Sedan oktober 2023 har flera israeliska ledare talat om att Gazas befolkning ska minska genom ”frivillig emigration”. Idéerna är inte nya – sedan Israels ockupation av Gaza 1967 har det funnits liknande planer på fördrivning. En av dessa handlade om att tvinga palestinier att emigrera till Paraguay, skriver Vladan Lausevic.
Efter Israels ockupation av Gaza 1967 började delar av den israeliska regeringen diskutera hur palestinier skulle kunna fördrivas och tvingas att lämna området. Diskussionerna ledde till en plan om att tiotusentals palestinier skulle tvingas att emigrera till Paraguay. Planen blev aldrig fullt genomförd men den visar att tanken på att tvinga palestinier från Gaza har en äldre historia. I dag finns liknande idéer som när israeliska ministrar talar om ”frivillig emigration” och förespråkar att människor lämnar ett sönderbombat Gaza under mycket svåra livsförhållanden.
Efter kriget 1967 tog Israel kontroll över Gaza där en stor del av invånarna redan var flyktingar eller barn till flyktingar från kriget 1948. Gaza blev därmed inte bara ett militärt problem för Israel utan tolkades också som ett demografiskt och politiskt problem. Frågan som växte fram inom delar av det israeliska regeringen var inte bara hur området skulle styras utan även hur antalet palestinier skulle minska.
Planen föddes redan på 1960-talet
I Israel har det vänsterinriktade magasinet Magazine +972 analyserat formella källor och dokument från slutet av 1960- och början av 1970-talet. Dokumenten visar hur den samtida israeliska regeringen tänkte om att ”minska” antalet palestinier i Gaza. Deras analys visar att en plan godkändes 1969 med syfte att främja migration av palestinier till Paraguay och planen omfattade runt 60 000 personer.
En del av planen var att Paraguay skulle få betalt per person och att pengar skulle avsättas för de som lämnade Gaza. På den tiden hade Gaza färre än 400 000 invånare och enligt planen skulle palestinier formellt erbjudas jobb som gästarbetare i Paraguay. Vad som fortfarande är oklart är exakt hur många palestinier som faktiskt lurades och skickades iväg samt hur mycket av planen hann genomföras innan processen avbröts.
Attacken i Asunción
Planens genomförande blev mer offentligt känd och uppmärksammad i samband med att två palestinier i maj 1970 attackerade Israels representation i Paraguays huvudstad Asunción. Personer som genomförde attacken var arga och frustrerade eftersom de kände sig lurade av Israels regering som formellt lovade jobb som gästarbetare och inte permanent bosättning i landet.
En israelisk anställd dödades och händelsen fick stor uppmärksamhet, rättsprocesser följde och i den processen började också själva planen att nämnas. Planen blev för den israeliska regeringen politiskt allt svårare att upprätthålla när den väl hamnat i rampljuset. ”Paraguayplanen” gjorde att fler i Israel blev bekanta med tanken på att förändra Gaza genom att lura och i praktiken tvinga palestinier att lämna området.
”Frivillig emigration” i ny tappning
Det som hände i början av 1970-talet kan inte likställas med dagens situation samtidigt som det finns likheter med extrema och godtyckliga tankar om att minska antalet palestinier i Gaza. Efter 2023 har flera israeliska ministrar – i synnerhet de som är högerextrema – öppet talat om att främja det de kallar frivillig emigration från Gaza.
Ett läckt dokument från oktober 2023, dagar efter Hamas terrordåd mot Israel, visar på förslag om att tvinga Gazas befolkning till Sinai som ett önskat alternativ. Under kriget har palestinier lämnat Gaza för Egypten genom israeliskt kontrollerade övergångar och till Sydafrika genom flygningar organiserade genom privata eller halvprivata mellanhänder.
FN-organ och andra internationella aktörer har dokumenterat att stora delar av Gazas bostäder har skadats eller förstörts, hur vatten- och sanitetsinfrastrukturen brutits ned och hur den civila institutionella tillvaron mer eller mindre kollapsat. Många Gazabor skulle vilja lämna om de kunde med tanke på att människor lever bland ruiner, hunger, sjukdomar, och osäkerhet som resultat av Israels krigföring och agerande.
Folkrättsligt spelar detta stor roll eftersom tvångsförflyttning inte bara handlar om att människor förs bort av soldater med vapen i hand. Den handlar också om situationer där livsvillkoren görs så svåra och outhärdliga att människor i praktiken drivs bort.
En historia som upprepas
”Paraguayplanen” visar att det under lång tid funnits återkommande idéer i israeliska offentliga institutioner om att tvinga människor bort från Gaza. Skillnaderna mellan då och nu är betydande som när det kommer till den politiska retoriken i Israel i dag som enligt flera folkrättsexperter som Mark Klamberg gör det befogat att anklaga Israel för folkmord.
När en befolkning först attackeras, dödas och pressas in i ett nästan obeboeligt landskap och därefter erbjuds vägen ut så handlar det inte om frivillig migration. Vad det handlar om är bland annat ett organiserat brott mot mänskligheten. Historien eller rättare sagt den mänskliga ondskan upprepar sig men historiens orättvisor kommer att kunna användas för att stärka bevis och belägg som kommer att kunna användas mot Israel i en potentiell rättsprocess i framtiden.
