Nyheter

Omfattande tvångsförflyttningar av tibetanska byar

Tre män pratar i köket

En ny rapport från Human Rights Watch avslöjar att Kina utövar systematiska och extremt påträngande metoder för att tvinga tibetaner att flytta från sina hem. Enligt rapporten har mer än 140 000 tibetaner blivit tvångsförflyttade sedan 2016, en process som beskrivs som ett allvarligt hot mot folkgruppens överlevnad.

TIBET | Den kinesiska regeringen står under hård kritik för sin hantering av tibetanska byar, där invånarna tvingas att flytta under extrem påtryckning och genom vilseledande information, enligt en ny rapport från Human Rights Watch. Rapporten, med titeln ”Utbilda massorna att ändra sina sinnen: Kinas tvångsförflyttning av landsbygdstibetaner”, belyser hur över 140 000 invånare från 500 byar har omlokaliserats sedan 2016, ibland flera hundra kilometer från deras ursprungliga hem.

– Den kinesiska regeringen säger att omlokaliseringen av tibetanska byar är frivillig, men officiella mediarapporter motsäger detta påstående, säger Maya Wang, tillförordnad Kinachef på Human Rights Watch.

Manipulerar byar

Rapporten bygger på över 1 000 officiella kinesiska mediaartiklar och innehåller detaljerade fallstudier som visar hur tjänstemän manipulerar byar för att få ”samtycke” till flytten.

Genom att utöva påtryckningar och hot används intensiv ”dörr-till-dörr-ideologiskt arbete” för att övertyga invånarna om fördelarna med omlokalisering, som påstås inkludera förbättrade anställningsmöjligheter och högre inkomster. Trots dessa löften visar studier att många av de förflyttade inte lyckas etablera hållbar sysselsättning i sina nya miljöer.

Rapporten kritiserar även den kinesiska regeringens strategier som bidrar till en kulturell och social erosion av tibetanska samhällen.

Enligt officiell statistik kommer de kinesiska myndigheterna att ha omlokaliserat över 930 000 landsbygdstibetaner mellan åren 2000 och 2025, där en stor majoritet av dessa – över 709 000 personer eller 76 procent – har flyttats sedan 2016. Dessa flyttar inkluderar 140 000 personer som en del av hela byns omlokaliseringar och 567 000 som en del av enskilda hushållsflyttningar. Under samma period har ytterligare 3,36 miljoner tibetaner påverkats av regeringsprogram som krävt att de bygger om sina bostäder eller övergår till ett icke nomadiserande liv, utan att nödvändigtvis omförflyttas, enligt Human Rights Watch.

Stora sociala och kulturella konsekvenser

Dessa siffror är av särskild betydelse med tanke på att det finns cirka 4,55 miljoner tibetaner på landsbygden i Kina, vilket tyder på att en stor del av befolkningen har berörts av regeringens politik. Flyttnings- och omflyttningsprogrammen har haft stora sociala och kulturella konsekvenser, särskilt då de ofta tvingar tidigare bönder och nomadiserande boskapsbrukare att flytta till områden där deras traditionella kunskaper inte kan användas, vilket tvingar dem att söka industriarbete utanför jordbruket.

Internationell lag förbjuder ”påtvingade vräkningar”, vilket definieras som avlägsnandet av individer, familjer eller samhällen mot deras vilja från deras hem eller mark utan tillgång till lämpliga former av juridiskt eller annat skydd. Dessa krav inkluderar behovet av meningsfull konsultation, tillräcklig kompensation, och att överväga ”alla möjliga alternativ” till omlokalisering. Rapporter tyder på att de kinesiska myndigheternas praxis inte uppfyller dessa internationella standarder, vilket väcker frågor om rättvisa och mänskliga rättigheter i regionen.

– Massförflyttningarna av tibetanska byar på landsbygden urholkar allvarligt den tibetanska kulturen och livsstilen, säger Maya Wang.

Kränkningar av mänskliga rättigheter

Kina förnekar påståenden om kränkningar av mänskliga rättigheter i de tibetanska områdena och beskriver dem som ogrundade anklagelser avsedda att skada landets rykte. I augusti förra året sade Wang Wenbin, talesperson för det kinesiska utrikesdepartementet, att mänskliga rättigheter i Tibet befinner sig på en historisk toppnivå, uppger AP.

– Regionen har under lång tid haft en välmående ekonomi, social harmoni och stabilitet samt ett effektivt skydd och främjande av sitt kulturella arv, sade Wang Wenbin.

– Alla etniska gruppers rättigheter och friheter, inklusive religiös trosfrihet och friheten att använda och utveckla sina etniska grupper av talade och skrivna språk är helt garanterade.

Tibet

Tibet, känd som ”världens tak”, är en självstyrande region i västra Kina, belägen på en högplatå på 4 000 meter över havet. Regionen, som en gång var ett eget kungarike, har en yta på över 1,2 miljoner kvadratkilometer och hade cirka 3,6 miljoner invånare enligt 2020 års folkräkning. Den är omgiven av stora bergskedjor som Himalaya, Karakorum och Kunlun, och klimatet på nordplatån kännetecknas av sträng kyla och starka vindar året om.

Historiskt sett var Tibet ett självständigt kungarike på 600-talet, och det kom senare under mongoliskt och kinesiskt herravälde. På 1900-talet, efter en period av självständighet, blev Tibet åter en del av Kina 1950. Efter detta följde perioder av spänningar, inklusive en misslyckad revolt 1959, vilket ledde till att Dalai Lama flydde och bildade en exilregering i Indien. Tibet blev en autonom region i Folkrepubliken Kina 1965, men har sedan dess upplevt flera vågor av protest och repression, särskilt under kulturrevolutionen då tusentals kloster förstördes och under protester 2008 som ledde till ökad militär närvaro i regionen.
Tibetanerna, som huvudsakligen är buddister och härstammar från nomader i Centralasien, har påverkats djupt av kinesiska försök att assimilera deras skolgång, kultur och religion. Deras traditionella levnadssätt har påverkats av omlokaliseringar och krav på att anta ett stillasittande liv, vilket underminerar deras kulturella och ekonomiska praktiker. Omkring 90 procent av invånarna i Tibet är etniska tibetaner, även om det finns påståenden om att en större andel av befolkningen utgörs av han-kineser och andra icke-tibetaner.

Ekonomiskt har den kinesiska regeringen investerat stora belopp i regionens utveckling, delvis på grund av dess strategiska läge. Dessa inkluderar infrastrukturprojekt som en 110 mil lång järnväg till Lhasa från Qinghai, som stod klar 2005, vilket har lett till ökad kritik om ekonomisk exploatering. Trots dessa investeringar förblir levnadsstandarden för tibetanerna avsevärt lägre än den genomsnittlige kinesens.
Sedan slutet av 1980-talet har vissa återuppbyggnader av kulturella platser ägt rum, inklusive renoveringen av Dalai Lamas tidigare residens Potalapalatset. Ändå fortsätter rapporter om mänskliga rättighetsöverträdelser och kulturellt förtryck, med nya vågor av tvångsförflyttningar och restriktioner under coronapandemin, vilket ytterligare begränsar de religiösa och kulturella sammankomsterna. FN:s människorättsrapportörer har nyligen kritiserat dessa åtgärder som en del av en systematisk politik för att hindra tibetaner från att utöva sin religion och kultur.
Källa: Landguiden

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.