Kinas gigarbetare ska bli konsumenter 

I juni antog Internationella arbetsorganisationen (ILO) första bindande arbetsnormer för plattformsarbetare inom sektorer som taxitjänster och matleveranser, vilket potentiellt ger arbetarna rättigheter när det gäller lön, säkerhet och sociala förmåner.

Medlemmarna i FN-organet (totalt 406) omfattar regeringar, arbetsgivare och fackföreningar. USA har ofta avstått från att ratificera ILO-konventioner och den amerikanska regeringen röstade, tillsammans med Nya Zeeland, emot. EU-medlemmarna Frankrike och Tyskland röstade tillsammans med bland annat Japan, Kina, Sydafrika för konventionen. 36 medlemmar, däribland Storbritannien och Indien, lade ner sina röster.

Världsbanken uppskattar att antalet appbaserade gigarbetare globalt ligger någonstans mellan 154 miljoner och 435 miljoner. Konventionen erkänner att plattformsarbetare kan vara anställda eller oberoende uppdragstagare och fastställer flera skyddsåtgärder som gäller oavsett anställningsstatus, inklusive åtgärder för arbetsmiljö, minimilön och skydd mot oberättigad uppsägning. Hur dessa skyddsåtgärder tillämpas kommer dock att bero på anställningsstatus. Konventionen fastställer även internationella regler om algoritmisk ledning, vilket innebär att plattformarna måste redovisa hur och när automatiserade system används för att hantera lön och tillgång till arbete.

Fackföreningar menar att den utbredda klassificeringen av arbetstagare som oberoende entreprenörer gör det möjligt för företag att undvika att betala minimilön och tillhandahålla förmåner. En rapport från Human Rights Watch från 2025 visar att de amerikanska plattformsarbetare som ingick i undersökningen tjänade i median 5,12 dollar per timme, vilket låg cirka 30 procent under den federala minimilönen.

Enligt ILO är konventionen ”ett svar på år av dokumenterade övergrepp och utnyttjande”. Enligt Human Rights Watch är konventionen ”en lägsta nivå, inte en högsta nivå, och regeringarna måste nu ratificera den, genomdriva korrekt klassificering och täppa till luckorna för arbetstagare som felaktigt klassificerats som egenföretagare”.

Gigekonomin växer

Atypisk, eller icke-standardiserad, sysselsättning är i dag ett vanligt fenomen över hela världen och de tillfälliga anställningarna fortsätter att öka. Orsakerna till förekomsten och ökningen av atypiska anställningsformer varierar dock från land till land och från företag till företag. I vid bemärkelse avser atypisk sysselsättning befintliga eller framväxande sysselsättningsformer som skiljer sig från standardiserad/fast/typisk sysselsättning, vilken oftast innebär fasta arbetstider, fast månads- eller timlön, årlig betald semester och betald sjukfrånvaro, yrkesutbildning och karriärutveckling, socialförsäkring, uppsägning av sakliga skäl samt en känsla av tillhörighet och identitet.

Enligt ILO beror utbredningen av icke-standardiserade anställningsformer (såsom jourtjänstgöring, tillfälliga anställningar och deltidsarbete) på företagens sammankoppling genom globala leveranskedjor, tekniska framsteg, utflyttningen av tillverkningen till utvecklingsländer, tillväxten inom tjänstesektorn, kvinnors ökade roll i arbetslivet, internationell migration, önskan om större flexibilitet i arbets- och privatlivet samt incitament eller luckor i arbetsmarknadsregleringen. Företag använder sig av atypiska anställningsformer för att tillgodose kortsiktiga arbetskraftsbehov, utvärdera nya arbetstagare innan de erbjuds ett tillsvidareanställningsavtal, fylla perifera tjänster så att ordinarie arbetstagare kan fokusera på kärnfunktioner, fungera som en buffert för att skydda kärnpersonal från eventuella nedskärningar till följd av fluktuationer i efterfrågan, undvika facklig organisering eller försvaga fackföreningarna, eller till och med göra tillfällig anställning till en grundpelare i sin verksamhet.

ILO:s definition på ett ”anständigt arbete” är ett arbete som ”är produktivt och ger en skälig inkomst, med en säker arbetsplats och social trygghet, bättre utsikter till personlig utveckling och social integration, frihet för människor att uttrycka sina farhågor, organisera sig och delta i de beslut som påverkar deras liv samt lika möjligheter och behandling för alla kvinnor och män”.

Atypisk sysselsättning kännetecknas av brist på fasta arbetstider samt brist på fast månads- eller timlön, betald årlig semester och betald sjukfrånvaro, yrkesutbildning och karriärutveckling, socialförsäkring, uppsägning av sakliga skäl och en känsla av tillhörighet och identitet. Av denna anledning måste en välfungerande lagstiftning om anställningsskydd inrättas för att balansera behovet att skydda de icke-fastanställdas rättigheter och intressen mot företagens förmåga att anpassa sysselsättningen efter marknadens efterfrågan.

Kinas gigekonomi rekordstor

Kinas arbetskraft inom den flexibla sysselsättningen har vuxit från 200 miljoner år 2021 till 240 miljoner 2024 och till 280 miljoner 2025. Som jämförelse ökade storleken på Kinas typiska arbetarkår endast marginellt, från 425 miljoner år 2024 till 427 miljoner 2025. I år förväntas den flexibla arbetskraften uppgå till 320 miljoner. Bland dessa arbetstagare utgör hushållstjänster, matleveranser och andra sektorer inom vardagstjänster de främsta källorna till ny sysselsättning.

Inhemska forskare, däribland forskare vid China New Employment Forms Research Center, vid Capital University of Economics and Business i Beijing konstaterar att ”den flexibla sysselsättningen har passerat en viktig tröskel i fråga om omfattning och håller på att övergå från att vara en kompletterande sysselsättningsform till en viktig pelare på arbetsmarknaden”.

Tryggheten fortsatt låg

Därutöver hävdar forskarna att gigarbetare fortsatt står inför ett strukturellt dilemma.

Medan gigarbetarnas grundläggande försörjning är trygg, förblir deras möjligheter till avancemang begränsade. Även om mer än 80 procent av arbetarna omfattas av grundläggande sjukförsäkring och skydd vid arbetsolyckor, saknar många arbetare förtroende för sina pensionsutsikter och karriärutveckling, vilket gör att de känner att de har liten kontroll över sin framtid.

Den markanta ökningen av antalet gig-arbetare drivs av flera faktorer. För det första har Kinas ekonomiska struktur gradvis skiftat från att vara tillverkningsdominerad till tjänstedominerad, och tjänstesektorn är nu i högre grad beroende av flexibla anställningsformer. För det andra har den snabba tillväxten inom plattformsekonomin lockat många arbetssökande till denna nya anställningsform. Samtidigt är företagen, på grund av kostnader och effektivitet i förvaltningen, alltmer benägna att använda sig av flexibla anställningsformer istället för att teckna långsiktiga anställningsavtal.
Dessutom är en del unga människor ovilliga att arbeta i traditionella fabriker eller företag och väljer istället att bli entreprenörer eller egenföretagare och ansluter sig till gig-ekonomin. Det allmänna trycket på arbetsmarknaden är en annan viktig faktor. På dagens arbetsgivarmarknad – där utbudet av arbetskraft överstiger efterfrågan – har en ansenlig mängd arbetstagare inget annat val än att acceptera flexibla anställningsformer för att säkra sig en inkomst.

Inhemska nationalekonomer har i över ett decennium lyft fram att flexibel anställning har blivit en viktig kanal för att skapa arbetstillfällen samt att de relevanta lagarna och reglerna inte har hållit jämna steg, vilket resulterat i otillräckligt skydd av arbetstagarnas rättigheter och intressen. Statsmakten har tagit till sig denna kunskap. I april utfärdade kommunistpartiets centralkommitté och statsrådet (regeringen, om man så vill) ett omfattande regelverk gällande landets gigarbetare. Reglerna föreskriver minimilön, max antal arbetstimmar per dag (som ska övervakas av plattformsappen), algoritmisk transparens (som ska förhandlas fram i kollektivavtal med All-kinesiska fackförbundet) samt en tidsfrist för efterlevnad senast 2027.

Framtida konsumenter

Att regelverket lanserades i våras kommer inte som en överraskning, utan är till följd av Kinas ekonomiska situation. I december 2025 låg ungdomsarbetslösheten på 16,5 procent. Vissa ekonomer uppskattar att den verkliga siffran överstiger 40 procent när man räknar in arbetssökande som gett upp och inte längre registrerar sig som arbetslösa samt personer som arbetar deltid mot sin vilja. Därutöver trädde 12 miljoner universitetsutbildade in på arbetsmarknaden 2026.

I den 15:e femårsplanen (som gäller 2026–2030) lyfts för första gången fram konsumtionen i ett eget kapitel, vilket återspeglar regeringens strategiska omställning från export- och investeringsdriven tillväxt till inhemsk konsumtion. Denna omställning kräver att hushållens inkomster ökar, det vill säga att även arbetstagarna i flexibla anställningsformer tjänar tillräckligt för att kunna konsumera. Den stora majoriteten av dagens gig-arbetare tjänar för lite och saknar socialförsäkring och är därmed inte konsumenter som driver en konsumtionsekonomi. De utgör en finansiell belastning och en källa till social instabilitet. Det nya regelverket bottnar således både i arbetsmarknadspolitik och efterfrågestyrd ekonomi. Samtidigt tycks statsrådet anse att de stora plattformsföretagen – Meituan, Didi och Alibaba – är tillräckligt lönsamma för att klara kostnaderna.

Sedan reglerna infördes har e-handelsjätten JD.com (en av de ledande aktörerna inom matleveransbranschen) anslutit närmare 150 000 leveransbud till Kinas system med ”fem socialförsäkringar och en bostadsfond” – vilket omfattar pensions-, sjuk-, arbetslöshets-, arbetsolycksfalls- och moderskapsförsäkring samt bostadsfonden. Meituan har tagit in mer än 800 000 bud i sitt skyddssystem. Det är små steg i rätt riktning. Tillsammans täcker de två plattformarna färre än en miljon bud, medan det totala antalet matleveransbud i Kina nådde 15,9 miljoner 2025.

En annan stor utmaning med gig-anställningar är bristen på stabilitet. I framtiden kan undersysselsättning och periodvis även arbetslöshet bli vanligt. Om gigarbetare inte själva betalar in till socialförsäkringssystemen – vilket få, om någon, har råd till i dag – kan detta påverka både deras tillgång till sjuk- och pensionsförmåner efter pensioneringen, och utgöra ett hot mot pensionssystemets långsiktiga hållbarhet.

Kinas röst för ILO:s första bindande arbetsnormer för plattformsarbetare går som synes hand i hand med statsmaktens politik och åtgärder. Samtidigt hävdar inhemska analytiker att det finns kryphål som plattformarna utnyttjar för att undvika skyldigheter som gäller vid fullt anställningsförhållande.

En annan utmaning är tillsynen. Kinas regelverk för AI kräver att alla generativa AI-modeller ska klara en säkerhetsutvärdering, och den kinesiska cyberrymdsmyndigheten tillämpar dessa krav strikt. Det återstår att se om de arbetsmarknadsmyndigheter som ska se till att det nya regelverket implementeras och följs kommer att visa samma stränghet.

I sin regeringsrapport för 2026 sade premiärministern Li Qiang att man ”även kommer införa åtgärder för att uppmuntra personer med flexibla anställningsformer och nya anställningsformer att delta i socialförsäkringsprogram”. Vad det betyder i praktiken återstår också att se. Därutöver är det fortfarande oklart vad som händer när arbetsgivare och företag bakom gigplattformarna bryter mot de nya arbetsmarknadsreglerna.

Gordana Malešević

Gordana Malešević är verksam som fristående analytiker och journalist med fokus på Kina. Hon är redaktör för antologin Challenges for Chinese Women in the Early Twenty-First Century (World Scientific Publishing 2025).