Prenumerera

Logga in

· Kommentar

Paraguays bankkrasch blottar myten om ”Sydamerikas Dubai”

Demonstranter håller plakat ovanför sina huvuden,

Det började den 3 november 2026, när miljontals paraguayaner som försökte komma åt sina pengar via bankappen Ueno upptäckte att de inte längre kunde ta ut sina pengar. På bara några dagar eskalerade den finansiella krisen till en politisk kris. Landets president tvingades bort från makten, sattes i husarrest och åtalades för flera korruptionsrelaterade brott.

Den politiska och finansiella krisen blottlägger en grundläggande motsättning i Paraguays senaste ekonomiska utveckling. Ueno, en bank som hyllats för att ha gjort banktjänster mer tillgängliga för vanliga paraguayaner, växte genom ovanligt nära relationer till politiska eliter och offentliga institutioner. Även om Uenokrisen kom som en chock fanns det tydliga varningssignaler.

Som forskare med expertkunskaper inom olika aspekter av Paraguays samtida politiska, ekonomiska och miljömässiga utveckling anser vi att bankkollapsen väcker problematiska frågor om vem som gynnas av den finansiella moderniseringen, vem som kontrollerar den och vem som får bära riskerna när den misslyckas. De politiska relationer som gör det möjligt för finansinstitut att växa, hur tillsynsmyndigheter utövar sin makt och hur offentliga resurser anförtros privata företag är centrala nationella frågor. Detta gäller särskilt i ett land som internationellt har framställt sig som en modell för ekonomisk stabilitet.

Växte snabbare än tillsynen hann med

Ueno grundades 2021 som en digital långivare och lockade kunder med mobilbanktjänster och cashback-erbjudanden. Expansionen gav människor tillgång till användbara tjänster, särskilt grupper som tidigare haft begränsad tillgång till traditionella banker, däribland människor på landsbygden. Ueno utökade också kreditkortsmarknaden till låginkomsttagare, något som var utan motstycke jämfört med tidigare mer restriktiva bankrutiner.

I takt med att Ueno växte lockade Paraguay allt fler investerare, som tilltalades av landets låga skatter, ekonomiska stabilitet och företagsvänliga politik. Paraguay, som av vissa har beskrivits som ett ”Sydamerikas Dubai”, blev också en magnet för konservativa opinionsbildare, särskilt från Brasilien. De lyfte fram Paraguays ekonomiska modell som en kontrast till vad de beskrev som vänsterregeringars misskötsel på andra håll i regionen. Under president Santiago Peña har Paraguay också varit en av Latinamerikas mest entusiastiska allierade till Trumpadministrationen och dess långtgående regionala ambitioner. Men bakom den finansiella stabiliteten stod Ueno inför ett betydligt djupare problem.

Centralbanken ingrep till slut efter att bokföringsmässiga justeringar fått Uenos soliditetsgrad att sjunka till mindre än hälften av det lagstadgade minimikravet. Problemen hade dock uppmärksammats tidigare. I en tillsynsrapport som bankmyndigheterna publicerade i juni 2026 beskrevs bland annat lån på omkring 146 miljoner dollar till tre företag med kopplingar till Grupo Vázquez, Uenobanken största ägare. Vissa företag hade överförts till anställda inom koncernen. Tillsynsmyndigheterna ifrågasatte både säkerheterna för lånen och hur pengarna i slutändan användes.

Att dessa varningssignaler inte ledde till åtgärder väcker en annan fråga: varför hade tillsynsmyndigheterna inte bättre kontroll över situationen och varför kunde de inte begränsa riskexponeringen i ett tidigare skede?

Uenos problem blev i vilket fall som helst dramatiskt tydliga den 2 november, när centralbanken inledde ett resolutionsförfarande för Ueno. Det är en process som liknar konkurs, men som hanteras direkt av Paraguays centralbank. Banken som uppger att den har närmare tre miljoner kunder – ungefär hälften av landets befolkning – stoppade alla transaktioner.

Krisen drog snabbt in det styrande partiet. Peña, som är utbildad ekonom och valdes till president 2023, hade nära band till banken och avgick den 5 november. Senaten röstade därefter enhälligt för att avsätta honom, vilket innebar att han förlorade sin parlamentariska åtalsimmunitet. Han sattes snabbt i husarrest och åtalades för korruption. Hans efterträdare blev vicepresidenten Pedro Alliana, som svors in för att sitta kvar till 2028.

Samtidigt har krisen lett till omfattande protester, bland annat utanför kongressen. Demonstranter anklagar Peña och det styrande Coloradopartiet för att ha ”stulit” deras besparingar.

Nära band till dem som ska granskas

En del av Uenos historia handlar om de nära banden mellan politiska och finansiella eliter i Paraguay.

Carlos Carvallo var styrelseordförande för den bank som föregick Ueno innan Peña 2023 utsåg honom till chef för Paraguays centralbank. Carvallo avgick den 3 november och har sedan dess åtalats för samma korruptionsbrott som Peña. Den paraguayanska centralbanken uppger å sin sida att Carvallo avstod från att delta i alla beslut som rörde Ueno.

Men de möjliga intressekonflikterna sträckte sig betydligt längre än så. Peña var tidigare chef för Banco Basa, som har kopplingar till Coloradopartiets ledare och tidigare president Horacio Cartes. Cartes har fortfarande stort inflytande och spelade en avgörande roll för att få bort Peña från presidentposten. Även finansminister Carlos Fernández Valdovinos har suttit i Basas styrelse. Lokala journalister hade redan tidigt under Peñas mandatperiod dokumenterat dessa personkopplingar mellan näringslivet och politiken.

Peña uppges ha ägt 1,58 procent av Ueno Holding, som hade samma huvudägare, Grupo Vázquez, som Uenobanken. Hans bror Francisco (Peña Palacios reds anm.) ägde aktier i Luxemburgbaserade U Holdings, som i sin tur var en indirekt aktieägare i banken. En annan aktieägare var Juan Carlos López Moreira, Cartes tidigare stabschef. Båda bröderna lämnade sina ägarpositioner 2025.

Peña har förnekat att han gjort något fel, samtidigt som åklagare granskar anklagelser som rör hans tidigare affärsintressen och hans regerings finansiella tillsyn.

Att banken förvaltade betydande offentliga medel gjorde dessa kopplingar särskilt betydelsefulla. Ueno hade omkring 850 miljoner dollar i offentliga medel, däribland 355 miljoner dollar från landets socialförsäkringssystem, IPS, som omfattar både sjukvårds- och pensionsmedel. Det motsvarade omkring nio procent av IPS:s investeringsportfölj.

Under Jorge Brítez, som Peña hade utsett till ordförande, lättade IPS på kraven för bankinsättningar 2023 och tog bort en gräns för hur stor exponering systemet fick ha mot en enskild bank 2024. Under samma period ökade IPS:s insättningar hos Ueno kraftigt. Grupo Vázquez teknikföretag ITTI fick statliga kontrakt värda minst 2,3 miljoner dollar efter att Peña tillträdde, jämfört med 675 000 dollar dessförinnan. ITTI förklarade ökningen med att verksamheten hade expanderat och förnekade att det fanns någon intressekonflikt.

Sammantaget väcker dessa band och förändringar i regelverket viktiga frågor om regulatory capture, det vill säga när tillsynsmyndigheter riskerar att påverkas av de aktörer de ska granska, och om andra möjliga intressekonflikter.

Vad tillväxtsiffrorna inte berättar

Paraguays ekonomiska framsteg är verkliga. I augusti prognostiserade Internationella valutafonden (IMF) en tillväxt på 4,4 procent under 2026, efter en tillväxt på 6,6 procent 2025. Kreditvärderingsinstitutet Moody’s gav landet investment grade-status (kreditvärdighet reds anm.) 2024, och S&P följde efter 2025. Export av vattenkraft, jordbruk och ny infrastruktur fortsätter att vara viktiga drivkrafter för ekonomin.

Washington knyter också Paraguay allt närmare sin regionala ekonomiska strategi. Den 23 oktober blev landet den 26:e undertecknaren av Pax Silica-deklarationen, ett initiativ som omfattar kritiska mineraler, vattenkraft och avancerad datainfrastruktur. Även om tillkännagivandet inte specificerade några finansieringsåtaganden visar det hur Paraguays naturresurser och upplevda politiska förutsägbarhet lyfts fram som strategiska tillgångar.

Men tillväxtsiffror och kreditbetyg säger lite om vem som påverkar den finansiella tillsynen eller vem som får bära kostnaderna när banker kollapsar. Paraguays arv av politisk vänskapskorruption gör det nödvändigt att granska politiska och ekonomiska kopplingar och förändringar i regelverket för investeringar av offentliga medel.

De sociala konsekvenserna

Paraguay har varit med om detta tidigare. Mellan 1995 och 1998 stängdes 13 banker och 35 finansbolag. Enligt IMF uppgick de direkta kostnaderna till uppskattningsvis 10–13 procent av landets BNP. Detta följdes av en mindre bankkris i början av 2000-talet. Båda kriserna blottlade brister i tillsynen och utlåning till närstående.

Paraguays insättningsgaranti, som täcker insättningar på upp till omkring 38 000 dollar, är tänkt att begränsa insättarnas förluster. Den paraguayanska centralbanken hävdar att bankkollapsen är en isolerad händelse. Men överföringar av pengar från en bank till en annan har redan satt det finansiella systemet under press, vilket lett till driftstörningar hos flera banker.

För de flesta paraguayaner har krisen dock inte handlat om tekniska finansiella eller makroekonomiska indikatorer. Den har istället blivit konkret när de via sina mobiltelefoner upptäckt att de inte längre kan komma åt sina pengar. Löner, pensioner och besparingar frystes samtidigt. Uenos unga anställda brände sina företagskort utanför arbetsmarknadsdepartementet i protest mot uteblivna löneutbetalningar.

Kravallpolis använde pepparsprej och gummikulor mot insättare som demonstrerade utanför kongressen. För småföretag som hade sina bankkonton och löneutbetalningar hos Ueno stannade den reala ekonomin upp.

Den utbredda ilskan utmanar det styrande partiets anspråk på den ekonomiska vision som partiet framhåller som motorn för framtida tillväxt. Om krisen leder till institutionella förändringar eller bara till en ommöblering inom Coloradopartiet återstår att se. Det avgörande blir hur Paraguays parlamentariker och tillsynsmyndigheter går vidare och om de lyckas skilja banktillsyn och offentliga insättningar från partipolitiska och affärsmässiga nätverk.

Myten om ”Sydamerikas Dubai” har i vilket fall som helst hamnat under allvarlig granskning. Även om protesterna var anmärkningsvärda har Coloradopartiet hittills lyckats hantera sin interna kris genom att snabbt offra ledande politiska företrädare, däribland presidenten.

Marco Castillo, fil.dr i sociologi från Paraguay, nyligen utexaminerad och tidigare forskningschef vid Center for Latin American, Latino and Caribbean Studies vid Graduate Center, CUNY, samt Sheyla Rios Galeano, doktorand i mänskliga aspekter av naturresursförvaltning vid Colorado State University, har medverkat i artikeln.

Artikeln har tidigare publicerats på The Conversation och kan läsas på engelska här. Artikeln har översatts av Chat GPT och redigerats av Tidningen Global.

Vidare till Global >>
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Till Global X
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
Erbjudande!
Prova Tidningen Global gratis t.o.m. 1 maj.
ANNONS