Förra året lämnade Finland och Sverige in en gemensam ansökan om att håvfisket i Kukkolaforsen bör ingå i Unescos världsarvslista för immateriella kulturarv. I december beslutar Unesco i frågan.
Den 31 mars 2025 nominerades Kukkolaforsens håvfiske till Unescos världsarvslista för immateriella kulturarv. Håvfisket är en forsfiskekultur och siklöja, lax och sik fiskas i Torneälven, på båda sidor om gränsen mellan Sverige och Finland.
Finland och Sverige lämnade gemensamt in ansökan till Unesco förra året. Kukkolaforsen, som på finska kallas Jylhä. Ansökan gäller för de två fiskebyarna på båda sidor om älven. I december beslutar Unesco ifall Kukkolaforsens håvfiske kommer att adderas till listan eller ej.
Ett immateriellt kulturarv är skapat av människor, förs vidare emellan dem och låter sig formas av tiden. Traditionen, i detta fall håvfisket, lever vidare när människor utövar den. Institutet för Språk och Folkminne är den nationella samordnaren för Sveriges arbete med Unescos immateriella kulturarv.
Håvfisket utövas även på andra platser i älven och varje fors har egna delägarlag. De har en stor kulturell betydelse och skapar gemenskap över den finsk-svenska gränsen. Kunskaper om fångstmetoder, fiskarnas rörelsemönster i älven, och tillverkning av redskap utbyts mellan utövarna. Metoder för tillagning av siken finns skrivna på såväl svenska som finska och meiänkieli, och dessa är också en viktig del av traditionen.
Håvfisket har påverkats av intresset för hållbar turism och närproducerad mat. Det har genomförts projekt för att stärka de lokala traditionerna liksom samarbetet mellan fiskelagen och andra aktörer, skriver Svenska Unescorådet på sin hemsida.
Kukkolaforsen ligger cirka 15 kilometer norr om Haparanda centrum och är en tre kilometer lång fors i Torneälven. Lax och sik fiskades där redan på medeltiden. Det var också då man började fira fisket med sikfesten, som infaller helgen efter Jakobsdagen den 25 juli,
Kukkolaforsen ska ha bildats någon gång innan år 1000, i samband i med att landhöjningen gjorde att området kom ovanför havsytan. Det fanns en befolkning i området redan då, främst invandrad från Finland. Finska och meänkieli talas på båda sidor om älven.
Sveriges sista katolska ärkebiskop Olaus Magnus (1490–1557) är ihågkommen främst för två verk: Historia om de nordiska folken (1555) och kartan Carta marina. I det förstnämnda beskriver Olaus Magnus sikfisket. Han besökte Tornedalen 1519 och skrev på följande sätt: ”Knappast någonstädes i hela Europa finner man ett rikare laxfiske än i det Bottniska havet uppemot Lappland”.
En illustration i boken visar både fångstmetoden spjut och olika tillagningsmetoder: soltorkning, rökning och kokning. Sikfisket har också haft betydelse för Svenska Akademiens tillkomst: Gustaf III instiftade Svenska Akademien 1786, och finansierade det med inkomster som staten fick från det rika laxfisket i Torneälven.
Kukkolaforsens kulturby
Äldre kulturbyggnader har bevarats i Kukkolaforsens kulturby, som klockstapeln av trä, som användes för att hålla reda på fiskelagens fastslagna tider och för att fördela fångsten. I närheten finns en fiskebod och en stekkåta. Det finns en förvaringsbod för håvar och utrustning, en iskällare för förvaring av fisk, liksom ett kontor för möten och fiskeauktioner.
Här finns också ett fiskemuseum med berättelser om fisket i hela Tornedalen. Det finns vidare en aitta eller ett härbre där det förvarades säd, bröd och kött, men förrådet kunde också användas som en likbod. Det fanns två kvarnar, en smedja, en ladugård samt ett elverk. Området har en egen styrelse där även en byggnadsantikvarie ingår.
Skulpturen Sikhåvarstatyn på Kukkolaforsens älvstrand invigdes den 16 juli 2016 och är ”en hyllning till sikhåvningen och dess kulturhistoriska betydelse i Torneälven.” Den var initialt ett medborgarförlag från Eva Pesula, och smeden och konstnären Erik Vargtand skapade siluettstatyn.
Man odlade sexradigt korn – det var det enda sädesslaget som gav skördar i Tornedalen. Förutom det odlades potatis och jorden kunde också användas till att odla vallväxter för att torka till hö. Rieska, som är ett slags mjukt kornbröd bakades i trakterna. Man hade vidare mjölkkor och tog virket till byggnader och båtar från skogen.
Håvfiska från långa bryggor
Sik fiskas från islossningen fram till september. När håvfiskesäsongen börjar lägger man ut långa bryggor, pator, för håvfiske på båda sidor om älven, men man kan också fiska från stranden. Håven är sex meter lång och det fiskas från bryggorna och från båtar förtöjda vid den. I Kukkola delas fisket upp mellan olika gårdar eller fiskerättsinnehavare. Dessutom auktionerar man ut olika fiskeplatser även till andra än fiskerättsinnehavare. Det är ett hundratal personer som fiskar i Kukkolaforsens vatten enligt Levande kulturarv.
Siken simmar upp från havet för att leka och letar sig till den grunda bottnen i älvens bifåror. Vandringen sker i etapper och siken vilar i gropar i botten. Därifrån håvas den och höjdpunkten är när fiskens ankomst firas under sikfesten. Vandringssiken har dock börjat anlända senare under säsongen och har samtidigt minskat i storlek.
Laxen å sin sida har ökat i både antal och storlek i Kukkolaforsen, men man bekymrar sig i dagsläget för döda och så kallade zombielaxar, eller laxar som är svampangripna. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) larmade i juli i år för detta. Det saknas dock information för att kunna diagnosticera sjukdomen och SVA vill därför få information ifall döda och sjuka laxar hittats även i andra älvar och uppmanar därför allmänheten att rapportera in observationer. Endast några rapporter hade inkommit till SVA fram till i mitten av juli och SVA skriver även, att det ”verkar vara mycket lax som återvänder till Torneälven i år för att leka, efter några dåliga år. Tyvärr verkar relativt många fiskar vara sjuka vilket i värsta fall gör att de dör innan de hinner leka.”
Utöver fisket som lockar många turister till områdets camping och stugor finns ett stort bastuområde som den Svenska Bastuakademien driver sedan 1988. Det finns drygt 20 olika bastur och alltid är det väl någon vedeldad bastu som är varm. Den Nationella bastudagen den 14 juni firas givetvis vid Kukkolaforsen och det finns också ett bastumuseum. På de olika bastueventen serveras tilltugg och siken har en given plats på festborden.
