Välmående, mindre stress och bibehållen produktivitet: resultaten från världens största försök med fyradagars arbetsvecka stärker argumenten för förändring. Men forskarna betonar att införandet måste ske på rätt sätt.
ARBETE | Allt fler arbetsgivare överväger att införa en fyradagars arbetsvecka – och den senaste vetenskapliga studien ger tydligt stöd för att det är en väg framåt. En färsk rapport publicerad i Nature Human Behaviour beskriver resultaten från det hittills mest omfattande försöket i sitt slag. Under sex månader testade fler än 140 företag, med nästan 3 000 anställda i Australien, USA, Nya Zeeland, Irland, Kanada och Storbritannien, modellen med en arbetsdag mindre per vecka – men med full lön och oförändrade krav på produktivitet.
Resultaten visade på genomgående förbättringar i de anställdas psykiska och fysiska hälsa, högre arbetstillfredsställelse och lägre nivåer av utbrändhet. Enligt forskarna låg förklaringen till mycket av förbättringarna i förbättrad arbetsförmåga, färre sömnproblem och mindre trötthet.
Försöket har inte bara lett till bättre hälsa och större engagemang hos personalen – utan även till att produktiviteten hållit sig stabil, och i vissa fall till och med ökat. En färsk rapport från Tyskland, där 45 företag deltog i en liknande testperiod, visar att majoriteten av arbetsgivarna inte planerar att återgå till femdagarsveckor. Detta trots att ingen försämring av intäkter eller vinster observerats.
Liknande mönster har synts i Storbritannien. Där valde alla 17 företag som deltog i pilotprojektet att behålla fyradagarsveckan även efter testperioden. De såg stora vinster i form av lägre sjukfrånvaro, högre engagemang och nöjdare personal.
Men trots den tydliga trenden höjer experterna ett varningens finger: modellen fungerar inte automatiskt. För att nå de positiva effekterna krävs ett strategiskt införande. Tom Ward, chef på det globala rekryteringsföretaget Robert Half, menar att arbetsgivare måste tänka bredare:
– För att verkligen dra nytta av fördelarna bör en fyradagarsvecka komplettera, snarare än ersätta, andra etablerade flexibla arbetsalternativ som att arbeta hemifrån och flexibla arbetstider, berättar Ward för Information Age.
Han betonar att de organisationer som klarar att integrera fyradagarsveckan som en del av en mer omfattande flexibilitet också kommer ha bäst chans att rekrytera och behålla personal:
– Organisationer som anammar denna heltäckande syn på flexibelt arbete där fyradagarsveckan är ett tillägg till en uppsättning alternativ kommer att vara de som vinner kriget om talangerna.
En ny undersökning från HR-mjukvaruföretaget HiBob visar samtidigt att 65 procent av de anställda vill ha fyradagarsvecka. Men bara en tredjedel är villiga att ge upp andra flexibla arbetsformer – som hybridarbete eller flextid – i utbyte.
Skillnaderna mellan könen är också tydliga. Undersökningen visar att mindre än en fjärdedel av kvinnorna är villiga att byta bort hybridarbete för en kortare arbetsvecka, jämfört med drygt fyrtio procent av männen.
Pandemin blev en katalysator för nya tankesätt kring arbete, och modellen med fyra dagars vecka har sedan dess ökat i popularitet världen över. Samtidigt är det inte alla typer av jobb eller branscher där modellen är lätt att införa. Enligt analytiker kommer de mest framgångsrika exemplen från kunskapsintensiva sektorer, teknikföretag och servicebranscher där resultat snarare än närvaro kan mätas.
Men stödet växer – både från arbetstagare och i vissa fall från politiskt håll. Regeringar i flera länder har uttryckt stöd för att testa modellen i offentlig sektor. Diskussioner förs i både Australien, Tyskland och Storbritannien om att bygga vidare på de lyckade försöken.
Arbetstidens utveckling
Arbetstidens utveckling genom historien har varit starkt kopplad till samhällsförändringar, teknologisk utveckling och facklig kamp. Under förindustriell tid varierade arbetstiden kraftigt beroende på årstid och yrke. Bönder kunde arbeta intensivt under sådd och skörd men hade också långa viloperioder. I städerna jobbade hantverkare ofta från soluppgång till solnedgång, men med många helgdagar och religiösa högtider som gav ledighet.
Industrialiseringen under 1800-talet innebar ett stort skifte. Fabrikssystemet krävde arbetsdisciplin och fasta tider, vilket ledde till extremt långa arbetsdagar – ibland upp till 14–16 timmar om dagen, sex dagar i veckan. Barnarbete var vanligt, särskilt i början av perioden. Detta ledde till ökande protester och krav på reformer.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte fackföreningsrörelsen och drev igenom krav på bättre arbetsvillkor. Åtta timmars arbetsdag blev en central paroll och infördes gradvis i olika länder – först i Australien 1856, i USA efter kamp under 1880-talet, och i Sverige genom avtal och lagstiftning under 1910–1920-talen.
Under 1900-talet skedde en successiv förkortning av arbetstiden i många länder. I Sverige infördes femdagarsveckan successivt från 1950-talet och framåt, och normalarbetstiden sattes till fyrtio timmar per vecka 1973. Samtidigt växte diskussionen om livskvalitet och fritid som viktiga samhällsmål.
Under 2000-talet har digitalisering och distansarbete återigen förändrat arbetslivet. Gränsen mellan arbete och fritid har suddats ut för vissa grupper, samtidigt som frågan om arbetstidsförkortning aktualiserats på nytt. Flera europeiska länder har testat modeller med fyra dagars arbetsvecka, ofta med bibehållen lön, för att främja hälsa och produktivitet. I Sverige har flera försök med sex timmars arbetsdag genomförts, med varierande resultat.
Idag varierar arbetstiden mycket beroende på bransch, land och anställningsform. Diskussionen om hur arbetet ska organiseras i framtiden fortsätter, ofta med fokus på balans mellan arbete och privatliv, klimatomställning och den tekniska utvecklingens möjligheter och risker.
NELO
Forskning.se
