Friande dom mot fackliga ledare i Turkiet – ”enorm lättnad”

Som styrelseledamot i PSI, Public Services International, ett globalt fack offentliganställda var Visions förbundsordförande Veronica Magnusson liksom flera andra fackliga ledare, från bland annat European Federation of Public Service Unions (Epsu) och Internationella fackliga samorganisationen (Ituc), på plats i rättssalen i förra veckan. Alla de 15 åtalade fackliga ledarna friades från anklagelserna i måndags.

– Det är en enorm lättnad att det blev en friande dom, framför allt utifrån det som de som har följt rättegången länge sett och tydligt kunnat höra är att det inte funnits någon substans i anklagelserna, säger Veronica Magnusson till Tidningen Global. 

Offentliganställda kvinnor

De femton kvinnliga fackliga ledarna, aktiva i förbund som är medlemmar i Kesk, konfederationen för offentligt anställda hade alla anklagats för brott under landets terroristlagstiftning. Det är en lagstiftning som länge har kritiserats av både fackliga representanter och människorättsorganisationer som Amnesty International för att dels vara vag, dels användas för aktiviteter som handlar om att använda sig av grundläggande fri- och rättigheter som just facklig verksamhet.

– Det handlade mycket om att åklagaren ville föra i bevis någon slags associationsskuld – att man har haft en viss bok i sitt hem, för att man har befunnit sig på någon plats där någon annan har varit eller för att någon, utan att man själv har kunnat påverka det ringt upp en, skulle vara någon form av terrorkoppling. Det var extremt vagt, säger Veronica Magnusson.

Domen innebär ett helt frikännande från anklagelserna, vilket Veronica Magnusson beskriver som en befrielse samtidigt som hon vill understryka att rättsfallet har pågått i fjorton år, vilket har drabbat både de fackliga ledarna som individer, men också deras familjer liksom den fackliga rörelsen i stort. 

–  På det sättet har kvinnorna skadats enormt, av att ha befunnit sig i en domstolsprocess som har pågått så länge. Det blir ett straff i sig, och vi ser väldigt allvarligt på det, och på hur det har påverkat de här personernas liv och arbetsliv. 

Har du några exempel på hur de har drabbats?

– Ja, vi träffade flera av dem och de berättade att bland annat har inneburit att de blivit av med sina jobb, och att det är svårt eller omöjligt att få ett nytt jobb. Och att det är en ständig psykisk stress att leva i ovissheten, säger Veronica Magnusson och förklarar att flera av dem som nu har friats frihetsberövades, vissa i flera månader, när fallet inleddes 2012. 

Dessutom har det inneburit en stor påfrestning på deras familjer. Att kunna frihetsberövas på nytt, eller att riskera att dömas till fängelse i upp till fyra år, har orsakat stor oro:

– Man blir ju fast i det tillstånd man var i 2012. På så sätt har de förlorat fjorton år i livet som borde vara bland de mest händelserika, och produktiva om man ser till arbetslivet, åren i ens liv. 

”Signal till andra”

Både anklagelsen om terroristrelaterat brott och den utdragna rättsprocessen drabbar också den fackliga rörelsen, och framför allt Kesk. Eftersom anklagelserna grundats på så vaga bevis har det i sig också inneburit en begränsning av de fackliga ledarnas liv – eftersom de inte har kunnat veta om ytterligare anklagelser kommer att läggas till åtalspunkterna. 

– På så sätt så är det ju ett maktmedel för att begränsa människor, skapa en osäkerhet kring vad man kan göra. Och det blir ju också en signal till andra, och skrämmer bort andra från fackligt engagemang.

För även om de fackliga ledare Veronica Magnusson träffade på plats var fast beslutna i att fortsätta arbeta för demokrati och fackliga rättigheter berättade de att vissa av deras anhöriga har valt bort att engagera sig fackligt, eller till och med fackligt medlemskap, för att inte riskera att hamna i en liknande situation.  

– Ytterligare en reflektion som jag gjorde när vi satt där, det var mellan 50 och 60 åhörare i lokalen, varav de flesta var fackliga, är att så mycket tid som får läggas på att bemöta vaga anklagelser – det skulle ju vi fackliga mycket hellre använda på att vara på arbetsplatserna att mobilisera för bättre villkor.

Har det spelat någon roll tror du att du och andra observatörer har varit på plats?

– Våra turkiska fackliga kollegor har bett oss vara på plats. Deras bedömning är att omvärldens ögon på de här processerna är viktiga. Och det var också någonting som det hänvisades till i domstolsförhandlingen, att omvärlden tittar på oss och att det inte framstår som att vi är ett demokratiskt land när det här får fortgå. Sedan finns det ett kollegialt eller moraliskt stöd i att man inte ska känna sig ensam. 

– Det är ju såklart inte så att det är enskilda personers betydelse, men våra turkiska kollegor är tydliga med att man vill och behöver ha det här stödet. Deras bedömning är att det spelar roll.

Vision har skrivit att det pågår en antifacklig kampanj mot framförallt Kesk-företrädare.Vill du säga någonting om hur den ser ut?

– Bland annat att fackliga kollegor fängslas, det var återkommande hos många vi träffade, att man har varit häktad och frihetsberövad och stått anklagade för diffusa brott Det pågår parallellt en annan domstolsprocess mot ett 70-tal personer som är anslutna till Kesk, säger Veronica Magnusson som förklarar att gripanden och långa rättsprocesser är ett återkommande mönster där organisationen svartmålas. 

Det kan i sin tur påverka både Kesks handlingsutrymme, och minska möjligheten att mobilisera och engagera folk i det fackliga arbetet. Enligt världsfacket Itucs årliga index över fackliga rättigheter i världen tillhör Turkiet ett av de tio länder i världen där arbetande människor har det sämst.  

– Det är ett allvarligt läge för fackliga rättigheter i landet. Osäkerheten och det oförutsägbara är en stor begränsning i sig – att det kan vara saker som är helt odramatiska att göra, som vanlig facklig verksamhet, som helt plötsligt blir föremål för anklagelser i en domstolsprocess, säger Veronica Magnusson. 

Domen kan komma att överklagas av åklagarsidan.