I slutet av mars 2025 skakades Turkiet av omfattande protester efter att Istanbuls populäre borgmästare, Ekrem İmamoğlu, arresterades för misstänkt korruption. Miljontals gick ut på gatorna och offentliga platser för att protestera. Händelsen har väckt frågor både om Turkiets demokratiska utveckling och om president Recep Tayyip Erdoğans auktoritära grepp om makten.
ANALYS | Ekrem İmamoğlu är politiker tillhörande Republikanska folkpartiet CHP (Cumhuriyet Halk Partisi), som är Turkiets största oppositionsparti och med historisk koppling till landets första regeringschef Mustafa Kemal Atatürk. CHP står bland annat för en sekulär och mer socialdemokratisk inriktning medan İmamoğlu som har vunnit två stora segrar i Istanbuls borgmästarval och länge setts som den starkaste oppositionskandidaten. I samband med nästa presidentval, greps han kort efter att myndigheter även ogiltigförklarat hans universitetsexamen som är ett krav för att kunna ställa upp i valet enligt turkisk lag.
Protesterna för hans stöd samlade först över två miljoner människor, men tappade snart fart efter våldsincidenter och att viss bevisning mot İmamoğlu offentliggjordes. İmamoğlu har nu sällat sig till raden av politiska fångar i Turkiet, där bland andra affärsmannen Osman Kavala och den kurdiska politikern Selahattin Demirtaş redan hålls fängslade. Den rättsliga processen väntas bli långdragen, vilket riskerar att hålla İmamoğlu borta från det politiska livet under flera år.
Arresteringen av İmamoğlu blottlägger också en djupare kris inom CHP. Utvecklingen försvagar oppositionen ytterligare i en tid då Turkiet står vid ett vägskäl mellan fortsatt autokratisering och en möjlig framtida demokratisering. Situationen påverkar också miljontals turkar och personer med turkisk identifikation som i EU eftersom många stödjer landets auktoritäre president Erdoğan medan andra är oroade och vill ha demokrati.
Erdogan har valt en tidpunkt då Turkiets globala betydelse är större än någonsin. Världens fokus ligger på andra kriser, som fredsförhandlingar mellan Ryssland och Ukraina, ett splittrat EU, och ett USA där Trump-administrationen tonar ned sitt intresse för demokratiska frågor. I denna globala omställning har Erdoğan kunnat agera nästan ostört.
Trots stora ekonomiska problem som genom inflation och internationell kritik för bristande rättsstatlighet har reaktionerna varit försiktiga. Även EU ser Turkiet som en viktig aktör i NATO, i Mellanöstern och i Centralasien. Hur Turkiets politiska framtid utvecklas kommer därför inte bara avgöras i Istanbul eller Ankara utan i hur resten av världen väljer att agera, eller titta bort.
***
Vladan Lausevic, samhällsdebattör
