Det stora problemet bakom klimatkrisen är inte bara de omåttligt rika, utan att vi är för många människor på jorden. Om vi inte hjälper de delar av världen som ännu har födelsetal en bra bit över 2 barn per kvinna att minska detta, så kan situationen snabbt förvärras. Orsaken till koldioxidökningen är den stora mängden människor och den industriella produktionen. Det stora problemet är sålunda att vi har en för stor befolkning i relation till planeten Jordens bärkraft, skriver agronomie doktor Kerstin Ebbersten.
DEBATT | Artikeln i Global nyss om att beskatta de rika hårdare (för att komma till rätta med obalans mellan rika och fattiga), ledde till följande funderingar. Sakernas tillstånd är att många fattiga inte har råd att leva ett fullgott liv, och att rika ställer till med klimatkris. Men fullt så enkelt är det inte.
Det stora problemet bakom klimatkrisen är inte bara de omåttligt rika, utan att vi är för många människor på jorden. Det finns flera studier som tyder på att vi borde vara cirka 3 miljarder i stället för som idag 8 miljarder, om balansräkningen med miljön ska gå ihop. I Europa har vi en låg nativitet med cirka 1,5 barn per kvinna eller lägre. Men i de flesta afrikanska länder är nativiteten mycket hög, i genomsnitt 4,2 barn per kvinna. Detta bidrar starkt till att de som har möjlighet försöker att lämna sina länder, såsom till Europa och Sverige. Och alla dessa människor vill naturligtvis ha en standard som närmar sig vår. Och det får vi inte missunna dem. Men om vi inte hjälper de delar av världen som ännu har födelsetal en bra bit över 2 att minska dessa, så kan situationen snabbt förvärras. Det låter dramatiskt, men kanske ska nämnas i alla fall. Nu tror jag att sjukdomar och andra problem kommer att hjälpa oss på traven när tiden är inne. Och då är inte heller ens miljardärerna skyddade!
Parallell till befolkningsökningen
Vi har planeten Jorden, med ett hittills fungerande ekosystem som successivt omsätter allt det biologiska material vi använder och behöver: mat, kläder, hus och så vidare till biologiska nyttigheter i form av träd, mark, mat. Bygger upp och bryter ned och bygger upp igen av det nedbrutna. Andra biologiska nyttigheter är syret som växterna producerar av vatten från marken (rötterna) och koldioxid från luften (bladen). Ökningen av koldioxid i atmosfären sker i en utsträckning som är parallell till befolkningsökningen. Detta åskådliggöres i otaliga diagram som presenteras i lika många artiklar. Orsaken till koldioxidökningen är den stora mängden människor och deras (vår!) industriella produktion (gruvor med mera), som kräver mycket energi och därigenom leder till stora utsläpp när de stora deponierna av kol, gas och olja som naturen lagt undan under en tidsrymd av 50 – 400 miljoner år förbränns.
Klimatet ändrades mycket under olika geologiska tidsepoker, varvid framför allt koldioxid och metan (de så kallade klimatgaserna) varierat ganska mycket. Syret anses ha hållit ungefär samma halt (21%) som nu under en lång era.
Skogarna och övrig växtlighet lagrar in koldioxiden i växtligheten/träden och i marken, bland annat i form av mull. När vi nu brukar marken (jordbruk) och hugger ner skogen och utvinner och förbränner deponierna av kol, olja och gas, så frigörs mycket koldioxid. Det har hittills varit en någorlunda balans mellan lufthavet och de organismer som lever på marken och i haven. Nu har det emellertid blivit stor obalans, på grund av att arten människa upptar en så stor andel av det biologiska livet på jorden. Och detta på bekostnad av en stor del av de stora däggdjuren, men också på bekostnad av många arter av mindre organismer. Med den utvecklade teknologiska människan som erövrar allt större domäner av jordens resurser så blir resultatet den klimatförändring som vi nu befarar kommer att göra livet i framtiden svårt för oss. Vi ser spåren redan nu.
Vi har glömt tidsfaktorn
Vi människor har på cirka 100 – 150 år (industriella revolutionen) gjort av med deponerad olja, kol, gas som har tagit många miljoner år att samla in genom naturens växtlighet (fotosyntes). Av detta skäl är det också en tankevurpa att tro att man skulle kunna ersätta olja och kol med biologiska bränslen, så kallad grön energi. Hur skall vi kunna få skogen och marken (jordbruk) att idag producera lika mycket ”olja” (bränsle till våra energikrävande processer) på kort tid som evolutionen deponerat till oss under 50 – 100 miljoner år eller mer? Och detsamma gäller ju för sol-el och vindkraft. Vi har glömt tidsfaktorn i hela denna ekvation. Och problemet med sol- och vindkraft är ju att dessa energislag är svåra att lagra.
Och noteras bör kanske också att elektricitet egentligen inte existerar som sådan utan är bara en form av transportmedel, av den energi som hämtats på en annan plats (till exempel kol-kraftverk eller kärnkraftverk).
En annan ytterst central fråga som sällan diskuteras är vatten. Det finns underjordiska deponier av vatten på många håll i USA, Afrika med mera, som bildats under tusentals år. Detta kallar vi för fossilt vatten. Dessa deponier tömmer man nu med stor fart för att bevattna jordbruksgrödor. Och detta alltså för att kunna ge mat åt växande skaror människor. Det har visats några goda filmer på teve om frågan om vattnet, vilka filmer tyvärr nu tagits bort från SVT-play. Denna fråga, om vattnet, får inte glömmas i diskussionerna om hållbarhet och befolkningsökning.
För stor befolkning
Det stora problemet är sålunda att vi har en för stor befolkning i relation till planeten Jordens bärkraft. Vi har ju också, för att vi människor skall få plats (det vill säga kunna utvinna energi och råvaror), undanträngt en mycket stor del av de stora däggdjuren och en stor del av de mindre organismer som befolkar mark och vatten (växtarter, insekter, spindlar, grodor, fåglar, fiskar…). Detta leder till att jorden (ekosystemen) inte längre förmår att producera alla de nyttigheter som vi alla är beroende av för vår långsiktiga överlevnad (mat, syre, vatten, bränsle och så vidare). Detta gäller alltså för alla organismer på jorden som är ömsesidigt beroende på olika sätt.
Och, som jag ser det, så kan vi inte med bästa vilja i världen ersätta biologiska processer med teknologi, även om en del personer tycks tro det, inklusive många av miljardärerna, som alla tror på tillväxten som en slags allomfattande lösning på alla problem. Och tyvärr tror merparten av våra ekonomer också detta.
Jag ser alltså att det skulle vara bra om vi debatterade detta ämne, det vill säga om befolkningen och befolkningsökningen. Den globala befolkningsökningen är över 80 miljoner netto varje år. Det är viktigt att se seriöst på hur vi diskuterar denna fråga. Att säga att tillväxten var 2 procent år 1950 och 1 procent idag, är ju att försöka bedraga läsaren, och detta helst utan att ljuga. Sådant ljugeri kan läsas i många artiklar av kända forskare. Men 2 procent av 3 miljarder är faktiskt betydligt mindre än 1 procent av 8 miljarder. Detta sätt att försöka beskriva sakernas tillstånd men utan att direkt ljuga är ju att utsätta oss vanliga läsare/lyssnare för ett storslaget bedrägeri.
Sluta upp med att ljuga
Så att bara ta från de rika och ge till de fattiga är ingen lösning mer än i stunden, när allt ändå fortgår som tidigare, med lika stor befolkning, och där de ”fattiga” när de blivit mindre fattiga med detta nya konceptet, då kan skaffa sig delar av den rika världens teknologi och bekvämlighet och livsvillkor. Som alltså kommer att kosta massor mer av jordens resurser, inte minst de biologiska resurser som skall underhålla livet på Jorden. Tanken var god, men den var bara halv. Jag anser naturligtvis att alla vi i den rika delen av världen måste tillse att begränsa våra uttag från de gemensamma resurserna.
Och, alla ni forskare (doktorer och docenter) runt om i samhället, sluta upp med att ljuga för att få några extra poäng i detta samhällsklimat som är så uppfyllt av tabun, men inte av klarspråk. Säg som det är.
***
Kerstin Ebbersten, agronomie doktor
