I skuggan av lagändringar och våldsamma protester i Nya Kaledonien uppmanar Amnesty International till ett ansvarsfullt skydd av mänskliga rättigheter och ett stopp för oproportionerliga insatser mot ursprungsbefolkningen.
NYA KALEDONIEN | Läget är alltmer spänt i Nya Kaledonien efter att den franska nationalförsamlingen antagit en kontroversiell lag som utvidgar rösträtten till nyare invånare. Lagen riskerar att marginalisera det ursprungliga Kanakfolkets politiska rättigheter. Den nya lagstiftningen har lett till våldsamma oroligheter i huvudstaden Nouméa, där minst fem personer har rapporterats döda, inklusive tre kanaker och två poliser.
Som en direkt respons på de eskalerande spänningarna har Frankrikes president Emmanuel Macron förklarat undantagstillstånd och beordrat en omfattande utplacering av både polis och militär. Dessutom har en omtvistad nedstängning av sociala medieappen TikTok genomförts, vilket enligt Kate Schuetze, forskare hos Amnesty International i Stillahavsområdet, kan utgöra en kränkning av yttrandefriheten om det inte kan visas att appen spelat en roll i våldsamheterna eller att förbudet fyller ett legitimt syfte som inte kan uppnås på mindre ingripande vis.
– Undantagstillståndet som förklarats av den franska regeringen och utplaceringen av den franska armén, tillsammans med ett förbud mot sociala medieappen TikTok, får inte missbrukas för att begränsa människors mänskliga rättigheter, säger Schuetze på Amnesty Internationals hemsida.
Hon lägger till att det är ”absolut nödvändigt att den franska polisen och gendarmerna endast använder våld när det är rimligt nödvändigt och prioriterar att skydda rätten till liv.”
– Det djupt oroande våldet och de franska myndigheternas svar måste förstås genom linsen av en avstannad avkoloniseringsprocess, rasojämlikhet och de långvariga, fredligt uttryckta kraven från det ursprungliga Kanakfolket om självbestämmande, säger Kate Schuetze.
Bakom händelserna ligger en djupare fråga om de ursprungliga rättigheterna Kanakfolket har till självbestämmande och deras representation i franska politiska processer. År av diskussioner och avtal, inklusive det omfattande Nouméa-avtalet från 1998, har ännu inte lett till ett fullständigt erkännande av deras rättigheter eller någon klar väg framåt i avkoloniseringsprocessen.
Sedan 2018 har tre omröstningar om självständighet genomförts i Nya Kaledonien. Den senaste omröstningen, som ägde rum 2021, mötte omfattande bojkott från ursprungsbefolkningen och kritik för dess oproportionerliga påverkan från pandemin på Kanakbefolkningen. Efter att avtalet löpt ut finns det för närvarande ingen tydlig plan för hur avkoloniseringens nästa skeden ska hanteras.
FN:s särskilda rapportör för ursprungsbefolkningar framhöll redan år 2011 att Kanakfolket är underrepresenterat inom politik och ledarskap, samt att de har sämre tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter jämfört med andra invånare. Trots åtgärder för att adressera dessa ojämlikheter, fortsätter de att vara ett utstående problem i Nya Kaledonien.
FN har upprepade gånger uppmanat till handling för att skydda dessa rättigheter, senast i en resolution från 2023 som betonade vikten av ett ”fredligt, rättvist, och transparent” genomförande av självbestämmandeprocessen. Med nuvarande lagändringar och den ökande spänningen är det mer angeläget än någonsin att den franska regeringen och internationella samfundet agerar för att säkerställa en rättvis behandling av Kanakfolket och respekt för deras grundläggande rättigheter, menar Amnesty International.
Nouméa-avtalet
Nouméa-avtalet, undertecknat 1998 mellan Frankrike och olika politiska grupper i Nya Kaledonien, inklusive de ursprungliga Kanakfolket, är ett centralt dokument i regionens strävan efter avkolonisering och självstyre. Avtalet syftade till att gradvis överföra makt från Frankrike till lokala myndigheter, där det föreskrevs en plan för att öka lokal styrning och självstyre genom inrättandet av en lokal kongress och regering med utökade befogenheter över områden som utbildning, hälsovård och ekonomi.
Ett viktigt fokus för Nouméa-avtalet var erkännandet och främjandet av Kanak-kulturen och identiteten, där avtalet inkluderade skydd för språk och kulturella uttryck samt initiativ för att öka Kanaks deltagande i det ekonomiska och sociala livet. Avtalet adresserade även behovet av ekonomisk utveckling och syftade till att stärka den lokala ekonomin genom olika utvecklingsprogram, vilket minskade Nya Kaledoniens beroende av Frankrike
En central del av avtalet var färdplanen för att genomföra upp till tre folkomröstningar om fullständig självständighet inom en tidsram på upp till 20 år från avtalets undertecknande. Dessa folkomröstningar har ägt rum, med den senaste i serien under 2021, men ingen av dem resulterade i ett majoritetsstöd för självständighet, delvis på grund av bojkotter och splittringar inom befolkningen.
Nouméa-avtalet betraktas som ett viktigt framsteg mot ett större självbestämmande för Nya Kaledonien och har tjänat som en modell för hur avkolonisering kan genomföras på ett fredligt och strukturerat sätt. Trots detta har avtalets genomförande och dess långsiktiga effekter fortsatt att vara föremål för omfattande politisk debatt och diskussion.
Nya Kaledonien
är ett unikt och geografiskt mångfacetterat territorium beläget i sydvästra Stilla havet, öster om Australien och söder om Vanuatu. Det är en fransk ögrupp som består av huvudön Grande Terre, som är omgiven av flera mindre öar, samt ögrupperna Loyalty Islands, Belep, och Isle of Pines. Territoriet sträcker sig över cirka 18,576 kvadratkilometer och är känt för sin imponerande naturliga skönhet, inklusive ett av världens största korallrev, vilket bidrar till en rik maritim biodiversitet.Nya Kaledoniens befolkning är en blandning av olika etniciteter, inklusive de ursprungliga Kanakfolket, européer (främst fransmän), samt mindre grupper från andra Stillahavsöar, sydostasien och nordafrika. De Kanak, som är de ursprungliga invånarna, utgör ungefär 40% av befolkningen. Det officiella språket är franska, men flera inhemska språk talas också, speciellt bland Kanak.
Politiskt är Nya Kaledonien ett speciellt territorium under Frankrike, med en status som tillåter en hög grad av självstyre genom det lokala kongressen. Det har genomgått flera folkomröstningar om självständighet sedan ett avtal om gradvis avkolonisering, Nouméa-avtalet, undertecknades 1998. Även om alla tre folkomröstningar som hållits sedan 2018 har resulterat i att majoriteten röstade för att förbli en del av Frankrike, fortsätter debatten om självständighet att vara en central fråga i territoriets politik.
Ekonomiskt drivs Nya Kaledonien av nickelutvinning, vilket är en av världens största nickelreserver. Nickelindustrin är en betydande arbetsgivare och en viktig inkomstkälla för territoriet, men den har också lett till miljöfrågor och ekonomiska upp- och nedgångar beroende på världsmarknadspriserna. Utöver detta, är turism en växande sektor tack vare öns naturskönhet och unika kultur.
Trots dess naturskönhet och resurser, kämpar Nya Kaledonien med sociala och ekonomiska utmaningar, inklusive hög arbetslöshet och inkomstskillnader, vilket ofta förvärras av ras- och etniska spänningar. Dessa problem är centrala i den pågående debatten om territoriets framtid och identitet.
