I en granskning kan DN avslöja att regeringens ambitiösa klimatplan bygger på beräkningar som inte redovisas öppet. Trots påståenden om tydlighet visar det sig att en stor del av planen baseras på förhöjda reduktionsplikter, något som inte överensstämmer med den tidigare förda politiken. Detta har väckt frågor om huruvida planen är tillräckligt genomtänkt för att leda Sverige mot nettonollutsläpp år 2045.
KLIMAT | Regeringen har under lång tid lovat en klimathandlingsplan som ska visa vägen mot nollutsläpp år 2045. Vid presentationen av planen visades en graf som visade en dramatisk nedgång i utsläppen, men det finns få detaljer om vilka åtgärder som faktiskt kommer att vidtas för att nå detta mål, vilket Tidningen Global skrev om förra veckan.
Nu visar sig även en granskning som DN gjort av regeringens klimatplan, avslöja att det finns betydande luckor i planen. Trots den utlovade tydligheten framgår det att flera viktiga detaljer inte redovisas öppet. Bakom den dramatiska nedgången i utsläpp som visas i planen ligger dolda kalkyler som inte har kommunicerats till allmänheten.
Förhöjd reduktionsplikt
Enligt uppgifter från Energimyndigheten, som utförde beräkningarna på uppdrag av regeringskansliet, bygger planen på förhöjda reduktionsplikter. Detta strider mot den tidigare politiken som fokuserade på att sänka reduktionsplikten för att pressa ner bränslepriserna. Trots att regeringen hävdar att planen bygger på olika styrmedel och att reduktionsplikten inte nödvändigtvis behöver höjas, återspeglas inte detta i de beräkningar som ligger till grund för planen.
När DN begärde att ta del av underlaget till en kurva som klimatminister Romina Pourmokhtari visade vid en presskonferens där regeringens klimathandlingsplan presenterades i slutet av förra året, möttes de initialt av motstånd. Först efter påtryckningar lämnades siffrorna ut, vilket visade att reduktionsplikten skulle höjas stegvis till 2045, något som inte tidigare hade kommunicerats till allmänheten.
Utredning ska tillsättas
Romina Pourmokhtari försvarar planen genom att säga att den bygger på en beräkningsmodell för reduktionsplikten, men att det finns flera olika styrmedel som kan användas för att minska utsläppen. En utredning ska tillsättas för att ge svar på vilka styrmedel som bör användas, men detaljer om detta saknas än så länge.
DN:s avslöjande väcker frågor om regeringens klimatplan verkligen är tillräckligt genomtänkt och om den kommer att kunna leda Sverige mot nettonollutsläpp år 2045. Medan regeringen hävdar att planen är tydlig och omfattande, visar granskningen på brister som väcker tvivel om dess effektivitet och trovärdighet.
Fakta: Reduktionsplikten
Reduktionsplikten är en del av Sveriges miljöpolitik och syftar till att minska koldioxidutsläppen från vägtransportsektorn genom att öka användningen av förnybara drivmedel, såsom biodrivmedel. Huvudsyftet med reduktionsplikten är att minska klimatpåverkan och främja övergången till mer hållbara energikällor.
Reduktionsplikten trädde i kraft första juli 2018 som en del av den svenska lagstiftningen för att uppfylla EU:s direktiv om förnybara energikällor. Den är en av flera åtgärder för att minska koldioxidutsläppen och uppnå klimatmålen.
Enligt reduktionsplikten är bränsleföretag som säljer bensin och diesel i Sverige skyldiga att minska koldioxidutsläppen från sina produkter genom att blanda in förnybara drivmedel som biodiesel och etanol.
Reduktionsplikten innebär att bränsleföretagen måste uppfylla ett visst mål för minskning av koldioxidutsläppen från bränsleprodukter. Målen och reduktionsnivåerna fastställs av regeringen och kan variera över tid.
Om bränsleföretag inte når de fastställda reduktionsmålen är de skyldiga att betala straffavgifter till staten. Avgifterna är avsedda att fungera som incitament för företagen att öka användningen av förnybara drivmedel och minska sina koldioxidutsläpp.
Reduktionsplikten har bidragit till att öka användningen av biodrivmedel i Sverige och har därmed bidragit till att minska koldioxidutsläppen från vägtransportsektorn. Den har också stimulerat tillväxten inom den inhemska bioenergisektorn och främjat investeringar i hållbar teknik.
Från den 1 augusti 2021 var reduktionsnivåerna 6 procent för bensin och 26 procent för dieselbränsle och från den 1 juli 2021 är reduktionsnivån för flygfotogen 0,8 procent.
Den 2 december 2021 beslutade riksdagen att bifalla Regeringen Anderssons proposition om att frysa reduktionsplikten för 2023 till 2022 års nivå, d.v.s. att inte genomföra den planerade höjningen för 2023. I övrigt bibehölls reduktionsplikten på samma nivåer som i tidigare beslut. Pausen skulle gälla under ett år, där reduktionspliktsnivåerna för 2022 fortsatt skulle gälla för 2023, det vill säga 7,8 procent inblandning i bensin och 30,5procent inblandning i diesel.
Den 30 november 2023 röstade riksdagen ja till en proposition av regeringen Kristersson att sänka reduktionsplikten på både bensin och diesel till 6 procent för åren 2024, 2025 och 2026. I beslutet anges inga nivåer för reduktionsplikten fr.o.m. 2027. Som konsekvens sänktes dieselpriset vid pump med över 4 kronor per liter den 1 januari 2024 och bensinpriset med omkring 1 krona.
Sammanfattningsvis är reduktionsplikten en viktig åtgärd inom Sveriges miljöpolitik för att minska koldioxidutsläppen och främja övergången till förnybara energikällor. Genom att påföra bränsleföretag skyldigheten att minska sina utsläpp bidrar reduktionsplikten till att uppnå klimatmålen och främja en hållbar utveckling.
