LEDARE | ”Men mittenpartierna är fortsatt störst och därmed består stödet till Ukraina. Mer oklart är vad som händer med klimatpolitiken.” (DN 10/6)
Så skriver Pia Gripenberg i morgontidningen i en kommentar till resultatet i EU-valet.
Precis som alla andra undviker hon att nämna den globala rättvisan och den tilltagande polariseringen i världen. Men annars håller jag med i analysen. Vapenleveranserna till Ukraina lär fortsätta, men såväl klimat som – i än större utsträckning – biologisk mångfald lär nog komma i andra hand även i fortsättningen när nya gruvor, ett effektivare jordbruk, massproduktion och ekonomisk tillväxt som vanligt prioriteras.
Men visst kan man glädjas en stund åt att det självgoda och allt brunare SD äntligen drabbades av en motgång, även om denna lilla ”seger” snart överskuggas av den yttersta högerns framgångar på andra håll i Europa.
Vad som kommer att hända nu i Europa är mycket svårt att sia om. Valvakan – som fick mig att tänka på ett litet barn som fått löfte om att hänga precis allt i julgranen utan att fundera över helheten – gav inte många ledtrådar, men jag anar högre murar mot omvärlden med allt mindre intresse för att ta hand om flyktingar, en ökad exploatering av naturresurserna och ett fortsatt ointresse för den biologiska mångfalden samt ett oförändrat dyrkande av ny teknik och ekonomisk tillväxt som indikatorer på såväl framgång som lycka.
Just hemkommen från Lofoten och uppfylld av mina fantastiska naturupplevelser där känns det en smula märkligt att slå på TV:s valvaka innan jag ens hunnit packa upp ryggsäcken. Och alldeles säkert präglas mina iakttagelser av den resa jag just gjort.
Som att jag inte kan påminna mig en enda mygga (de kanske kommer senare till Lofoten, maskrosorna blommade ju för fullt nu till skillnad mot hemma), medan husbilarna däremot var så många att jag till slut började fundera på om jag är den ende grånade, alternativt flintskallige, man fyllda 60 som tycker att det räcker med en ryggsäck när man ger sig av och inte behöver ett vidunder till bil med samma lyx (nästan) som i hemmet…
Med Lofoten och valresultatet ostrukturerat blandade i mitt något trötta huvud, vaknar jag tidigt till en ny vecka och mitt i tankeröran hittar jag tillbaka till de frågor som följt mig i mitt skrivande de senaste tre decennierna:
– Vad är utveckling?
– Vem bestämmer vad som är utveckling?
***
Stefan Strömberg, författare vars senaste bok är ”Mellan oss skapas världen – känslor och tankar om vår enda jord” som han skrivit tillsammans med Nette Wermeld Enström.
