Montenegro dras in i det serbiska valet – EU eller ”den serbiska världen”? 

Montenegro och Serbien ingick i samma statsbildning som hette Federala republiken Jugoslavien som existerade från 1992 fram till 2003. Efter folkomröstningen 2006 valde Montenegro att avsluta den relationen med Serbien och sedan dess har länderna gått olika politiska vägar. Montenegro är i dag ett kandidatland som har kommit långt i förhandlingarna om EU-medlemskap. Relationerna med Belgrad präglas av återkommande konflikter om historia, nationell identifikation och politik. 

Som samhällen är Serbien och Montenegro fortfarande integrerade och sammanflätade med varandra genom bland annat mellanmänskliga relationer och historiska erfarenheter. Många montenegriner bor, jobbar eller studerar i Serbien. Många serbiska medborgare har egendom i Montenegro som i kustområden. Omkring 30 procent av Montenegros befolkning identifierar sig som serber. 

I Montenegro är det vanligt att tala om pro-montenegrinska liksom pro-serbiska politiska partier. I samband med valet i Serbien 2023 fanns det flera fall av organiserade transporter eller ”bussning” av väljare från bland annat Montenegro till lokalvalet i Belgrad. Inför årets val i Serbien har den pro-serbiske politikern Milan Knežević, ledare för Demokratiska Folkpartiet (DNP) gått direkt in i Aleksandar Vučićs kampanj för att stödja honom. Vučić var fram till för en vecka sedan Serbiens president, nu kandiderar han till premiärministerposten.

Gamla och nya identitetspolitiska strider 

Vid ett kampanjmöte för Vučić i Belgrad den 26 september sade Knežević att varje ”hederlig serb” och ”hederlig montenegrin” med rösträtt i Serbien borde rösta på Vučić. Knežević talade också om att Serbien och Montenegro är länder med samma historia, kultur, ortodoxa kristendom och nationell samhörighet. Bakom dagens politiska motsättningar finns en konflikt som är betydligt äldre och som fanns redan under till exempel slutet av 1800-talet. 

Historiskt sett är har många serber och montenegriner åtskilliga gemensamma historiska erfarenheter. Samtidigt har Montenegro under olika historiska perioder både varit en egen stat och ingått i gemensamma statsbildningar med Serbien. Nationalistiska myter och narrativ i både Serbien och Montenegro har tidigare – som i modern tid – ofta handlat om att montenegriner egentligen är serber och Montenegro därför borde vara en del av Serbien. 

Liknande identitetspolitiska konflikter och situationer har funnits i Europas historia. Österrike och Tyskland delar språk och historiska erfarenheter, och under 1800-talet och efter det första världskriget fanns det starka pangermanska politiska idéer och organisationer som ville att Österrike skulle bli en del av Tyskland. Det är värt att minnas att Adolf Hitler ogillade att bli kallad för österrikare och menade att han var tysk liksom att österrikare borde vara tyskar. 

Ett annat exempel är att Belgien har en nederländskt talande befolkning främst i region Flandern men det betyder inte att flamländare överlag därför betraktas som nederländare. Inte heller betyder det att Flandern naturligt skulle tillhöra Nederländerna. På ett liknande sätt är det i fallet med Serbien och Montenegro – trots alla likheter och gemensamma historiska erfarenheter – är de ändå olika politiska nationer med för tillfället olika formella ambitioner. 

Den ”serbiska världen” och kampen om inflytandet

Moderna identitetspolitiska konflikter mellan Serbien och Montenegro har under senare år påverkats mycket av begreppet Srpski svet som betyder ”den serbiska världen”. Begreppet påminner framför allt om Russkij mir, alltså “den ryska världen” som utvecklades i Ryssland för att bland annat rättfärdiga Rysslands invasion av Ukraina. Aleksandar Vulin, en politisk allierad till Vučić och tidigare serbisk minister, har drivit idén att serber som bor i olika länder ändå bör ses som delar av “ett gemensamt politiskt folk”. 

Tanken är att serber som i Serbien, Montenegro och Bosnien ska samordna sig kring “gemensamma nationella intressen”. Begreppet den serbiska världen är inte formellt antagen som del av någon myndighetsutövning. Istället har det blivit ett sätt att beskriva den mytologiska föreställningen om ”ett politiskt och kulturellt rum” där regimen i Belgrad har en särskild roll för serber även utanför Serbiens gränser.  

Serbien erkänner officiellt Montenegros suveränitet och territoriella integritet. Samtidigt har flera montenegrinska forskare och aktiva i civilsamhället under de senaste åren skrivit om att Serbien försöker styra och påverka Montenegros utveckling genom politiska partier, medier och den serbisk-ortodoxa kyrkan. 

Vučić får inte stöd hos alla pro-serbiska partier 

Medan konflikterna finns i vardagen, som genom diskussioner på sociala medier och flaggor längs vägarna i landet, är Montenegros serbiska befolkning och de pro-serbiska partierna inte någon enhetlig grupp. Medan till exempel Knežević under senare tid har blivit en av Vučićs tydligaste politiska allierade i landet så har till exempel parlamentets talman Andrija Mandić formellt blandat retorik om det serbiska med Montenegros process kring europeisk integration. Skillnaden har skapat en växande spänning inom det politiska läger som tidigare ofta behandlades som ett sammanhållet pro-serbiskt block.

Politologen Olivera Komar vid Montenegros Universitet har beskrivit Knežević som den politiker som tydligast främjar officiella ståndpunkter hos regimen i Serbien. Mandić har enligt henne samtidigt försökt framställa sig som en aktör som både kan företräda ”serbiska väljare”, och främja Montenegros anslutning till EU. Det har i sin tur gjort att hans parti hamnat i konflikt med det styrande SNS i Serbien. 

Även bland väljare som identifierar sig som serber finns både de som stödjer Vučić och de som motsätter sig honom. Många i Montenegro som tillhör den serbisk-ortodoxa kyrkan kan samtidigt stödja Montenegros suveränitet och medlemskap i EU. Konflikten står därför inte enbart mellan serber och montenegriner, utan också mellan olika uppfattningar om vad en serbisk identifikation i Montenegro ska innebära politiskt.

Organiserad ”väljarmigration” 2023

Serbiens relation till Montenegro är sämre när det kommer till erfarenheterna från tidigare serbiska val. Efter valet i december 2023 konstaterade Europaparlamentet att personer transporterades från både Bosnien och Montenegro för att delta i Belgrads kommunalval. Kritiken gällde inte att människor med serbiskt medborgarskap röstade utan att personer registrerades på fiktiva adresser för att kunna påverka ett lokalval i en stad de inte bodde i.

I samband med valet i Belgrad dokumenterade valövervakningsorganisationen CRTA i Serbien att bussar, minibussar, bilar och logistiska samlingsplatser användes för organiserade transporter från just Montenegro till vallokaler i Belgrad. Organisationen fann bevis för en bredare organiserad ”väljarmigration” och bedömde att sådana manipulationer hade stor betydelse för det mycket jämna lokalvalet. Även inför det kommande valet i Serbien finns det diskussioner i Montenegro om rykten och uppgifter om att organiserade resor till Serbien åter kommer att genomföras. 

Studentlistans förstanamns identifikation blandas in

Montenegro har samtidigt blivit en del av SNS partiets politiska angrepp mot Studentlistans förstanamn Ilija Srdanović. Den 1 oktober berättade han i en intervju för montenegrinsk media att hans far och farfar föddes i Montenegro och att han själv tillbringade stora delar av barndomens somrar där. Srdanović beskrev Montenegro som platsen för sina familjerötter men Serbien som sitt fosterland samt Vrbas och den regionala huvudstaden Novi Sad i Vojvodina som sitt hem.

På det sättet har Srdanovićs livshistoria blivit en del av den identitetspolitiska valkampanjen. Regeringsvänliga medier i Serbien har bland annat försökt koppla honom till Montenegros tidigare president Milo Đukanović och till den montenegrinska självständighetsrörelsen. I kampanjen har digitalt manipulerade bilder och omstridda uppgifter om privata meddelanden använts för att framställa Srdanović som nära kopplad med Montenegros tidigare politiska maktelit.

Från två EU-favoriter till en 

Montenegro och Serbien befinner sig på helt olika platser i processen om europeisk integration jämfört med hur det var för tio år sedan. Under den senare delen av 2010-talet hade båda länderna bäst möjligheter på Balkan att få medlemskap i unionen. Sedan dess har avståndet blivit stort och många serber som vill se Serbien gå med i EU upplever nu att Montenegro befinner sig i ett mycket bättre läge. 

Montenegro har öppnat samtliga 33 förhandlingskapitel och hade efter EU:s regeringskonferens i juli 2026 provisoriskt stängt 18 av dem. I år har Serbien fortfarande 22 av 35 kapitel öppna men bara två är provisoriskt stängda. Framstegen under senare år har varit betydligt långsammare. 

Den nuvarande utvecklingen betyder inte att Montenegro har löst sina problem med korruption och en svag rättsstat. Problem och utmaningar finns kvar men landet har kommit betydligt längre än Serbien i processen. 

Ett val mellan det förflutna och framtiden 

När Montenegro dyker upp i den serbiska valkampanjen handlar det därför om betydligt mer än några tusen potentiella väljare, främst för SNS. Montenegro påverkas fortfarande av äldre konflikter om vem som är serb eller montenegrin vilket gör att för många i Montenegro handlar valet i Serbien om grannländerna kommer att ha bättre eller sämre relationer. Frågan är också hur EU kommer att agera om EU-kommissionen börjar känna av mer att Serbien direkt och indirekt försöker att hindra Montenegros anslutning till unionen. 

Historien efter Jugoslaviens sammanbrott gör att sådana politiska frågor fortfarande kan mobilisera väljare i båda länderna. Det är därför den gamla diskussionen om serber och montenegriner fortfarande lever mitt i en valrörelse som samtidigt handlar om korruption, demokratiska institutioner och ekonomisk utveckling. Valet den 25 oktober visar hur kampen om just den skillnaden fortfarande formar politiken nästan två decennier efter Montenegros moderna suveränitet.