DEBATT | Det enskilt viktigaste formella klimatmålet är EU:s beting för 2030. Om Sverige missar det riskerar vi böter på i värsta fall mångmiljardbelopp. Det riktiga målet är att utsläppet av växthusgaser globalt måste minska snarast möjligt! Den senaste forskningen visar att skogen skulle kunna göra betydligt större klimatnytta genom en mer måttlig avverkning.
Vi har en ytterst kort tid på oss att minska utsläppen. Det räcker inte att endast vänta på att fossilfria energislag är på plats. Alla inser att det krävs en drastisk acceleration i klimatåtgärder. Det finns ju i ett skogsrikt land som Sverige verktyg att minska utsläpp av koldioxid (CO2) och öka kolinlagring. EU-förordningen LULUCF ställer höga krav på Sverige att öka kolinlagringen i skog och mark.
Enligt naturresursinstitutet (LUKE) kan sedan 2021 de ökade koldioxidutsläppen från skogsmark i Finland inte längre kompenseras, bland annat på grund av minskande skogstillväxt och ökad avskogning. Processen är liknande i hela Europa. I Finland anser man att skogsavverkningen måste minskas med 25 procent för att inte missa målen.
I ett brev till Europaparlamentet 2018 klargjorde 800 forskare att klimatpåverkan under de närmaste decennierna skulle förvärras om man fortsätter använda bioenergi från skogen. Igen 2021 skrev över 500 forskare i ett öppet brev till EU att skogar måste bevaras och återställas.
Man behöver inte själv vara expert för att inse att det är riktigt!
Just i dagarna kom även rapporten från naturvårdsverket att Sverige missar samtliga klimatmål: 1) De nationella utsläppsmålen för 2030. 2) EU:s mål för att halvera utsläppen till 2030. 3) De nationella målen för 2040. 4) Målet om netto noll utsläpp 2045.
Enligt Naturskyddsföreningens faktablad skördas varje år flera hundra miljoner träd i Sverige. Ungefär 50 % av den skördade skogen blir direkt till bioenergi. Det kan vara ved, flis och pellets för att värma hus eller biodrivmedel för att driva maskiner och fordon; det blir stora CO2 utsläpp! Om man eldar med trädprodukter genereras dubbelt så mycket CO2/kWh, än om man eldar med metangas. Dessutom ger vedeldning upphov till utsläpp av små partiklar (inklusive sot), polycykliska aromatiska kolväten (PAH) och dioxiner.
Även vid klimatkonferensen Cop26 i Glasgow lovade fler än 140 världsledare att stoppa avskogningen i slutet av årtiondet. Men mindre än fyra år senare är få länder på rätt spår: skogsförlusten måste globalt minska med minst 20 procent varje år från 2024 års nivåer för att kunna nå målet till 2030.
Merparten av det årliga utsläppet i Sverige till följd av skogsavverkning, drygt 100 miljoner ton CO2, kommer från rötter, stubbar, grenar, barr, biobränsle, svartlut, papper, emballagevirke, mm. Ungefär 31 procent av den skördade skogen blir till pappersmassa. Därutöver tillkommer att kortlivade pappersprodukter inom en kort tid blir till avfall och bidrar till utsläpp av CO2. Enbart pappersindustrin släpper ut ca 30 miljoner ton CO2/år. Dessa siffror kan jämföras med utsläppet från personbilstrafiken på drygt 8 miljoner ton CO2/år. Skogsbruket orsakar ungefär dubbelt så stora växthusgasutsläpp som hela det övriga svenska nationella utsläppet. Från trafik, jordbruk, annan industri än skogsindustri avgår sammantaget cirka 50 miljoner ton CO2/år.
Nya studier visar att kalhyggesbruk, förutom CO2, orsakar utsläpp av de kraftfulla växthusgaserna metan och lustgas och att det tar minst 50 år för marken att återhämta sitt kol-innehav. De flesta ”biobränslen” har så lång kolåterbetalningstid att de borde betraktas som likvärdiga med fossila. Det totala utsläppet kommer inte vara fullt kompenserat förrän en ny skog, nya träd vuxit upp på hygget. Det tar ofta bortåt 100 år, i norra Sverige längre tid.
Det är kolåterbetalningstid som har betydelse för klimatfrågan, eftersom den för ved kommer minst 75 år för sent. Detta sett till att vi inom cirka 20 år måste ner mot nettonoll utsläpp för att inte överskrida så kallade klimatmässiga tippningspunkter. Det hjälper inte att CO2 hela tiden tas upp av andra träd, av alger i haven med mera för det skulle skett ändå även om de specifika träden på hygget inte avverkats. Enligt en ny rapport ökade tillväxten i skogen lite 2024 efter att ha minskat med 15 procent sedan 2012 och samtidigt minskade avverkningen av gran och ökade volymen lövträd; det är för tidigt att veta om trenden fortsätter.
Biogena utsläpp med för lång kolåterbetalningstid (som från träd) bör därför få likartad koldioxidbeskattning som fossila utsläpp. Men naturligtvis inte de biogena utsläppen med kort kolåterbetalningstid, de inom 20 år. Kortlivade pappersprodukter kan redan göras, som alternativ till träd, av hampa eller vetehalm med en återbetalningstid på ett år, i en process som dessutom kräver mindre vatten!
En minskning av kalhuggning av skogen i Sverige får däremot inte resultera i ökat avverkning i andra länder. Skandinavien importerar nu närmare 40 procent av sitt mjukpapper från Central- och Östeuropa. En fjärdedel av biobränslet för Stockholm Exergi kommer från Estland, ett land där skogen har avverkats så mycket att skogssektorn där har blivit en utsläppskälla. Ändå går en stor del av den svenska skogsproduktionen på export.
Om vi i Sverige vill kunna nå klimatmålet snabbt och relativt billigt kan man genom att begränsa skogsbruket öka kolupptaget òch minska utsläppet. Regeringen bör därför ge bidrag till att skydda mera skog och minska avverkningen. Det ger direkt effekt.
Om vi skulle göra som Sven-Olof Holm med flera har föreslagit torde det räcka med en snar minskning av skogsavverkning till ca 70 procent av skogenstillväxt. Då skulle Sverige kunna nå nettonollutsläpp omkring år 2030, det vill säga vi skulle klara 1,5 gradersmålet, enligt Parisavtalet.
För att klara energiförsörjningen måste så klart förbränning både av fossila bränsle och biobränslet med lång återbetalningstid fasas ut. Sverige skall behöva satsa mera på fossilfri energi från sol och vind. Allt det tar tid att implementera och bygga ut. Ännu längre tid tar det att bygga ut ny kärnkraft, det som regeringen nu skall satsa på, som är mycket dyrt, utöver stora risker för all framtid.
***
Johanna Deinum, docent biofysikalisk kemi
