Israeliska ultranationalister samlades vid Damaskusporten i Jerusalem under torsdagen och skanderade ”död åt araber” och ”må era byar brinna”. Samtidigt hade den judisk-palestinska rörelsen Standing Together samlats där för skydda palestinska affärer och kvarter från attacker under Jerusalemdagen.
Omkring 300 aktivister från den judisk-palestinska rörelsen Standing Together hade samlats under torsdagen för att fungera som motvikt till flaggmarschen under Jerusalemdagen och de rasistiska slagord som brukar skanderas mot den palestinska befolkningen.
Standing Together delade ut blommor, och hälsade boende vid Damaskusporten på arabiska och visade sitt stöd för genom att stå nära palestinska affärer och hem i gamla stan och skydda dem från attacker när tusentals nationalister och även högerextrema israeler samlades för att fira Jerusalemdagen genom att gå från centrala Jerusalem, genom gamla stan och fram till Västra muren.
Blivit värre
Jerusalemdagen är en israelisk helgdag för att fira erövringen av östra Jerusalem, inklusive gamla stan, under sexdagarskriget 1967. Israel har sedan dess ockuperat östra Jerusalem, och annekterade i strid med internationell rätt området 1980.
Jerusalemdagen har länge lockat till sig ultranationalister och rasister men enligt Standing Togethers fältchef Uri Weltmann har det blivit betydligt värre de senaste åren.
– Det har blivit mycket mer extremt sedan 7 oktober, säger han till Al Jazeera och syftar på den Hamasledda attacken 2023 som Israel har svarat på med ett krig som av experter och människorättsorganisationer betraktar som ett folkmord.
Under torsdagen ledde också den högerextreme israeliske ministern för nationell säkerhet, Itamar Ben-Gvir, en grupp judiska israeler in i en av islams mest heliga platser, al-Aqsa-moskén, och höll upp en israelisk flagga.
”Inneboende våld”
Jordanien, som styr rådet som sedan 1967 skyddar islamiska och kristna heliga platser i östra Jerusalem, kritiserar Ben-Gvirs agerande. Jordaniens utrikesministerium kallar det ett ”uppenbart brott mot internationell rätt, en oacceptabel provokation, och ett flagrant brott mot den historiska och rättsliga status quo” som har rått där i 59 år.
Forskaren Eram Tzidkiyahu betonar att marschen i sig är konfrontativ:
– Det är inte tillräckligt att fira våra egna segrar. Det handlar om att fira våra segrar i vardagsrummet hos de som förlorade, säger Eram Tzidkiyahu till Al Jazeera.
– Våldet är en inneboende del av det och drivs av hormonstinna unga män som söker konfrontation och förenas i sitt totala avvisande av den ”andre”. Det här började inte den 7 oktober. Det är djupt rotat i det, säger han.
