Vladan Lausevic om valet i Serbien: ”Framtiden har äntligen vunnit”

Du arrangerade en digital valvaka i söndags – hur upplevde du Serbiens valdag från Sverige?

– Det var spännande att följa utvecklingen eftersom jag kollade källor på svenska, engelska, och serbiska, jag försökte hålla mig uppdaterad om som hände framför allt när det kommer till valdeltagandet. Valdeltagandet ökade för varje timme och till slut så blev det det högsta valdeltagandet sedan valet 1990. Valet 1990 var det första flerpartivalet i Serbien på den tiden när Serbien formellt fortfarande var en socialistisk republik inom ramen för det socialistiska Jugoslavien. 

– Det är historiskt eftersom många i Serbien har röstat för att de har känt att valet står mellan 1990-talet och framtiden, och framtiden har äntligen vunnit.

Det blev så att Aleksandar Vučić, som till alldeles nyligen har varit landets president och ledare för Serbiska progressiva partiet (SNS) som har styrt landet länge, erkände sig besegrad redan vid 21.30-tiden på kvällen. Blev du förvånad över att det där beskedet kom så snabbt?

– Jag blev faktiskt förvånad eftersom det innan valet var många kommentatorer i Serbien som menade att SNS och Vučić, inte skulle erkänna sig besegrade. Men vi måste också förstå hur han erkände sig besegrad, alltså med vilken röst, vilken melodi, som han erkände sig besegrad på. Han sade ungefär så här mellan raderna att ”ja, de har vunnit men de kommer inte kunna kunna göra det de har lovat. Jag och SNS kommer tillbaka”.

Hur har folk tolkat det? 

– Det är många i Serbien som upplever att SNS är dåliga förlorare. De har styrt Serbien sedan 2012 och har blivit vana vid att det är de som alltid sitter i regeringen. De flesta val i Serbien sedan 2012 har varit extraval, för SNS har tänkt att så länge de utlyser nya extraval så kommer det gynna dem. 

– Vučić sade i sitt tal på valnatten något i stil med att ”studentblockerarlistan” har vunnit valet. Det var att på ett sätt erkänna att de har vunnit, men ändå inte erkänna dem som likvärdiga politiska motståndare.

Studentlistan fick egen majoritet med 52,7 procent av rösterna enligt de preliminära uppgifterna. Hade du trott att det var möjligt? 

– Jag trodde att de skulle vinna valet på något sätt, komma in i parlamentet och eventuellt bilda en regering med andra oppositionella politiska partier. Men jag bedömde att de skulle landa kanske på runt 43-45 procent i bästa fall. Så de fick ett mycket bättre resultat än så och det finns ett antal bidragande anledningar till det.

– En anledning är att många i Serbien som tidigare har röstat på de andra oppositionella partierna har gett sin röst till Studentlistan. Många som tillhör de nationella minoriteterna valde till slut att rösta på Studentlistan istället för att rösta på ett minoritetsparti som de har röstat på tidigare. De flesta serbiska medborgarna i länder utanför Serbien har också röstat på Studentlistan och i flera länder, inklusive i Sverige, så fick Studentlistan fler röster på egen hand än alla andra partier tillsammans. 

De har med andra ord fått en ganska förkrossande majoritet utanför Serbiens gränser?

– Ja, absolut. Innan valet var det rekordmånga väljare registrerade utanför Serbien. Och man behöver inte vara raketforskare för att förstå att anledningen till det var att så många ville rösta på Studentlistan. Så det blev en stor förlust för SNS, som försökte göra det svårt för serbiska medborgare i länder som Sverige, Tyskland, Frankrike, Kanada, USA och Australien att rösta. Men det som hände var att serbiska medborgare som bor i Vancouver, i västra Kanada flög i över sex timmar till Toronto bara för att kunna rösta där.

SNS försökte göra det svårare att rösta genom att ha få vallokaler öppna? 

– Absolut, och det som hände istället att många serber i andra länder hjälpte varandra, samlade in pengar för dem som inte hade råd med en flyg- eller tågbiljett eller bilresa. Jag följde de som är serbiska medborgare i Sverige och det var en festivalstämning bland dem, det var ungefär som när människor ska iväg till Roskilde eller gamla Hultsfredsfestivalen, det var den känslan jag såg i samband med valvakan. 

Så Studentlistan har lyckats få människor att känna starkt för att det här är en riktig möjlighet till förändring…?

– Absolut, och det är viktigt att förstå här att om du och jag hade varit i Belgrad för tre eller fyra år sedan och gjort intervjuer för Tidningen Global med frågan ”tror du att en alternativ bredare politisk rörelse kan utmana SNS i framtiden”? De allra flesta hade förmodligen sagt ”nej, det är omöjligt”. Men studenterna visade på ungefär ett år att allt det var en felaktig föreställning, det var en en myt att det inte gick att skapa en bredare medborgerlig proteströrelse mot regimen i Belgrad.

Det måste vara en stark kraft som man har tagit med sig från proteströrelsen och in i partipolitiken för att få sådana reaktioner…? 

– Ja. En sak som jag har märkt, och nu berättar jag lite mer utifrån personliga erfarenheter som en person född i forna Jugoslavien, i Bosnien, det är att många av oss bor i andra delar av Europa eller Nordamerika och är integrerade. Jag har personligen svårt för det här begreppet diaspora. Jag känner inte att jag bor i diasporan utan jag bor här i Stockholm, i Täby. 

– Många av oss har vuxit upp i länder med mer demokratiska värderingar, med bättre fungerande institutioner, med bättre ekonomi, där vi känner oss bättre behandlade och bemötta, än i Bosnien, Serbien, Montenegro eller Nordmakedonien, till och med jämfört med Kroatien i vissa avseenden.

– Det här har gjort att det är många som har känt att studenterna i Serbien vill göra landet mer som i Sverige, Österrike, Frankrike eller Kanada. Med bättre fungerande institutioner som behandlar dig värdigt, där du inte behöver känna att du måste muta någon, eller betala extra för att få en tjänst. Att dina rättigheter respekteras. Jag brukar kalla den här erfarenheten för en post-jugoslavisk identitet. Det är det som har slagit igenom hos många människor, hos hundratusentals serbiska medborgare, som har valt att rösta i utlandet.

Studentlistan fick alltså egen majoritet, men trots det fick SNS hela 39,2 procent, vad har hänt med de traditionella oppositionspartierna? 

– Många i Serbien har upplevt att oppositionella partier och politiker är för svaga. Det som har hänt i Serbien nu är att många av dem som var aktiva i politiken redan under 1990-talet eller i början av 2000-talet har för första gången blivit av med sina jobb som politiker. Många i Serbien har tröttnat på SNS och de äldre men också yngre oppositionella partierna.

– Det som också har hänt är att flera av de oppositionella partierna har ställt upp eller gett sina resurser och stöd till Studentlistan eller till och med uppmanat sina väljare att rösta på Studentlistan. Det blev lite som i Ungern där flera av de här oppositionella partierna uppmanade sina väljare att rösta på Peter Magyar och Tisza, bara för att på det sättet bli av med Viktor Orbáns regim. 

I valet i Ungern i våras alltså… Serbien har också 24 officiellt erkända minoriteter och därmed också flera ganska många minoritetspartier. Vad har hänt med dem? 

– Den stora skillnaden jämfört med tidigare val är att många medborgare som tillhör de nationella minoriteterna har valt att rösta på Studentlistan. Flera minoritetspartier har fått färre röster och mindre stöd jämfört med tidigare val. Och av de minoritetspartier som har kommit in i parlamentet nu, enligt de senaste preliminära resultaten, är det bara ett av dem som har samarbetat med SNS, och det är ett parti som är aktivt i den ungerska minoriteten.

– Ett annat intressant exempel är den albanska koalitionen, deras ledande politiker, som heter Shaip Kamberi, är känd för att vara positiv till Europa. Han har varit väldigt öppen med att Serbien borde stödja Ukraina och införa sanktioner mot Ryssland. Han är inte bara minoritetspolitiker, han försöker vara politiker på nationell nivå också. Sedan finns det dessutom två partier från Sandžak-regionen, den del av Serbien där de flesta är bosniaker och muslimer, som har kommit in i parlamentet.

– Det som antagligen kommer att hända är att de flesta av minoritetspartierna kommer att rösta med Studentlistan och stödja Studentlistans förslag. Det beror bland annat på att Studentlistan har gått till val på att de inte vill att Serbiens minoritetsrättigheter ska ses som någon sorts privilegium där invånarna måste rösta på SNS för att det ska byggas någon väg, skola, kulturcentrum eller liknande. Studentlistan har sagt att Serbien ska ha europeisk standard när det kommer till minoritetsrättigheter, och det är en av anledningarna till att de har fått många röster från väljare som tillhör de nationella minoriteterna.

Som rättigheter, inte som belöning för ett lojalt valdeltagande…?

– Ja, inte någon kohandel. Ett begrepp jag kommer att skriva om i min bok om Serbien är att landet har haft problem med det jag beskriver som ”etniska mellanhänder”. Det är politiker i minoritetspartierna som mellan raderna säger till sina väljare, ”rösta på mig så kommer jag att förhandla med SNS så att vi får någonting tillbaka”.

Det är tisdag, två dagar efter valet, när vi gör intervjun. Vad kommer hända de kommande veckorna? 

– När jag lyssnar på olika uttalanden pratas det om att Studentlistan kommer att bilda en regering innan slutet av november. Sedan är frågan – kommer de ha en regering som bara består av deras egna politiker? Eller kommer de att ge en eller två, kanske tre platser till politiker från minoritetspartierna?

– Studentlistan kommer att försöka få igenom vissa av sina elva punkter i sitt program som de har lovat sina väljare. Jag kan tänka mig att deras fokus kommer att vara rättsstaten, de vill skapa en särskild åklagarmyndighet som ska hantera korruption, inte bara korruption som händer imorgon eller nästa år, utan all korruption, maktmissbruk, nepotism, klientelism som har ägt rum under tiden när Vučić styrde Serbien. 

– En annan prioritet jag kan tänka mig är avgiftsfria skolböcker till elever i grundskolan och gymnasiet. Och sjukvård, de vill att fler vårdcentraler ska etableras på landsbygden, och att om det finns något problem så ska staten vända sig till läkarna och sjuksköterskorna och fråga: ”Vad kan vi göra för er? Vad kan ni hjälpa oss med så att sjukvården blir bättre? ”

Då får vi nästan hoppa in på Ilija Sredanović som är Studentlistans förstanamn men inte partiledare som du har redogjort för tidigare. Han är hjärtläkare, kommer han bli hälsominister? 

– Det är en bra fråga. Han skulle kunna bli det, eftersom Studentlistan har skapat ett sådant system att du som kandidat måste vara utbildad, kompetent eller ha arbetslivserfarenhet inom det du ska göra. Så han skulle kunna bli hälsominister eller sjukvårdsminister. 

Vad är det viktigaste som Studentlistan måste ta tag i? 

– Det viktigaste om de själva får välja är rättsstaten, institutioner, domstolar och polisen. En sak att tänka på här är att i Ungern så finns det problem med att tjänstemän som fortfarande är lojala till Orbán är kvar i sina jobb och befattningar. Även fast oppositionen vann valet i Ungern så måste de nu försöka hantera institutionerna som anses ha missbrukats av Orbán. Det är samma sak i Serbien – Studentlistan måste få igenom sitt program samtidigt som de steg för steg måste hantera problem som finns i institutionerna. I forskningen presenteras Serbien oftast utifrån begreppet ”captured institutions”, där ett politiskt parti, i det här fallet SNS, kan styra institutionerna även efter att de har förlorat valet. 

Hur går man då tillväga? Ska de försöka få med sig tjänstemännen eller måste de göra sig av med vissa eller är det en kombination av de sakerna? 

– Det finns många diskussioner om det nu, och det finns lite olika svar. Det finns de som menar att vi måste ta det här steg för steg. Sedan finns det de som menar att ”vi borde göra av oss med så många som möjligt på så kort tid som möjligt”. Det kan bli att de som har varit chefer får sparken direkt, medan de som bara har gjort sitt jobb får behålla sina jobb men de måste lova att de ska respektera Serbiens konstitution och motsvarande grundlagar.

– Min bedömning är att Studentlistan inte vill gå för fort med det här, inte rensa ut institutionerna över en natt. För det har också visat sig historiskt att inte fungera så bra. Ett exempel är när USA invaderade Irak och alla irakiska militärer och soldater sparkades ut.

Att Baathpartiet skulle rensas ut… 

– Precis, dels att man förlorar en del av institutionerna, men också att man gör sig till ovän med väldigt många i det arbetet. 

Tror du att vi kommer få se mer politik från Studentlistan vad gäller EU framåt? 

– Ja. Studentlistan har också gått till val med frågor gällande utbildning, inklusive på högre nivå, det är väldigt svårt att prata om högre utbildning och universitetsfrågor utan att nämna EU, Erasmus och andra universitet i Europa, europeiska standarder på utbildning, alltså Bologna-systemet och så vidare. 

– Jag brukar säga att historiskt sett har studenter i Serbien under landets olika historiska perioder oftast blickat mot andra europeiska länder. Det var lättare för hundra år sedan, precis som det är lättare i dag, att studera i Budapest, Prag, Wien eller Berlin, än att ta sig hela vägen till Moskva och studera där. På det sättet är jag övertygad om att förr eller senare kommer Studentlistan att röra sig i mer EU-vänlig riktning.

Du nämnde Moskva och jag undrar om du kan säga något om reaktioner från Ryssland på valresultatet, och om hur nära Vučić har stått Putin? 

– De har stått nära varandra, formellt och ideologiskt. Trots att det skrivs mycket om Ryssland, framförallt med tanke på invasionen av Ukraina 2022, och kriget innan 2014–2015 känner inte alla till att Putins parti Enade Ryssland ända sedan de bildades har beskrivit sig som ett socialkonservativt parti, ett nationalkonservativt parti, på samma sätt som Sverigedemokraterna och SNS brukar göra. På det sättet har Putin och Vučić haft ideologiska likheter.

– Men det finns också en mer informell verklighet bakom det. Även om Vučić och hans parti haft vänlig och positiv kommunikation gällande Ryssland och Putin, så finns det de i Serbien som menar att Vučić är egentligen rädd för Putin. Att Vučić är medveten att Putin skulle kunna gå emot honom, inte minst i samband med att det blev känt förra året att Serbien indirekt säljer vapen till Ukraina. På så sätt pågår flera processer på samma gång, som är motsägelsefulla, men ändå existerar samtidigt. 

Nu har världens blickar vänts mot Serbien. Vad kan proteströrelsen där lära andra rörelser runt om i världen, inte minst hur man tar steget från gatan till parlamentet?

– Studenterna kommer nu bli inbjudna till konferenser, möten och event runt om i världen för att dela med sig av sina erfarenheter om hur de vann mot en auktoritär populistisk regim. 

– Protesterna i Frankrike är redan till viss del inspirerade av protesterna i Serbien. Även i Indien, som har haft stora studentprotester det senaste året, finns det tecken som visar att många som är aktiva där läser om det som händer i Serbien. Så det som har hänt i Serbien kommer inte att stanna kvar där – metoderna och erfarenheterna kommer att spridas. Det är egentligen ingenting nytt.

– En sak jag skriver om i min bok om Serbien är att i samband med den demokratiska Grävskoperevolutionen i Serbien 2000 mot Milosevic reste serbiska demokratiaktivister från till exempel från Otpor till Belarus, Georgien och Ukraina, där de bland annat hjälpte sina kollegor i Ukraina att genomföra den orangea revolutionen. De som var med och organiserade Euromajdanrevolutionen var i flera fall personer som i början av 2000-talet fick utbildning av sina kollegor från Serbien.

Finns det någonting särskilt du nu – den närmsta veckan eller två – kommer att hålla ögonen på? 

– Ja jag kommer att följa utvecklingen med hur Studentlistan tänker att de ska bilda regering, hur de tänker sig att de ska prioritera sina elva punkter. Jag kommer också följa vad som händer med SNS och deras ledande medlemmar. Kommer de att stanna kvar eller kommer de att försöka lämna Serbien? Jag kommer också försöka följa frågor som miljö- och minoritetsfrågorna och hur minoritetspartierna agerar.

Det är alltså någon gång fram mot slutet av november som vi kan förvänta oss att det finns en ny serbisk regering på plats, om inget oförutsett händer? 

– Ja vi får tänka på att Studentlistan, deras politiker och deras medlemmar har väldigt mycket energi nu. De vill verkligen visa för sina väljare, men också för Serbien och  befolkningen i stort, att ”vi kommer inte vara som SNS”, ”vi kommer inte vara som de gamla oppositionella partierna. Vi är någonting nytt, vi är någonting speciellt, någonting unikt. Och ni kommer få se ett helt nytt Serbien.”

Är det något som du vill lägga till här innan vi avslutar? 

– En sak jag kan passa på att lägga till är mediernas situation. Medierna i Serbien som inte har varit kontrollerade av SNS har haft det svårt genom åren, för de medierna kommer situationen att bli mycket lättare. De kommer att kunna kommunicera ännu friare, ännu öppnare. Frågan är vad som händer med de här ”50 nyanser av populistiska portaler”, och vad som händer med medierna och tv-kanalerna som på olika sätt varit under kontroll av SNS. Det kommer jag att följa.