Bok | Cecilia Khavar (2024) ”Stormningen. Våldet, lögnerna och åren som förändrade USA”, Norstedts

RECENSION | Tempot är högt i amerikansk politik. Precis innan sommaren 2024 hinner börja döms Donald Trump för bokföringsbrott. Under sommaren 2024 döms den sittande presidentens son Hunter Biden för vapenbrott. Trump överlever med en hårsmån ett attentat. Den sittande presidenten Joe Biden avsäger sig sin kandidatur inför valet i november efter att bland annat ha misslyckats fatalt i en valdebatt mot nämnda Trump. Biden lyckas i debatten både blanda ihop siffor, mumla och föra osammanhängande resonemang vilket gör att diskussionen om hans höga ålder eskalerar. I stället lämnar vicepresidenten Kamala Harris politikens avbytarbänk och seglar oväntat upp som den kandidat som demokraterna har drömt om sen Barak Obama avgick. Inte sällan är tempot så högt att vi glömmer små som stora detaljer i det massiva flödet av nyheter.

Många med mig följer antagligen Sveriges Radios populära USApodd i P1 för att försöka hålla sig ajour. I podden diskuterar och analyserar radions USA-korrespondenter, och ibland inbjudna gäster amerikansk politik och samhällsliv. Podden ger ofta dagsfärska rapporter som initierat placeras i en historisk ram. Inte sällan blandas det allvarliga med det lättsamma på ett underhållande sätt. I dagarna publicerades en bok, ”Stormningen. Våldet, lögnerna och åren som förändrade USA” (Norstedts, 2024).

Bokens författare Cecilia Khavar var under 2016 som producent med och startade den framgångsrika USApodden. Khavar var sedermera USA-korrespondent i Washington 2020–2023 och medverkar regelbundet i den nämnda podden.  I boken tecknar författaren en bild av livet som korrespondent, mest om dygnet runt-bevakning av det stormande nyhetsflöden men ibland skymtar också bilder från försöken att vara en vanlig småbarnsförälder vid sidan av korrespondentjobbet. Mest handlar det dock om den amerikanska politiken och de olika processer som gör att landet verkar falla isär mer och mer för dag som går.

Rent genremässigt är boken lite av en kameleont. Det är i delar en reportagebok, ibland närmast en dagbok från jobbet som korrespondent och ibland en fördjupande essä. Som helhet tycker jag att det är ett välbalanserat och lyckat grepp. Som följare av USApodden tycker jag såklart att det är intressant och närmast mysigt, familjärt att få veta detaljer från arbetet med podden och teamets resor och inspelningar i USA. Kanske är inte detta möjligen lika intressant för alla läsare, men det är inget som skymmer bokens övergripande narrativ.

”Stormningen” berättar såklart om attacken mot Kapitolium 2021 och försöket att (för)störa processen där elektorernas röster skulle fastställas. Vi får berättelser ur deltagares perspektiv, såväl från Trump-supportrar som attackerade som av poliser som försökte hålla demonstranter ute. Khavar lyfter fram att ledande republikaner som senatorn Ted Cruz initialt till och med valde att beteckna det hela som en terroristattack, men att han och andra ledande republikaner sedan ganska snabbt valde att ändra sin beskrivning av vad som hände 6 januari. Vi får också Khavars egna intryck från händelsen, som reporter på plats. Författaren ger målande exempel på hur utsatta reportrar och journalister kan vara och beskriver hur hon och andra reportrar hamnade i skottgluggen för mediefientliga MAGA-supportrar som skrek hotfulla tillmälen mot dem samt i vissa fall vandaliserade och försökte elda upp journalisters utrustning.

I boken återkommer samtal med personer från både den demokratiska och republikanska sidan av politiken. Vi får följa personer som gläds och personer som förfäras när USA:s högsta domstol river upp aborträtten. I boken får vi dessutom en initierad inblick i vad man skulle kunna kalla en radikaliseringsprocess. Vi får följa paret Mike och Jalise Middleton från Texas, hur de sugs upp i Donald Trumps väv av lögner runt det stulna valet och till slut hamnar i stormningen av Kapitolium för att slutningen gripas av kravallutrustad polis med automatvapen och åtalas i domstol. Vi får också följa efterspelet där Trump-supporters försöker förstå och förklara vad som gick snett med påståendet att det nog var ”vänsteraktivister utklädda i Trump-kläder som såg till att det blev våldsamt vid Kapitolium den 6 januari”.

Khavars bok fokuserar dock på mer än bara de förödande händelserna 6 januari då flera personer skadades och dog. Boken är en berättelse om ett polariserat land, om aborter, om Black Lives Matter, covid, konspirationer och inte minst religion. Författaren berättar, med hjälp av rösterna från alla de amerikaner hon har mött, runt om i landet under sin tid som korrespondent, om en nation som närmar sig bristningsgränsen, om ett demokratiskt system som verkar kunna kollapsa när som helst.

USA har ofta genom historien framställts som en smältdegel där människor kommer från olika håll och smälts ned och ihop till en ny enhet, till medborgare som strävar mot ett gemensamt mål. Idag börjar landet i stället alltmer likna en tryckkokare där invånarna svårligen kan förenas. I boken beskrivs hur anhängare av ena sidan av politiken oroas över av vad en ny period med president Trump kan komma att leda till, med inskränkta rättigheter för hbtq-personer, för kvinnor och invandrare och vad det kan komma leda till vad gäller USA:s roll i världen.

Boken beskriver också hur anhängare av den andra sidan menar att vänsterdemokrater har ”stulit landet” i en kupp och ser sin presidentkandidat som ”utsänd av Gud för att rädda landet och världen”. Drömmen om den upplysta ledaren, en ”political strongman” som räddar nationen från den korrupta eliten och som inte hålls tillbaka av ett korrupt demokratiskt system förefaller hägra för oroväckande många.

Donald Trump har flera gånger uttryckt sin fäbless för auktoritära ledare som Putin i Ryssland, Bolsonaro i Brasilien och Duterte i Filippinerna. Trump verkar själv emellanåt leka med tanken på ett auktoritärt system och uttryckte till exempel i ett tal till kristna anhängare, i juli 2024, att om de röstar på honom i november ”In four years, you don’t have to vote again”. Ronald Reagan, USA:s 40: e president, sa en gång att ”Freedom is a fragile thing and it’s never more than one generation away from extinction”. I dagens USA ser det ut som att det kan gå fortare än så.

***
Tobias Samuelsson
professor i samhällsvetenskap på Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping