns som ett hån mot mig som tänkande människa, mot Sverige som land och mot mänskligheten, när jag läser om hur den moderate försvarsministern orerar om ökad säkerhet och avskräckning som vore vår enda jord spelplanen för något av alla de våldsbejakande dataspel som dagens unga växer upp med och inte en planet som hotas av förstörd natur och klimatförändringar.

Och som det inte vore nog med dumheter vurmar denne säkerhetsrisk till politiker för en ökad användning av bestyckade drönare i försvaret av Sverige och i den svenska krigföringen på andra håll. Naturligtvis ska dessa drönare också hanteras av AI på ett ännu icke definierat sätt.

Givetvis är det, som vanligt, den svenska vapenindustrin som jublar högst när vi fortsätter med det militära vansinnet. Saab Group har köpt ett AI-företag som bland annat studerar den senaste drönarutvecklingen – autonoma drönarsvärmar.

Sug på de orden en stund och fundera på vad det innebär; ”autonoma drönarsvärmar”. Jag kommer att tänka på okontrollerat dödande utan mänskligt ansvar.

I tider när all energi borde läggas på global rättvisa, fred och en natur med biologisk mångfald väljer alltså vår regering, med stöd av stora delar av oppositionen utgår jag från, att hoppa upp i knät på av en av stormakterna, bidra till ökad polarisering i världen, accelerera den militära upprustningen och strunta i smältande isar, hotade djurarter och skövlade skogar.

Är det verkligen det här vi vill? Och om det nu skulle vara så att vi inte önskar det här; varför låter vi det då ske?

***

Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.