Freedom House larmar om att politiskt förtryck över gränserna fortsätter att öka i en ny rapport. Godtyckliga frihetsberövanden och olagliga deportationer är vanliga metoder, ofta efter samarbete mellan stater, men också genom missbruk av internationella institutioner som Interpol.
En ny rapport från Freedom House visar att transnationellt politiskt förtryck fortsatte att växa under 2025. Regeringar runt om i världen utförde handlingar utanför sina egna administrativa gränser riktade emot regimkritiker, aktivister, journalister och personer från minoritetsgrupper för att försöka tysta dem.
Rapporten ”Collaboration and Resistance: Tracking Transnational Repression in 2025” dokumenterar 126 nya fall av fysiskt gränsöverskridande förtryck under året. Därmed uppgår det totala antalet dokumenterade fall under perioden 2014–2025 till 1 375. Enligt rapporten har minst 54 regeringar använt sig av sådana metoder.
Freedom House beskriver hur godtyckliga frihetsberövanden och olagliga deportationer var de vanligaste verktygen under 2025. Det betyder att det transnationella förtrycket inte bara sker genom kidnappningar, misshandel eller andra öppet våldsamma angrepp eftersom de kan också genomföras via migrationssystem, internationellt polissamarbete och administrativa rutiner.
Auktoritärt samarbete över gränserna
Förtrycket genomförs alltså inom staters vardagliga institutionella funktioner och framstår inte alltid som särskilda eller hemliga operationer. Rapporten pekar särskilt ut Sydostasien och Östafrika som regioner där det auktoritära samarbetet har varit tydligt under det gångna året.
Thailand har till exempel samarbetat med både Kina och Vietnam som i fallet med deportationen i februari 2025 av 40 uiguriska män från Thailand till Kina. Enligt Freedom House hade männen suttit i thailändskt migrationsförvar i mer än ett decennium. De skickades tillbaka trots internationella invändningar och trots att andra länder hade erbjudit sig att ta emot dem för vidarebosättning.
Även i Östafrika visar rapporten en växande samordning. Enligt Freedom House har myndigheter i Kenya, Uganda och Tanzania i ökande grad samarbetat för att spåra, frihetsberöva, föra bort eller återföra aktivister över nationsgränser. Detta visar att förtrycket i allt högre grad bygger på samarbete mellan stater som formas av politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade intressen snarare än av respekt för mänskliga rättigheter eller internationella skyddsregler.
Missbrukas för politiska syften
Ett av rapportens mest uppmärksammade resultat rör missbruket av Interpol. Minst elva incidenter under 2025 kopplas enligt rapporten till internationellt polissamarbete. Freedom House framhåller att Interpol, vars uppgift är att underlätta informationsutbyte mellan brottsbekämpande myndigheter, kan missbrukas när regeringar skickar in politiskt motiverade efterlysningar eller begäranden riktade mot dissidenter i exil.
Rapporten lyfter bland annat fall som rör personer från Sudan, El Salvador och Turkmenistan för att visa hur sådana mekanismer används i praktiken. Flera reformer som har införts under det senaste decenniet har inte varit tillräckliga för att skydda människor. Rapporten skriver att Interpols problem bland annat handlar om underfinansiering och underbemanning samtidigt som missbruk av institutionen äger rum.
Skyddet är ojämnt
Rapporten konstaterar samtidigt att demokratiska regeringar och multilaterala institutioner blivit mer uppmärksamma på problemet. Under de senaste åren har G7, Europaparlamentet och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter tagit steg för att erkänna och bemöta gränsöverskridande förtryck. Länder som Australien, Frankrike och Storbritannien har också utvecklat offentlig vägledning och informationsinsatser för grupper som kan vara särskilt utsatta.
Samtidigt menar Freedom House att skyddet fortfarande är ojämnt. Vissa mottagarländer har blivit bättre på övervakning och säkerhetsåtgärder, men migrations- och asylsystem kan fortfarande utsätta politiska aktivister och dissidenter för allvarliga risker. När människor frihetsberövas eller deporteras utan tillräckliga rättssäkerhetsgarantier kan demokratiska stater i praktiken bidra till att auktoritära regimer når sina motståndare även utanför de egna gränserna.
Växande utmaning
Rapportens övergripande slutsats är därför att gränsöverskridande politiskt förtryck inte längre kan ses som ett mindre problem. Det utgör i dag en växande utmaning för mänskliga rättigheter, asylrätt och internationellt rättssamarbete. Auktoritära regimer agerar inte bara oftare över gränserna, utan gör det också med hjälp av andra stater och genom att utnyttja internationella institutioner.
Mot den bakgrunden efterlyser Freedom House tydligare definitioner av vad transnationellt förtryck innebär, starkare ansvarsutkrävande för tjänstemän som medverkar i tvångsåterföranden, mer resurser till Interpols tillsynsarbete och migrationsförfaranden som inte möjliggör förföljelse över gränserna.
I grunden handlar frågan om internationella system ska skydda människor från politiskt förtryck eller om det kan fortsätta missbrukas som verktyg för det? För även när politiskt motiverade efterlysningar senare dras tillbaka kan de drabbade redan ha utsatts för frihetsberövande, stopp vid gränser, utlämningsprocesser eller skadat anseende.
