”Den första dagen av talibanernas ockupation: Ilska, rädsla, hjälplöshet”

Del 1, måndag 16 augusti 2021

Afghaner är chockade över provinsernas plötsliga fall till talibanerna. Fram till för några dagar sedan, när talibanernas offensiv mot den afghanska armén trappades upp, vände sig många afghaner till sociala medier. Många krävde sanktioner mot Pakistan. Känslorna var starka eftersom många afghaner kände det som att Afghanistan redan hade sålts ut av USA till talibanerna i en förberedd plan.

Inget var mer chockerande än nyheten att ”Kabul faller inom timmar”. När jag skriver det här har Kabul redan fallit till talibanerna.

Min mamma, som har upplevt 40 år av den afghanska konflikten, var väldigt arg över rykten om Kabuls fall.

– Alla afghaner vet att talibanerna inte skulle ha kunnat bekämpa den afghanska armén men en överenskommelse hade redan gjorts med talibanerna och nu irrar de omkring i Kabul, sade hon.

Många människor från provinserna flydde till Kabul i tron att de skulle räddas från talibanernas vrede. Det pågår kaotiska scener i Kabuls parker då internflyktingar har tagit sin tillflykt dit. De har ingen mat och ingenstans att sova. Många familjer flydde av rädsla för att bli utsatta eller för att deras döttrar skulle föras bort av de stridande. Det finns rapporter om att i Takhar har flickor kidnappats och i viss fall, med tvång gifts bort med talibanska soldater.

Det finns också rapporter att kvinnliga universitetsstudenter och lärare skickades hem i Heratprovinsen. Enligt rapporter skickades nio kvinnor som arbetar på en privat bank hem och bads skicka sina manliga familjemedlemmar att arbeta istället för dem.

Kabul har varit panikslaget sedan igår. Fram till sista stund hoppades aktivisterna att Kabul inte skulle falla. Men allt eftersom läget ändrades har folk stormat banker för att ta ut pengar och flytta någon annanstans. En dag innan Kabuls fall gick det rykten om att president Ashraf Ghani skulle avgå. Men efter hans tv-sända tal verkade allt normalt. Innan hans tal hade dollarn hoppat upp till 100 afghani [den afghanska valutan]. Men efter talet sjönk den igen till 85 afghani.

Kawoon Khamoosh, en afghansk journalist skrev på Twitter: ”Kabul är inget mindre än ett atomiskt hjärta just nu. Jag korsade [bostadsområdet] Wazir Akbar Khan och såg människor fylla gatorna som om det vore en apokalyps. Förtvivlade ansikten, desperata unga och familjer som är fast i trafikstockningar.”

Barn så unga som sju år är rädda för talibanerna. Den yngsta generationen i Kabul har alltid levt under en relativt demokratisk regering och att förklara vad talibaner är för dessa unga barn är en uppgift som många familjer har tagit sig an, för att förbereda sina små barn för ett imorgon där de kommer att bli tvungna att följa en strikt klädkod, eller se sina mödrar täcka sina ansikten.

Ilskan och frustrationen bland afghaner är enorm eftersom många är rädda att deras dyrköpta rättigheter kan tas ifrån dem. Många kritiserar det internationella samfundet för att ha blundat för den allvarliga situationen i Afghanistan och för att ha tillåtit talibanerna att rycka in i Kabul.

Rawan Karwan säger på sociala medier: ”Förlorat allt. Mitt hopp om en ljus framtid för mitt land, min dröm om att ha ett starkt och stabilt Afghanistan. Mitt hjärta blöder. Våra allierade vände vårt folk ryggen, de överlämnade oss till råheten.”

Chefen för Afghan Film Corporation, Sahraa Karimi, skriver på Twitter: ”Det finns inget fredsavtal, det var ett avtal om att ge Afghanistan till talibanerna.”

Läraren Pashtana Zalmaj Khan Durrani sörjde: ”Först sålde våra ledare ut oss och sedan sålde väst ut oss och nu tar talibanerna bara sitt byte; kvinnor behandlas som varor i det här kriget.”

Rada Akbar, en konstnär, skrev: ”Världen borde skämmas. Jag äcklas.” I en annan tweet skrev hon: ”Mitt Afghanistan har lämnats i sticket, med många fiender, men det här kommer också att upphöra och vi kommer stiga upp igen men aldrig glömma vad världen gjorde emot oss.”

Dagbok från Kabul | Del två

Yasmeen Afghan berättar om den öronbedövande tystnaden, om afghanska kvinnors oro och om hur studenter skyndat sig till marknaden för att köpa burqor. Yasmeen Afghan är av säkerhetsskäl ett fingerat namn.

Dag två av talibanernas ockupation.

Den första natten under talibanernas styre, efter att ha haft en 20 år lång paus, var en mardröm för afghanska kvinnor. Afghanska kvinnor från alla samhällssikt lever i osäkerhet och är oroliga över sina dyrköpta rättigheter som snart kommer att tas ifrån dem. 

Kabuls invånare, framför allt kvinnor, känner sig hjälplösa och är i chock. De undrar vad som kommer att ske dagarna som kommer. 

Unga afghanska kvinnor som framför allt vuxit upp efter den elfte september känner till sina rättigheter och har levt i en republik. Under de senaste 20 åren har kvinnor i Afghanistan och framför allt i Kabul ingått i nästan alla institutioner. Miljontals flickor har gått i skolan, tusentals har läst på universitet. 

De har försökt njuta av och dra nytta av de rättigheter som har garanterats dem i den afghanska konstitutionen. Plötsligt blev du osynlig i offentligheten. Under de senaste 24 timmarna har kvinnor varit osynliga. Rädslan att bli utsatt har tvingat dem att stanna hemma. Dagen efter ockupation var Kabul dödstyst. 

– Tystnaden dödar. Jag har en konstig rädsla i mitt hjärta. Tystnaden i Kabul är mer oroväckande och förvirrande än de fruktansvärda bombexplosionerna som vi har vant oss vid. Jag har inte kunnat sova, det ligger en tung börda över mitt hjärta eftersom framtiden är så osäker, säger Fatima, en kvinnlig läkare i Kabul.

Sohila från Jalabad läser sitt andra år i engelska på universitetet.  

– Jag var tvungen att ta sömnmedel för att kunna sova eftersom osäkerheten tog ut sin rätt. Jag vet inte om jag kommer att kunna ta min universitetsexamen, säger hon.

– Jag kan inte föreställa mig hur det är att vara begränsad inom hemmets fyra väggar. [Jag har] studerat outtröttligt och arbetat för en bättre framtid men nu vet jag inte längre vad morgondagen kommer att innebära, säger Saeeda som arbetar för ett regeringsorgan i Kabul, gråtande.

– Jag måste fly med min sextonåriga dotter, säger en kvinna i västra Kabul som äger ett gym, och som inte vill säga sitt namn. Hon fortsätter gråtande:

– Talibanerna har redan kommit fram till att vi jobbar för USA och jag är rädd att de kommer att röva bort  min dotter. Jag måste fly för att skydda henne. 

”Min syster i Kabul sade till mig att ’jag kan inte använda en chadari [burqa] och tolerera att än en gång bli piskad.’ Vi grät båda två i telefon.”, skriver Hasina Shirzad på Twitter. 

– Så fort vi hörde att talibanerna var utanför Kabul skyndade vi oss till marknaden för att köpa burqor för att åtminstone vara säkra, säger universitetsstudenten Haniya. 

Shukria Barakzai, en tidigare parlamentariker och ambassadör skrev på Twitter: ”Kabul och dess befolkning är i total chock och befinner sig i ett trauma. Trodde aldrig att det här spelet skulle upprepas och spelas upp igen så snart”.

Samtidigt finns det kvinnor i den pakistanska eliten som från andra sidan gränsen hyllar talibanernas maktövertagande av Afghanistan. 

Texten har tidigare publicerats på urdu i vänstertidningen Jeddojehad i Pakistan och finns också på engelska på Todays Point Online. Yasmeen Afghan är ett fingerat namn av säkerhetsskäl.

Översättning: Bella Frank