Kurdo Baksi om kurdernas långa kamp för demokratiska rättigheter

Vad mer bör läsarna veta om dig?

– Jag arbetar också väldigt mycket för de svenska utsatta fångarna Gui Minhai och Dawit Isaak. I september kommer också min nya bok ut, Varje dag ovan jorden är en bra dag, som handlar om det gamla och nya Sverige, på buss genom Stockholm.

I dag ska vi prata om kurderna, sveken mot kurderna och framför allt med fokus på om USA kommer att svika kurderna igen. Kommer kurderna att svikas igen?

– Ja, det tror jag, för att USA:s president Donald Trump är inte kurdernas bästa vän och han har nyligen varit i Natolandet Turkiet. Han gillar Erdogan väldigt mycket, eller, han behöver Erdogan. Historiskt, inte minst 1975, har kurderna svikits flera gånger av USA, så jag har inte så stort förtroende, säger Kurdo Baksi och hänvisar till det som brukar beskrivas som det första exemplet på USA:s svek mot kurderna i Irak. Resultatet blev att hundratusentals kurder tvingades fly till Iran. 

Kurdo Baksi menar att om USA och Israel vill föra krig på marken mot Iran, då skulle USA se nyttan med kurderna på nytt. 

– Då kommer kanske kurderna återigen användas, vad det ska sluta med vet jag inte. Samtidigt har det varit så att varje gång det blir krig i Mellanöstern har kurderna fått lite mer rättigheter.

– Om vi går tillbaka tjugo år så var det väldigt illa för kurderna i Irak, men nu har det ju vänt,  i Syrien som vi ska tala om lite senare har det också hänt en del saker. Kanske kommer USA försöka att svika kurderna igen. Frågan är om kurderna denna gång kommer att låta sig svikas.

Ska vi börja med att gå tillbaka till efter första världskriget då kurderna utlovades självständighet i Sèvresfördraget, men som sedan aldrig genomfördes efter motstånd, bland annat från Kemal Atatürk och turkiska nationalister. Kurderna brukar beskrivas som världens största folk utan stat. Vilken framtid ser du för kurderna just nu? 

–  Sèvresfördraget undertecknades i Paris i Frankrike och där var det paragraferna 60, 61 och 62 i avtalet som sade att om kurderna inom ett år genomförde en folkomröstning med hjälp av FN, som ju då hette Nationernas förbund, så kommer kurderna få ett eget land. Men tyvärr stoppade Atatürk projektet.

– Istället antogs Lausannefördraget 1923 som nekade kurderna alla rättigheter. Bara några månader senare den 3 mars 1924 förbjöds det kurdiska språket, kurdiska tidningar och kurdiska föreningar.

– När det gäller kurdernas framtid, kurderna bor ju i fyra olika stater och det pågår olika politiska utvecklingar i varje respektive stat. 

– I Irak har kurderna kommit längst ifråga om mänskliga och politiska rättigheter. De har en federal stat som också är erkänd av den centrala makten. Just nu när vi sitter här så pågår det förhandlingar i Syrien mellan al-Sharaa och mina gamla kurdiska vänner som är representanter i Rojava.

Ja, Ahmad al-Sharaa som är Syriens nuvarande president…

– Ja, han var tidigare aktiv i al-Qaida och han tog över efter al-Assad. Det är tre saker de diskuterar i dag: Kurdiska språkets statuts, kurderna vill att det kurdiska språket ska vara officiellt. För då kan man ha namn på byarna och städerna på sitt modersmål och på huvudspråket. Kurdiska språket ska erkännas i skolorna. 

– Men den syriska regimen vill inte att kurderna ska ha ett officiellt språk utan menar att kurdiska kan bli ett undervisningsspråk. Många tror att det är samma sak, men då syns inte kurdiska på vägskyltar till exempel. Det tredje är att nu är det värst för kvinnorna i Rojava eftersom den nya regimen vägrar acceptera dem som soldater. De är tiotusen, och försvarsdepartementet vägrar ge dem löner.

– Tidigare hade kurderna ett eget självstyre som var ganska stort och som också innefattade arabiska städer. I januari i år förstördes allt. Nu bestämmer kurderna inte särskilt mycket. De har en semiautonomi men inte riktigt ett självstyre. Men vi vet inte hur förhandlingarna slutar än.

Vad skulle det innebära ifall lönerna utbetalas från inrikesdepartementet istället – blir de då inte erkända som soldater?

–  Om de får löner från försvarsdepartmentet kan inte de här jihadisterna – som inte vill ha kvinnliga soldater alls i armén – säga att de inte är soldater.

Hur motiverar man det officiellt?

– Att kvinnor ska vara i köket, laga mat, och föda barn. I officiella sammanhang säger de att kvinnor inte ska göra militärtjänst, men alla vet vad det handlar om.

Vill du berätta lite om vad man har lyckats bygga upp i Rojava?

– Sedan sommaren 2012 så har kurderna haft ett mångkulturellt, multireligiöst, feministiskt och demokratiskt självstyre där varje politisk post har delats mellan en kvinnlig och en manlig representant, i beslutande organ var det 50–50 kvinnor och män – det finns ingen annan modell i Mellanöstern som har varit så jämställd. 

– En annan viktig aspekt är att kristna, armenier och assyrier/syrianer har haft rättigheter inom självstyret. Det var det enda området där alla etniska gruppers rättigheter respekterades. Rojavamodellen gick också ut på att stoppa hatet mellan olika grupper i området. Jag tycker man kom ganska långt med det. 

– Det fanns omkring 120 000 soldater i januari i år, av dem var ungefär 80 000 icke-kurder. Men när jihadisterna kom till makten i Syrien den 8 december 2024 ville de vrida tillbaka klockan. Att man bjöd in al-Sharaa till Élyséepalatset, det trodde jag aldrig att Macron skulle göra. 

Här kanske kritiker skulle inflika att han inte är jihadist längre, ser du någon förändring?

– Jag ser ingen direkt förändring, och det är jihadister han utnämner till olika poster.

Vill du säga något om läget för kurderna i Turkiet, Irak och Iran?

– Kurderna i Turkiet har det tuffast av alla kurder. Deras identitet, självständighet och språk erkänns inte trots att det pågår så kallade fredsförhandlingar med PKK. Just nu när vi sitter här ska talmannen i det turkiska parlamentet få ett utkast till vad jag kallar en amnestilag. Andra kallar det för ett demokratiskt paket och en fredsuppgörelse men tittar man på det handlar det om en amnestilag där PKK-krigare som tagit till vapen ska frias eller få återvända från Qandilbergen. 

– De som arbetar med pennan eller tungan, de som arbetar med politisk verksamhet som Selahattin Demirtaş, ledare för prodemokratiska partiet HDP, ska fortsätta vara fängslade. Så det blir lite märkligt hur det här ska gå till. Många kurder kritiserar PKK, och tycker inte att man ska gå med på det här avtalet, utan att kurder måste först ges rättigheter.

– Man är rädd att Erdogan bara vill få en till mandatperiod, och då vill han ha kurdiska röster. PKK-ansvariga menar att det här bara är början på en större uppgörelse, att det ska komma fler saker senare. Men den turkiska grundlagen, och paragraf 66 som är då den värsta – att alla i Turkiet är turkar – är kvar, säger Kurdo Baksi och syftar på formuleringen om att alla med turkiskt medborgarskap är turkar, oavsett etnisk bakgrund.

När man läser om kurderna i Turkiet, i alla fall enligt vissa kommentatorer, är det lätt att få en mer positiv bild. Men det ser lite dystrare ut än så?

– Ja, det gör ju det. Jag tror att det här med situationen med amnestilagen också kommer nu för att det är oro i Mellanöstern. Ankara är väldigt rädd att kriget i Iran slutar i en kurdisk federal stat i där. Då vill man stoppa kurderna redan nu och komma överens med dem utan att ge dem några egentliga rättigheter.

– Kurdfrågan handlar om att erkänna deras identitet och låta dem arbeta politiskt för sina rättigheter – låta kurderna rösta om sin framtida folkomröstning, vill de ha en federal stat? Vill de bo kvar i Turkiet? Vill de ha en autonomi? Vill de leva som på Åland eller Grönland? Där är vi inte än.

Ska vi fortsätta lite om läget för kurderna i Iran och hur läget där påverkar kurder i andra områden? 

– Ja, kriget påverkar framförallt kurderna i Irak. Varje dag utsätts kurderna i Irak för drönarattacker från Teheran, partiet Komala har till exempel utsatts för 95 drönarattacker på kort tid. De stora politiska iransk-kurdiska partierna har sina baser inne i irakiska Kurdistan. Sedan den 28 februari, då Irans högsta ledare mördades, har Teheran trott att USA ska komma med trupper genom irakiska Kurdistan och tillsammans med kurderna röra sig på marken mot Teheran. Då anser den iranska staten att de måste mörda kurdiska gerillasoldater och pershmerga. Det gör det jobbigt för kurdiska ledare i Irak, och man börjar bli orolig för det lilla man har där. 

– Det här är det största dilemmat bland kurderna just nu: Hur gör man? Jag har pratat med kurdiska ledare från Iran. De har förflyttat sig mer och mer från gränsen för att skydda irakiska Kurdistan.

Om vi går tillbaka till den 28 februari, då kom många nyheter och rapporter om att Trump ville beväpna iranska kurder för få dem att gå in över gränsen.Vet vi om det faktiskt fanns sådana planer från Trump-administrationen, eller Israel? 

– Detta är ett lögn. Kurderna har inte fått några vapen. Det som hände är att Israel bad Donald Trump att tala med kurderna, för att de skulle kriga på deras sida emot ayatollorna i Iran på marken. Men Trump talade inte med kurderna utan med Erdogan som sade att ”vi blir ovänner om du ger vapen till kurderna”. Så han lyssnade ju på Erdogan. Och kurderna har sagt att de inte vill kriga mot ayatollorna på marken eftersom man blivit svikna tidigare. 

Det faktum att det faktiskt är ändå någon typ av förhandlingar, även om de går långsamt, mellan PKK och Erdogan-administrationen, har det att göra med vad som händer i utvecklingen med kurderna i länderna runt omkring?

– Ja, absolut. Den 22 oktober 2024 sade Devlet Bahçeli, ledare för Grå vargarna och för MHP, i parlamentet att nu ska vi lösa den här frågan. Hela Turkiet var i chock.

– Vi tänkte, hur kan det komma sig? Det här är killar som talar illa om kurder dagligen. Han repeterade samma sak ungefär i ett år men de senaste veckorna har han varit tyst. Han säger ingenting om fredsförhandlingarna eller om kurderna. 

Hur tolkar du det?

– Att den turkiska staten är oseriös. 

Att det är en konflikt mellan honom och Erdogan? 

– Nej, det tror jag inte. Jag tror inte att Erdogan har en egen kurdpolitik, utan snarare staten Turkiet har en politik, och Erdogan vill använda den för att röstmaximera för att vinna presidentvalet 2028.

– Det här med Grå vargarnas ledares ankomst i kurdfrågan… att han hyllar Öcalan, jag får inte ihop det.

Vill du säga lite mer om PKK-ledaren Abdullah Öcalan? Ser du något tecken på att han kommer frias från fängelseön Imrali som en del av de här amnestierna?

– Jag tror inte det, eftersom min teori är att Erdogan vill röstmaximera och utnyttja det så kallade demokratiska paketet för kurderna för sina egna intressen. Man kan säga såhär: Skulle Erdogan vinna ett val om han fick ut Öcalan? Fortfarande är 90 procent av turkarna emot Öcalan så det kan han inte göra. 

– Däremot så finns det ett förslag som går ut på att han ska vara kvar på ön men lämna fängelset, att man ska bygga ett hus åt honom på ön där han kan ha sitt kontor och sina anställda. Det alternativet finns, men jag tror att en amnesti för Öcalan just nu är omöjlig. Om Erdogan vinner presidentvalet 2028, då kanske han kan bli fri. 

En annan sak som du har sagt i ett tidigare samtal är att kurdernas enighet i dag är mycket större än någonsin sedan andra världskriget. Vill du förklara hur den enigheten ser ut? 

– Historiskt sett så har vi tre grupper av kurder. Vi kallar dem klassiska kurder, Halabjakurder och Kobanikurder. Det är olika generationer förstås. Fram till att den kurdiska staden Halabja bombades med kemiska stridsmedel 1988 då 5 000 kurder dog var en gemensam nationalism inte så stark. Man brydde sig bara om sina egna kurder. Men efter Halabja har man engagerat sig i alla delar av Kurdistan.

– När striderna med jihadisterna 2014 kom till Kobani uppstod den kurdiska nationella enigheten. Den blev otroligt stark. Det började med att de inte hade bra vapen inne i Kobani, då var det bara 15 procent av staden som inte var kontrollerad av jihadister. Då ordnade kurdiska ledare i Irak tankvapen och 150 pershmerga som man smugglade till staden, vilket räddade Kobani. Det var inte kurder i Syrien som räddade Kobani – det var kurder från hela världen.

– Det var början till enigheten. Sedan Kobani har jag sett ett enormt kurdisk samarbete.  Alltifrån gränspasseringar från irakiska Kurdistan till syriska Kurdistan, det var ett helvete förut, nu är det inga problem. Jag pratar om små praktiska saker. 

– Men det handlar också om att den här elaka propagandan mellan olika partier i radio och tv har minskat betydligt. Man använder inte ordet förrädare som man gjorde väldigt ofta tidigare. Man kan göra aktiviteter tillsammans mycket bättre. Man kan till och med arrangera en kurdisk nyårsafton tillsammans, även fast man kanske inte tycker om varandra så mycket ideologiskt. Det tror jag är den nya generationen av kurders förtjänst. Diasporan och kurderna har spelat en stor roll här. 

Om vi går tillbaka till Rojava – hur mycket av kvinnors revolution  där kan leva vidare? Ses frågan om att bli erkända som soldater som en knäckfråga, att andra aspekter av revolutionen följer automatiskt? 

– Ja, jag tror faktiskt att kurderna och kurdiska kvinnors roll i armen är ganska viktig för deras framtid. Går inte det här igenom så kommer de förlora andra saker också. Antalet kurdiska soldater som är kvinnor är i dag fler än männen. Det är ovanligt. Det får man inte säga för kurdiska ledare, men det är så det är. 

Det är stort, men det måste vara stort världen över?

– Ja, jag brukar säga till dem att de måste gå ut med det officiellt. De är de bäst disciplinerade av alla som fortfarande finns kvar. Om man inte kan försvara sig, säger kvinnorna som jag pratar med, då kan man ju inte försvara andras rättigheter. Du ska ju först försvara dig själv med vapen i handen. De vill inte bli trafikpoliser, de är ju generaler och löjtnanter.

Det antar jag är också viktigt för kurdiska kvinnor internt också. Att man har tillkämpat sig den här viktiga rollen under lång tid, att det också är ett argument för kvinnors fortsatta frigörelse?

– Ja, absolut. Deras handlingar är symboliska och de är stolta över sin historia och vad de har gjort. De har stoppat jihadisterna vid gränsen mot Europa ungefär. De vill inte bli förnedrade, de vill bli tackade – de vill ha medaljer för det de har gjort. Och det  borde de få. De har betytt väldigt mycket för den kurdiska kampen, men också för kvinnors frigörelse i Mellanöstern. Det är ju de som ligger bakom de här slagorden Kvinna, liv, frihet till exempel.

I de här förhandlingarna mellan USA och Iran, även om det finns stora oklarheter i vad som pågår, har väl inte kurder nämnts? Har USA redan svikit kurderna igen?

– Det kan man inte säga. Jag kallar inte det kriget mot Iran, jag kallar det för kriget i Mellanöstern, för Bahrain är inblandad, Kuwait, Saudiarabien, USA, Jordanien, det är så många stater som är inblandade. 

– Det är faktiskt ett världskrig som pågår, även om det är ingen som vågar sätta den etiketten på det. Iran säger att de inte har några fredsförhandlingar, medan Trump skriver på sociala medier att de har det. Hormuzsundet och oljan har blivit den viktigaste saken. 

– Och att kurderna har förlorat stora delar av Rojava i dag, det är för att USA och Donald Trump svek kurderna Det finns ingen annan anledning. Så därför tycker jag att kurderna i Iran spelar ganska smart just nu. De ligger lågt, de följer utvecklingen. Får de en chans så kommer de att ta den. 

– Och det är ju så här, många gånger så har vi sett i kurdfrågorna att det är stormakter som avgör vilka rättigheter de får. Det är inte deras modiga kamp på fältet som har avgjort deras rättigheter. Det är bittert att säga det som svensk kurd, men så är det. Hade Ryssland och USA velat det hade kurderna haft ett eget land. 

Varför fortsätter kurderna ha en relation med USA?

– Kurdernas situation är väldigt komplicerad. Tittar man på kurderna i Syrien och Irak så krigar de mot en arabisk stat, de vill inte hjälpa kurderna. De andra har redan ockuperat Kurdistan, de är inte heller intresserade av att hjälpa kurderna. Ryssland har aldrig varit schysst mot kurderna.

– Min far som är en gammal politik ledare, han sade att han inte tycker att USA är ett bra land, men att USA är nödvändigt för kurdfrågan – de har inget annat alternativ. Om Kurdistan var självständigt, då skulle han demonstrera mot USA, men i dag vill han inte göra de för att det finns ingen annan lösning än att en stormakt hjälper kurderna.

– Det kommer att bli ännu mer krångligt för kurderna, förr eller senare så kommer ju också Israel in i matchen. Då blir det ganska jobbigt för kurderna, hur ska de välja? De kan ju inte säga att palestinierna ska inte ha sina rättigheter, de är ju i samma situation. 

– Så jag önskar att kurderna ska slippa kriga för att få sina rättigheter, det hade varit det bästa. Det är kanske inte så mycket begärt att man ska få sina rättigheter, kulturella rättigheter, och språkliga rättigheter.

Om du blickar framåt de närmaste åren, hur ser det ut för kurder i olika länder?

– Jag tror att det under det närmaste året kommer att vara ganska tufft för kurder, att det kommer att komma dåliga nyheter. Fredsförhandlingarna kommer att gå långsamt i Turkiet och den nya regimen i Syrien kommer också att vara svår och krävande.

– Men jag tror att om några år så kommer det att bli bättre för alla kurder, det är jag ganska säker på. Ska man ha fred i Mellanöstern så måste Kurdistan bli ett eget land, det finns ingen annan lösning.

– Jag tror inte att man kommer att bilda ett Kurdistan för kurdernas skull, utan för oljans överlevnad, och för att föra strategiska krig. Men jag tror inte att det blir det Kurdistan som kurderna drömmer om på 525 000 kvadratkilometer nästan lika stort som Frankrike.

– Däremot ett litet självständigt Kurdistan någonstans. Men jag har ju också sagt i kurdiska tv-kanaler, nu börjar tiden rinna mot mig i analyserna, att syriska delen av Kurdistan och irakiska delen av Kurdistan ska slås ihop och bli ett eget federalt styre senast 2030. Vi får se om jag får rätt, men ingen annan världsexpert på kurdfrågan har gett mig stöd.

Vi får återvända då 2030 och göra en uppföljning…Jag tänkte avrunda, men jag vill bara fråga först om det är något annat som du vill säga? 

– Ja, jag vill bara säga att i Sverige pågår en sorts jakt på många kurder, som har fått asyl i Sverige, som ska förlänga sina pass eller förnya sitt uppehållstillstånd. Efter Tidöavtalet lever många kurder under mycket svåra förhållanden. 60 av dem har kontaktat mig och riskerar utvisningar till Turkiet, Iran och Syrien. Det kan vara bra att vi tänker på dem i dag.