Sveriges rikaste 0,1 procent släpper i genomsnitt ut 198 ton koldioxid per person och år, medan den fattigaste halvan minskat sina utsläpp sedan 1990. De nya siffrorna kommer i Oxfam Sveriges rapport, framtagen tillsammans med Stockholm Environment Institute, som publicerades denna vecka.
KLIMAT | Oxfam beskriver i rapporten Sveriges vägval: folkvilja eller vinstintresse? en snabbt växande klyfta i klimatpåverkan mellan inkomstgrupper. De rikaste 1 procent i Sverige står i snitt för 48 ton koldioxid per person och år – 11 gånger mer än de 50 procent med lägst inkomst – samtidigt som de 0,1 procent rikaste har ökat sina utsläpp med 44 procent sedan 1990. Den fattigaste halvan har under samma period minskat sina utsläpp med 31 procent. Organisationen bedömer att utsläppen från de rikaste 0,1 procent och 1 procent behöver minska med 99 procent respektive 96 procent till 2030 för att vara i linje med 1,5-graders målet.
– Vanligt folk har burit ett stort ansvar för Sveriges klimatomställning, medan de allra rikaste lever som om det inte finns någon morgondag. Klimatkrisen sätter ett tak för vår konsumtion, och de rika slår igenom taket flera gånger om. Det skulle ta ofattbara 30 år för en medelinkomsttagare i Sverige att släppa ut lika mycket som en ultrarik gör på bara ett år. Det pekar tydligt på att det krävs ett systemskifte för att lyckas med klimatomställningen, säger Astrid Nilsson Lewis, sakkunnig i klimatojämlikhet på Oxfam Sverige
Oxfam kopplar också de högsta inkomstgruppernas klimatpåverkan till ekonomiskt och politiskt inflytande. En analys av investeringsportföljerna för 308 av världens 500 rikaste visar att deras samlade utsläpp skulle placera dem som världens 15:e mest förorenande ”land” om de vore en stat. Organisationen bedömer att de rikaste tenderar att äga större andelar i högt förorenande branscher än genomsnittsinvesteraren.
– I Oxfams data ingår 6 av de rikaste svenskarna och de har enorma utsläpp genom sina investeringar, i genomsnitt över 21 000 ton CO2-e [koldioxidekvivalenter] per person. Det är fullständigt omöjligt att försvara den nivån av utsläpp när tiden rinner ut för planeten. De allra rikaste måste omedelbart ta sitt ansvar, minska sina utsläpp och aktivt rikta om sina investeringar till mer hållbara alternativ. Istället fortsätter de att tjäna på klimatkrisen och låser fast oss i en fossildominerad ekonomi med förödande konsekvenser på människoliv, säger Hanna Nelson, policychef Oxfam Sverige
I rapporten lyfter Oxfam förslag som ska minska utsläppen från de allra rikaste och öka transparensen i klimatpolitiken.
– Det är ett misslyckande att politiken inte reglerar de allra största utsläpparna, trots att majoriteten av befolkningen vill se en mer ambitiös klimatpolitik. Oxfam Sverige föreslår flera åtgärder. För det första behöver de rikastes utsläpp minska snabbt. Vi föreslår förbud eller kraftig beskattning av privatflyg och lyxyachter. För det andra ska de rikaste vara med och betala notan för klimatkrisen som de orsakar, bland annat genom en förmögenhetsskatt. Dessutom har vanligt folk rätt att veta vem som påverkar klimatpolitiken, därför krävs ökad transparens bland annat genom ett lobbyregister, säger Hanna Nelson.
De svenska resultaten ligger i linje med Oxfams europeiska och globala genomgångar av utsläppsojämlikhet, där de rikaste 0,1 procent bedöms behöva sänka sina utsläpp med 99 procent till 2030 för att världen ska hålla 1,5-graders målet.
Samtidigt släpper Oxfam International en global rapport på samma tema – Climate Plunder: How a powerful few are locking the world into disaster. Där varnar man för att en extremt liten grupp superrika driver på klimatkrisen med utsläppsnivåer som vida överstiger resten av världens — samtidigt som deras inflytande över politiken består.
Rapporten visar att en person i världens rikaste 0,1 procent släpper ut över 800 kg koldioxid per dag, medan någon i de fattigaste 50 procent i snitt släpper ut 2 kg per dag. Om alla släppte ut som den rikaste 0,1 procent skulle den globala koldioxidbudgeten förbrukas på mindre än 3 veckor. Oxfam konstaterar också att de rikaste 0,1 procent behöver minska sina utsläpp per capita med 99 procent till 2030 för att hålla 1,5-graders målet inom räckhåll.
Oxfam pekar på att miljardärers investeringar genererar mycket stora indirekta utsläpp: den genomsnittliga miljardären orsakar omkring 1,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år via sina portföljer, med en tung övervikt mot sektorer med hög klimatpåverkan.
– Klimatkrisen är en ojämlikhetskris. De allra rikaste individerna i världen finansierar och tjänar pengar på klimatförstörelsen, vilket lämnar den globala majoriteten att bära de ödesdigra konsekvenserna av sin okontrollerade makt, säger Amitabh Behar, verkställande direktör för Oxfam International.
Inflytandet märks även i FN-processen. Inför COP29 i Baku 2024 fick minst 1 773 lobbyister för kol, olja och gas tillträde — fler än delegaterna från flera av de mest klimatsårbara länderna tillsammans, enligt civilsamhällesnätverk som granskar deltagarlistorna. Kraven på striktare regler för intressekonflikter har därför vuxit inför årets möte, enligt Corporateeurope.org
– Det är en tragedi att makt och rikedom har tillåtits ackumuleras i händerna på ett fåtal, som bara använder det för att ytterligare befästa sitt inflytande och låsa oss alla in i en väg mot planetens förstörelse. De superrika och de företag de driver har en dödlig meritlista av att finansiera lobbyister, sprida klimatdesinformation och stämma icke-statliga organisationer och regeringar som försöker stå i deras väg. Vi måste bryta de superrika greppet om klimatpolitiken genom att beskatta deras extrema rikedom, förbjuda deras lobbyverksamhet och istället sätta de som är mest drabbade av klimatkrisen i främsta rummet i klimatbeslutsfattandet, säger Amitabh Behar.
Oxfam kopplar ojämlikheten i utsläpp till långsiktiga risker och ekonomiska skador för låg- och lägre medelinkomstländer och manar regeringar att beskatta övervinster och extrem förmögenhet, skärpa hållbarhetsregler för företag och finans samt säkra mer ambitiös klimatfinansiering.
Sveriges vägval: folkvilja eller vinstintresse?
Vad rapporten visar
- De rikaste i Sverige står för oproportionerligt stora utsläpp. De rikaste 1 procenten släpper i genomsnitt ut 48 ton koldioxid per person och år; de rikaste 0,1 procenten släpper i genomsnitt ut 198 ton. Det är 11 respektive 45 gånger mer än genomsnittet för de 50 procenten med lägst inkomst (4,4 ton).
- Sedan 1990 har utsläppen minskat för låg- och medelinkomstgrupperna men ökat för de allra rikaste: plus 24 procent för den rikaste 1 procenten och plus 44 procent för den rikaste 0,1 procenten.
- För att vara i linje med 1,5-graders målet till 2030 behöver utsläppen från de rikaste 0,1 procenten minska med 99 procent och från den rikaste 1 procenten med 96 procent (utsläppsmål 2,1 ton per person och år).
Investeringar och ekonomiskt inflytande
- Oxfams analys av 308 av världens 500 rikaste visar investeringsrelaterade utsläpp på 586 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2024 — nivå med världens 15:e största utsläpparland. Bland dessa finns 6 svenskar, vars investeringar i snitt ger drygt 21 000 ton per person och år.
- Tre storbanker (SEB, Danske Bank, Nordea) har gett nya lån på 60 miljarder kronor till fossilbolag 2022–2024, varav 22 miljarder till bolag som söker nya olje- och gasreserver.
Politisk påverkan och policyexempel
- Exempel på politiska beslut med stor klimatpåverkan: statliga stöd till SAS under pandemin (totalt 16 miljarder kronor), slopad flygskatt i höstbudgeten 2024, samt fortsatt finansiering av Bromma trots att cirka 90 procent av trafiken nu är privatflyg.
- Samtidigt visar undersökningar att en klar majoritet av svenskarna vill att staten gör mer och att klimatmålen ska nås.
Läget i Sverige
- De totala konsumtionsbaserade utsläppen har minskat omkring 20 procent sedan 1990, men fördelningen är starkt ojämn och 2 tredjedelar av svenskarnas konsumtionsutsläpp sker utomlands via import.
- Naturvårdsverket uppskattar att territoriella utsläpp ökade med 7 procent 2024 jämfört med 2023, vilket försvårar måluppfyllelsen.
Varför fokus på de rikaste?
- Utsläpp från lyxkonsumtion (tillexempel privatflyg, lyxyachter) tar oproportionerligt av den snabbt krympande globala koldioxidbudgeten och skapar normer som driver upp andras konsumtion. Att minska dessa utsläpp är både rättvist och effektivt.
Metod i korthet
- Oxfam/SEI fördelar Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp (inhemska plus importerade, minus exporterade) på inkomstgrupper med ett funktionellt samband mellan inkomst och utsläpp. I 2025 års uppdatering höjs övre utsläppstaket per individ till 3 000 ton för att spegla nya data om ultrarikas fotavtryck.
Förslag i rapporten (urval)
- Ny förmögenhetsskatt för mångmiljonärer och miljardärer.
- Progressiv flygskatt som kan finansiera en jämlik omställning.
- Återinfört nationellt förmögenhetsregister och ökad transparens: öppna partifinansiering och inför ett offentligt lobbyregister; begränsa eller förbjuda fossilbolags donationer.
Slutsats
Rapportens huvudbudskap är att Sverige behöver en snabb och rättvis utsläppsminskning där de största utsläpparna minskar mest och finansierar omställningen. Det kräver systemskifte i ekonomi och styrning samt politik som speglar folkviljan och begränsar de mest förorenande intressenas inflytande.
Sveriges vägval: folkvilja eller vinstintresse?, Oxfam Sverige & Stockholm Environment InstituteClimate Plunder: How a powerful few are locking the world into disaster
Oxfams rapport visar att extremt rika individer och deras bolag driver på klimatkrisen oproportionerligt mycket. Den rikaste 1-procenten har redan förbrukat en stor del av världens återstående koldioxidbudget och deras politiska samt finansiella inflytande bromsar nödvändiga åtgärder.
Huvudfakta
- Koldioxidbudgeten nära slut: Vid start 2025 återstår cirka 130 gigaton CO₂ för att ha en femtio procent chans att hålla uppvärmningen till 1,5-graders målet. I nuvarande takt är budgeten slut inom 2 år. Om alla släppte ut som den rikaste 1-procenten vore budgeten slut på under 3 månader.
- Extrem ojämlikhet i utsläpp: Sedan 1990 har den rikaste 1-procenten förbrukat 15 procent av koldioxidbudgeten, över 100 gånger mer per person än den fattigaste 50-procenten. Sedan Parisavtalet 2015 har den rikaste 1-procenten förbrukat mer än dubbelt så mycket av det återstående utrymmet som den fattigaste hälften tillsammans.
- Per capita-gapet: 2023 släppte den rikaste 0,1-procenten i snitt ut 298 ton koldioxid per person och år, motsvarande över 800 kg per dag; den fattigaste 50-procenten låg på 0,8 ton per år.
- Nödvändiga minskningar: För att hålla 1,5-graders målet behöver den rikaste 1-procenten minska sina utsläpp per person med 97 procent till 2030; den rikaste 0,1-procenten med 99 procent.
- Investeringsutsläpp från miljardärer: 308 miljardärers ägarandelar (minst 10 procent) i 470 bolag gav 2024 upphov till 586 miljoner ton koldioxidekvivalenter, mer än 118 länder tillsammans. Som “land” vore de världens femtonde största utsläppare.
- Bankernas roll: Världens 60 största banker finansierade fossilbolag med sammanlagt 7,9 biljoner amerikanska dollar 2016–2023.
- Lobbyism och inflytande: Vid COP29 i Baku 2024 fick 1 773 fossillobbyister ackreditering – fler än nästan alla nationella delegationer utom tre – medan representanter för urfolk var 180 av över 50 000 deltagare. Företag och förmögna aktörer använder lobbyism, stämningar (ISDS – system som låter utländska investerare stämma stater i internationell skiljedom) och desinformation för att försvaga klimatpolitik.
- Mänskliga konsekvenser: Utsläppen från den rikaste 1-procenten 2019 väntas orsaka 1,3 miljoner värmerelaterade dödsfall under nästa sekel. Deras utsläpp 1990–2050 beräknas orsaka ekonomiska skador på 44 biljoner amerikanska dollar i låg- och lägre medelinkomstländer. Tre decennier av deras utsläpp har bidragit till skördeförluster som hade kunnat mätta 14,5 miljoner människor årligen.
Rekommenderade åtgärder i rapporten
- Minska utsläppen från de rikaste: Permanenta progressiva skatter på inkomster och förmögenheter; permanenta överskottsvinstskatter för storbolag (till exempel 50 procent på avkastning över normalnivå); hårdare beskattning eller förbud mot extrema lyxutsläpp som privatjet och superyachter.
- Begränsa ekonomiskt och politiskt inflytande: Stoppa eller kraftigt reglera fossilbolags donationer, lobbyism och deltagande i klimatförhandlingar; reglera greenwashing och koncentration av medieägande.
- Stärk folkligt, inkluderande styre: Ge civilsamhälle, kvinnor, urfolk och marginaliserade grupper plats i beslutsprocesser och skydda det demokratiska utrymmet.
- Rättvis fördelning av återstående koldioxidbudget: Nya nationella klimatåtaganden ska spegla historiska utsläpp, kapacitet och rättvisa inom länder; rikare länder ska leverera klimatfinansiering samt tekniköverföring.
- Ställ om ekonomin: Frångå ett vinst-först-paradigm, sätt mål för minskade klyftor och reformera globala institutioner så att länder i det globala syd får större handlingsutrymme.
