LEDARE | Under 2023 uppgick försvarets materielköp till drygt 44 miljarder kronor.
I slutet av samma år drogs det ekonomiska stödet till Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen in.
Att summan blir så stor beror på att vi rustar upp, vi ska med i Nato och vi sänder vapen och ammunition till Ukraina som ska ersättas.
Det här kan man vara för eller emot, men det blir svårare att få fler perspektiv på utvecklingen när arbetet för Sveriges viktigaste fredsorganisation försvåras samtidigt som resurserna för våra studieförbund minskar och presstödet till tidningar som Tidningen Global eventuellt dras in.
Hur ska vi kunna ta ställning om bredden och mångfalden på informationen stryps?
Det tillintetgör ju själva fundamentet för en fungerande demokrati.
Samtidigt sker en mängd andra förändringar i rasande fart som skulle behöva diskuteras. Två nya storskaliga kärnkraftverk ska vara i drift 2035.
Regeringen pratar om dem som en klimatsatsning och får det att låta som koldioxidutsläpp är de enda problem vi har.
Förutom att kärnkraft i sig enligt min mening är en felsatsning, borde man ju – om man är för – till exempel fundera över var alla ingenjörer som behövs ska komma från. Redan nu skriker ju de industrier i norr som ska bära det som kallas den gröna tillväxten efter arbetskraft som inte finns.
Att man dessutom struntar i slutförvaringen av avfallet är uppenbart.
Då har jag ändå inte nämnt all natur som förstörs när sällsynta jordartsmetaller, uran och andra råvaror som behövs ska brytas.
För att inte tala om riskerna i en alltmer konfliktfylld värld.
Det är inte bara vår inställning till militären och energin som förändrats.
Mängder med nya fängelseplatser ska fram, straffen skärpas och barn ska kunna dömas till fängelse.
Samtidigt sparas det på skola och sjukvård och de som styr vårt land tycks tro att de kan ersätta sin egen naturella ointelligens, med artificiell intelligens.
Som jag ser det spelar det ingen roll om man är för det som jag kritiserar; det är helt enkelt omöjligt att genomföra och skulle man nu lyckas leder det till ett samhälle som jag är tacksam att slippa uppleva när det står klart och som jag skäms över att lämna efter till kommande generationer.
Nu behövs högljudda protester, det behövs civilisationskritik och vi måste ta fram ett annat sätt att leva som inte kräver lika mycket energi och där vi delar på vår enda jords tillgångar istället för att slåss om dem.
***
Stefan Strömberg, författare och nu aktuell med boken ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström
