Demokrati eller autokrati – vägval när Serbien går till val

Studentlistan ställer upp i valet i Serbien den 25 oktober, något Tidningen Global har rapporterat om tidigare. I den här långa intervjun berättar Vladan Lausevic mer om Studentlistan samt hur och varför studenterna har tagit klivet in i partipolitiken.

Kan du först ge en liten sammanfattning om hur studentprotesterna i landet växte fram, och varför rörelsen nu tar steget in i partipolitiken? 

– Innan Studentlistan bildades bröt själva protesterna ut i slutet av 2024 i samband med katastrofen som ägde rum i Novi Sad, som är den näst största staden i Serbien och regional huvudstad i regionen Vojvodina. 16 personer dog när taket rasade in på tågstationen, på grund av korruptionen i landet.

– Det var lokala studenter i Novi Sad som var de första att börja organisera protesterna, bland annat under slagordet ”Korruptionen dödar”. Det som är viktigt att förstå här är att studentrörelsen är väldigt blandad, inte bara politiskt sett. Samtidigt är det också bra att veta att Serbien som samhälle har politisk erfarenhet och en tradition av demonstrationer organiserade av studenter som på 1990-talet. I det här fallet kunde studenterna organisera sig enligt tidigare erfarenheter, så de har inte behövt uppfinna hjulet på nytt.

Tänker du på Otpor? 

– Ja, precis. Just Otpor är viktigt att förstå när det kommer till Serbiens moderna politiska historia. Otpor betyder motstånd på serbiska. Det var en studentorganisation från början som blev väldigt spontan, men som utvecklades så att andra personer från andra delar av samhället också gick med. Den erfarenheten kan man bygga vidare på.

Vill du fortsätta berätta om varför Studentlistan har tagit steget in i partipolitiken, varför man valde att ställa upp i valet? 

– En anledning är att många i samband med protesterna började prata om att här är en liknande situation som under 1990-talet. Men att den här gången vill de inte överlåta den politiska kampen för demokrati och rättvisa till de andra oppositionella politiska partierna: ”Den här gången måste vi själva skapa en helt ny lösning.”

– För tillfället intervjuar jag en före detta Otpor-medlem som var student på 1990-talet när de protesterade mot dåvarande regimen som leddes av Slobodan Milošević. Han som jag intervjuar menar att skillnaden i dag jämfört med 1990-talet är att den gamla regimen i praktiken kunde om de hade velat ha uppfyllt studenternas krav. Den nuvarande regimen kan inte uppfylla studentrörelsens krav för det skulle betyda att ledande politiker, inklusive Aleksander Vučić, måste gripa sig själva om de går med på Studentlistans krav. Det är egentligen det det handlar om. 

– Många i Serbien har under de senaste tio-femton åren röstat på olika politiska partier. Man har hoppats att något nytt politiskt parti skulle ha tillräckligt med program, ambitioner och möjligheter att ta över makten från Vučić och hans styrande parti, SNS. Men det som har hänt i stället är att många i Serbien har tappat tron – och har verkligen dåliga erfarenheter – av de andra oppositionella politiska partierna. Det här är något som studenterna i Serbien vet om. Det är därför de har skapat en egen politisk organisation och alternativ. 

Du har nämnt Alexander Vučić. Han avgick förra helgen som president för att ställa upp som premiärministerkandidat i valet i oktober. Vilka har reaktionerna varit i Serbien på det? 

– De som verkligen tror på honom tycker att han gör rätt. Men den politiska oppositionen, inklusive Studentlistan, försöker att kommunicera till väljarna att det som Vučić har gjort är att han har erkänt att han inte har lika mycket inflytande och makt längre. 

– Vučić presenterar det som att han avgår för att han bryr sig om Serbien. Men oppositionen och Studentlistan menar att Vučić egentligen försöker skapa en skenbild och att det egentligen handlar om att han erkänner sig besegrad.

Att han har en försvagad position?

– Exakt. Han har suttit i två mandatperioder. Det är maxtaket i Serbien.

Hur ser hans möjligheter att bli premiärminister ut?

– Om vi tittar på mätningar på väljarundersökningar så har hans parti SNS tappat en hel del väljarstöd. Men de är fortfarande ett politiskt parti som pendlar mellan 30–40 procent av väljarnas stöd. Rent objektivt sett har han fortfarande bra möjligheter att bli premiärminister, att bli valvinnare.

– Många bedömare och experter i Serbien, men också i andra länder som analyserar Serbien, menar att det faktiskt är större chans att även om Vučić och hans parti gör bra ifrån sig så kommer de att hamna i en situation som de inte har haft sedan 2012. Då måste de förhandla mer med oppositionen och de andra partierna. Så även om SNS får 35 procent av rösterna så kommer deras politiska ställning att vara försvagad med stor sannolikhet.

De behöver kunna vara anpassningsbara till den nya verkligheten i så fall?

– Precis. SNS taktik för tillfället är inte att vinna nya väljare i första hand, inte vinna förstagångsväljare eller de som aldrig har röstat på partiet tidigare. SNS taktik nu är att behålla de väljare de har.

Vilka väljare har de? 

– De har en stor del pensionärer, äldre personer, fabriksarbetare, jordbrukare och de med lägre utbildadning. De har fler väljare i mindre orter och på landsbygden. Den här politiska demografin är väldigt typisk för Europa även Nordamerika och vissa andra länder.

– Det handlar om att politiska partier som SNS som definieras som höger, populistiska och nationalkonservativa ofta är starkare utanför storstäderna och bland de som är arbetarklass och liknande. Det har också en likhet med 1990-talet när Milošević hade mer eller mindre samma typer av väljargrupper. Vučić försöker behålla de väljare han har medan de andra, framför allt Studentlistan, försöker vinna helt nya väljare.

Vi har redan pratat om att de har utvecklats och att de vill gå in i politiken. De har presenterat ett elvapunktsprogram. Vilken typ av politik ingår i det programmet? 

– Det ingår politik som jag personligen blev väldigt överraskad av eftersom det Studentlistan talade mycket om innan de tog fram programmet var att deras fokus för valet kommer att vara rättsstaten, alltså att domstolar måste vara oberoende från partipolitiken och från SNS det vill säga regimen. Studentlistan har kommunicerat mycket om att fokus ska vara rättsstaten och institutioner.

– Men nu när de har elvapunktsprogrammet så märks det att de har en del andra ambitioner som de inte har pratat så mycket om tidigare. Det handlar om ambitioner och punkter som är väldigt socioekonomiska: välfärd, arbetsmarknaden och tillgång till sjukvård.

– Ett av deras förslag när det kommer till arbetsmarknaden är att visstidsanställning ska vara begränsad till maximalt tolv månader. Sedan har de också ett förslag om gratis skolböcker vilket de inte är i Serbien i dag. Det här är också ett sätt för Studentlistan att faktiskt erbjuda någonting till sina väljare som är studenter, men de som har precis gått ur gymnasiet och som ska ut på arbetsmarknaden, men det handlar också om yngre generationer – för Studentlistan eller studentrörelsen har mycket stöd bland skolelever i Serbien. Skoleleverna kan inte rösta men de har ändå föräldrar som tänker på sina barns framtid. 

– En annan sak som är intressant med deras program är diskussionerna kring sjukvård. Många i Serbien klagar på att de måste muta eller förväntas ge extra pengar till läkare och medicinsk personal. Låt oss säga att du har ett sjukt barn, du går till en barnläkare, och du tar med dig till exempel pengar, en flaska whisky eller en kaka till läkaren. Du förväntas ge någonting till läkaren. Sådana problem finns. Studentlistan menar att situationen med sjukvården måste förbättras, att sjukvården ska vara mer som en rättighet för invånarna i landet. Ingenting som man måste muta någon för att få.

Är det någon punkt på Studentlistans valprogram som förvånar? 

– I min tolkning saknas mycket av klimat- och miljöfrågor. Just förslag när det kommer till miljön är för mig väldigt begränsade och mer generella. Det handlar mycket om att de vill motverka föroreningar i vattnet, och när det kommer till jordbruksmark. Men det finns ingen större ambition än så. Det finns inte som i Sverige ambitioner om ett klimatneutralt eller ett klimatsmart samhälle med lägre koldioxidutsläpp och liknande.

– Jag kan tänka mig att en anledning till det är att Studentlistan försöker att få väljare som i många fall inte har röstat tidigare, som till och med har röstat blankt, eller som är soffliggare. Då försöker man motivera de väljarna med frågor om myndigheter, institutioner och rättsstaten, och miljöfrågan prioriteras lägre.

– Men jag vill också förklara att Serbien är ett samhälle som skiljer sig på många sätt och vis jämfört med det svenska och förväntningar på att klimat- och miljöfrågor prioriteras finns inte på samma sätt i Serbien. Människor har andra prioriteringar – som korruption, maktmissbruk och rättsstaten.

– Till skillnad från SNS, som försöker behålla sina väljare, försöker Studentlistan skapa nya väljare, och framför allt motivera de som aldrig har röstat tidigare, eller som har röstat tidigare, men blivit politiskt deprimerade och besvikna.

Även i ett svenskt perspektiv är det många som har anmärkt på att klimatfrågan var väldigt frånvarande i den svenska valrörelsen. Men jag tänker att man inte vill skrämma bort och göra steget för långt för soffliggare att gå till valurnan? 

– Ja, delvis. En sak som också är bra att tänka på är att det som inom politisk forskning kallas för det ”politiska minnet” hos väljarna är väldigt kort. Människor minns i många fall inte vad som debatterades för en vecka eller månad sedan. Därför försöker Studentlistan att behålla fokus på frågan om rättsstaten och institutionerna.

– Det är värt att nämna att samtidigt så finns det fortfarande mer eller mindre stora miljöprotester i Serbien, en kampanj som heter Ekologiska upproret pågår samtidigt som valrörelsen. De som är aktiva i miljörörelsen i Serbien kommer överlag att stödja just Studentlistan.

– Så Studentlistan har redan sådana väljare också. Jag kan också nämna att när det kommer till Studentlistans kandidater är en miljövetare. Han sade i en intervju att om han kommer in i parlamentet så ska han hantera frågor som gruvor, gruvutvinning och miljöföroreningar, som har uppkommit på grund av det.

– Bland Studentlistans kandidater finns inga studenter, de är bara valda av studenterna. Det är också en taktisk grej för att på det sättet motverka att regimen köper studenterna eller på något sätt korrumperar de som kommer in i parlamentet. Det är det SNS har gjort tidigare, att de har köpt andra politiker. Alla Studentlistans kandidater måste vara kompetenta och utbildade inom det de ska göra. Så den som ska hålla på med hälso- och sjukvårdspolitik i parlamentet måste vara till exempel en läkare eller en sjuksköterska.

Finns det något annat som inte finns med i programmet som förvånar dig? 

– Jag är också lite förvånad över att det inte fanns så mycket när det kommer till utrikespolitik och Serbiens relationer med andra nationer, institutioner och organisationer. Alltså vad Serbien ska göra när det kommer till Ryssland, Kina, men framför allt när det kommer till Europeiska unionen.

– När jag lyssnade till exempel på deras kandidat som är nummer ett på listan, Ilija Srdanović, så fick han just frågor kring inställningen till EU och Ryssland. Hans svar var i min mening väldigt vagt. Det var i stil med: ”vi ska göra det som ligger i medborgarnas intresse”. Men det blir motsägelsefullt för i Serbien är medborgarna väldigt polariserade när det kommer till de här frågorna. Många är fortfarande emot EU. Andra är väldigt för. Många är helt för Ryssland och tycker att Putin är en bra person, och en bra ledare. Andra är helt emot och tycker att Ryssland i praktiken är en diktatur. Därför blir det väldigt svårt att förstå vad Srdanović menar.

Du har sagt i tidigare intervjuer att även inom studentrörelsen finns det olika syn på både Ryssland och EU. Är det här ett utslag av att man har svårt att komma överens om utrikespolitiken?

– Bland annat, absolut. Framför allt vad det handlar om att Studentlistan vet att de har gjort nånting otroligt. För bara två, tre år sedan var många i Serbien väldigt uppgivna kring framtiden. Många tänkte att SNS, kommer att styra för alltid, att det inte finns något bättre alternativ och att oppositionen är för svag och för splittrad. Sedan kommer studenterna och skapar enormt positiv energi och uppmuntran. Studenterna vet att det är det de vinner på. De vinner på de här frågorna om rättsstaten, institutioner, och problem med upphandlingar på kommunal nivå.

– Då tänker de att de inte ska göra det för svårt för sig själva. De vill inte vara ett så kallat catch-all-party, utan de vet varför människor gillar dem. Och de fortsätter på det spåret.

De är rent taktiskt eller strategiskt smarta, helt enkelt…Du nämnde hjärtläkaren och professorn Ilija Srdanović som är Studentlistans förstanamn. Kan du berätta lite mer om honom?

– Jag hade ingen aning om vem han var fram till för någon vecka sedan. Flera medier i Serbien har gjort misstaget att presentera honom som Studentlistans ledare bara för att han har plats nummer ett på listan. Studentlistan har ingen partiledare, det är en decentraliserad organisation och deras kandidater är alla jämlika. Det spelar inte roll om du är nummer ett, fem, femtio eller hundra. Det är inte som i Sverige i samband med senaste valet att till exempel Magdalena Andersson är nummer ett eftersom hon är partiledare.

– Det intressanta med honom är att om han kommer in i parlamentet så kommer han att hantera just hälso- och sjukvårdsfrågor eftersom han är läkare. En annan intressant sak som har hänt i Serbien är att redan när Studentlistan skapade sin kandidatlista så utsattes Srdanović för falska anklagelser och propaganda som utan tvekan var betalt av SNS. Han utsattes för falska anklagelser om att han egentligen är medlem i SNS, alltså i Vučić-partiet. Det skapades ett falskt medlemskort, men de hade skrivit in ett felaktigt födelsedatum på honom. Då blev det uppenbart att det var fejkat.

Sammanlagt har Studentlistan presenterat 250 kandidater på sin lista inför valet. Är det någon annan som sticker ut? 

– Det enda namnet som jag kunde känna igen när jag gick igenom listan är en kandidat som heter Dejan Bodiroga. När jag var barn i Bosnien i slutet av 1990-talet, början av 2000-talet, var han basketspelare för det dåvarande jugoslaviska basketlandslaget. Han var en av deras bästa spelare. Jag har för mig att han sedan hamnade i USA, i NBA.

Jugoslavien var väl alltid ett starkt basketland? 

– Absolut. Det socialistiska Jugoslavien satsade stora pengar på framför allt fotboll och basket eftersom det ansågs viktigt för prestigen och ryktet.

– Många kandidater på Studentlistan är okända, men är personer som kan sitt jobb, men som i flera fall har blivit förhindrade att göra det eftersom de inte varit lojala mot SNS och Vučić. 

Så deras okändhet, eller att de inte är stora affischnamn, är snarare ett kvalitetsmärke? 

– Exakt. SNS har sina bottar, trollfabriker och så kallade medier som egentligen är propagandakanaler. Varje gång Studentlistan får kritik så gör de någon typ av jiujitsu-grepp på det, de omvandlar den kritiken till något positivt. Som i det här fallet: ”ja, våra kandidater är okända, men det är för att de aldrig haft en politisk ställning tidigare så de är inte smutsiga, de är inte korrumperade, de är inte köpta sedan tidigare av SNS”. 

Apropå medier, det arrangerades en partiledardebatt på tv-kanalen N1 i helgen, mellan en representant från SNS och en från Studentlistan. Kan du berätta om den debatten och varför den förvånade många? 

– Den förvånade många eftersom många inte tyckte att det var en debatt. Många tyckte att det var en väldigt hetsig och bråkig diskussion. Där då Ana Brnabić som är en ledande medlem i SNS, en nära politiisk allierad till Vučić, och som nu är tillförordnad president eftersom Vučić har lämnat den positionen. Många upplevde att hon visade regimens rätta ansikte, att hon undvek själva debatten mot den här professorn från Studentlistan och att hon istället gick till personangrepp.

– Det är ironiskt att samtidigt som många i Serbien menar att hon är kroat, att hon har någon kroatisk identitet i släkten, så anklagar SNS-anhängare andra studenter och Studentlistan, med ett begrepp som är väldigt nedsättande mot just kroater. En annan ironi är också att hon är lesbisk, och är en öppet homosexuell kvinna.

Är det ovanligt att man är öppen med sin homosexualitet om man är en offentlig person i Serbien? 

– Dels är det ovanligt i offentligheten, eller åtminstone mindre vanligt än i Sverige, dels är hon medlem i ett politiskt parti som är i samma kategori som till exempel Sverigedemokraterna och andra högerpopulistiska, nationalkonservativa politiska partier. Vi vet att sådana partier motsätter sig samkönade äktenskap, de tycker att traditionella familjevärderingar är det som gäller, och vill inte ge homosexuella samma rättigheter. Men hon är ju medlem i ett sådant parti.

– Hon använder sig av ett underliggande nationalistiskt argument mot sina politiska motståndare, samtidigt som SNS i vissa delar har använt det nationalistiska argumentet mot henne i någon mening.

– SNS gör flera saker som inte är typiska för den typen av politiska partier. Jag brukar förklara det här till mina läsare och följare så här, Tänk er att Sverigedemokraterna inför varje val skulle söka stöd hos samer och muslimer. Till exempel att de säger att ”vi fixar en moské för er här någonstans i landet” samtidigt som de kommunicerar att islam är ett hot mot Sverige. Det är det som SNS har gjort i Serbien, de har haft en retorik och politik som inte går ihop. Det finns exempel på hur SNS har fiskat röster bland ungrare, bosniaker och Serbiens muslimer, bland slovaker, rumäner och andra från Serbiens 24 minoritetsgrupper i landet. Då har partiet både politik och retorik som är väldigt nationalistisk, men sedan säger de till minoritetsgrupperna att ”om ni röstar på oss så fixar vi nya jobb i regionen”.

Kan du berätta lite hur det ser ut i opinionsundersökningar? Vilket stöd har Studentlistan respektive SNS?

– Ja, absolut. Jag har precis tillbringat tid på att skriva en text om det. Det är väldigt intressanta resultat. Vissa av de här undersökningarna har gjorts i ett samarbete mellan en valövervakningsorganisation i Serbien, CRTA, med Stanford University Democracy Lab. Just nu är det väldigt lika mellan SNS och Studentlistan. Båda ligger någonstans mellan 30-40 procent i väljarstöd. 

– Samtidigt finns det betydande skillnader i vilka som kommer att rösta på de partierna. SNS försöker att behålla sin väljarbas med pensionärer, fabriksarbetare, jordbrukare, de med lägre utbildning och som oftare bor i mindre orter på landsbygden. 

– Studentlistan försöker att komma utanför storstäderna. De försöker att nå ut till fler invånare och därmed väljare på landsbygden. Enligt undersökningen från CRTA och Stanford Democracy Lab får Studentlistan mycket stöd, inte minst av väljare som har kategoriserats som politiskt ointresserade, soffliggare, förstagångsväljare och de som tidigare röstat blankt.

– En anledning till att SNS kom till makten 2012 var att det fanns en kampanj i Serbien som hette Vita valsedlar, där många uppmuntrades att rösta blankt. Men det gynnade SNS att många gjorde det.

– Nu försöker Studentlistan att tala om för de här väljarna ”rösta inte blankt, nu har ni ett alternativ”, och vi kommer att göra Serbien bättre tillsammans. För Studentlistan handlar inte valet om att övertyga en 65-åring som har röstat på SNS i fyra val i rad att inte rösta på Vučić.

Vad Studentlistan i första hand satsar på är att tala om för ”Marco”, 30 år gammal, som jobbar på något tjänsteföretag, inte har röstat tidigare eller är väldigt politiskt deprimerad, att ”vi förstår att du är trött på de andra partierna, men om du ger oss din röst så lovar vi att vi håller oss till de elva punkterna när vi kommer in i parlamentet”. 

– Studentlistan har dessutom en kampanj som heter En student i varje by – tanken är att under valrörelsen så ska det alltid finnas studenter på landsbygden för att kommunicera och prata direkt med väljarna.

– Men jag vill också lägga till en sak. SNS har en väljargrupp som inte riktigt fanns tidigare. Det finns många medelklassväljare som är lojala mot SNS för att de har gynnats av transnationella investeringar, av den europeiska marknaden och av investeringar från till exempel Kina och EU-länder.

– De har gynnats av att deras företag, medelstora företag och småföretag har fått det bättre genom korrumperade och egentligen brottsliga beteenden från SNS-sidan om att de vill bestämma vilka som får jobb, vilka som får investeringar, och ersättningar. Serbien brukar få mycket kritik från Transparency International, antikorruptionsorganisationen, just när det kommer till offentliga upphandlingar på lokal nivå.

Mer som belöning för de lojala…?

–  Ja. Vilka företag får bygga vägar, sjukhus, skolor, förskolor och så vidare. SNS har skapat en väljargrupp på det sättet. Det är också viktigt att förstå att det finns de som jag kallar för påtvingade eller oskyldiga SNS-väljare. Om du har ett jobb på ett statligt företag eller ett jobb på en myndighet förväntas du rösta på SNS och Vučić, för annars blir du av med jobbet. Jag har kontakt med en läkare i södra Serbien som har berättat att hans gamla chef sade till honom att ”om du ser till att flera av dina patienter röstar på SNS då kommer jag se till att du får en bonus”. Så det finns ju också en hel del som inte gillar SNS och Vučić, de köper inte det ideologiska, men de känner sig tvungna att rösta på dem för att de är rädda att bli av med sina jobb. Det finns till och med ett antal inspelade telefonsamtal som har gjorts av grävande journalister som visar att den här korruptionen och maktmissbruket finns i praktiken.

Jag tänkte bara återknyta när du säger att offentliga upphandlingar, att det kan ges som en belöning till ett företag som är lojalt. Det är väl lite så man anser att den här olyckan i Novi Sad 2024 skedde, att det var på det sättet man fick kontraktet att bygga och därav korruptionsanklagelserna efter raset?

 – Precis, och i praktiken vad det handlar om, det jag kallar för den högerpopulistiska ekonomiska modellen, är att själva regimen eller det styrande partiet accepterar och tar in investeringar, till exempel från kinesiska företag och affärsmän. Sedan bestämmer regimen och det styrande partiet vilka företag, entreprenörer, eller som jag kallar dem ”bidragsentreprenörer” som får jobbet och pengarna.

– Och det som hände i Novi Sad, att 16 människor dödades på grund av korruptionen, var att SNS genom åren skapat speciella lagar för att kringgå den vanliga lagstiftningen när det kommer till ekonomiska investeringar. För att om vi översätter det till Sverige, är Sverige ett av de mest globaliserade länderna när det kommer till ekonomi. Det är helt välkommet och vanligt med att investeringar kommer till Sverige från andra EU-länder, men det kommer också från andra delar av världen, som Indien eller Kina eller Brasilien. Men här i Sverige finns det också lagar, regelverk, institutioner, som ska säkerställa att det sker enligt lagen. 

Jag vill bara återkomma till det här med tvånget att rösta på vissa sätt. Man kan väl inte kontrollera att du röstar på SNS eller är hotet så stort att man ändå följer det man tillsagts att göra?

– Det kan kontrolleras. Det finns ett antal telefonsamtal som har spelats in och meddelanden i Whatsapp-grupper och liknande, där de som har blivit tillsagda att rösta på SNS också förväntas kunna bevisa det. De förväntas ta en bild med sin telefon på valsedeln och visa att de röstar på SNS. En annan sak jag kan lägga till just i det här sammanhanget är att de som också är väldigt hårt drabbade av detta är romer, den  romska minoriteten i Serbien.

– Inför varje val är det framförallt företrädare från SNS, medlemmar och politiker, som går till områden i Belgrad där det bor många romer. Dagar innan valet blir invånarna erbjudna pengar, alkohol, mat och annat, som många tyvärr tackar ja till, för de är så fattiga, så utsatta, så diskriminerade, utsatta för rasism och annat som är negativt och omänskligt. Så de tackar ja till det. Det som har hänt i samband med det här valet är att det finns ett politiskt parti som heter Romska partiet som har skapat en kampanj som heter Sälj inte din röst. Där uppmanar de romerna i landet, men också andra som är fattiga oavsett etnicitet, att inte sälja sin röst. 

– Det ironiska, eller det tragiska, är att när SNS köper rösterna, så säljer väljarna sina röster för att de i praktiken ska behålla den dåliga ställning de redan har. Inte för att de ska få det bättre i praktiken. 

Nu har du varit inne på det redan men är det helt olika väljargrupper som röstar på SNS respektive Studentlistan, eller finns det någon form av överlappning? 

– Det finns vissa överlappningar. Eftersom Studentlistan har tagit fram kandidater som måste vara kompetenta och utbildade inom områden de ska jobba med i parlamentet så kan de också få röster från samma delar av samhället som SNS. Många jordbrukare kommer att rösta på Studentlistan eftersom det finns jordbrukare som är kandidater, som kommer att jobba med jordbruksfrågor om de väljs in.

– Till och med många fabriksarbetare kommer sannolikt att rösta på Studentlistan eftersom det finns fackligt aktiva personer som är kandidater. Så Studentlistan anstränger sig för att ha en bredd bland sina kandidater så att det inte bara blir kulturarbetare, filosofer, läkare och högutbildade utan att de också har fackligt aktiva, jordbrukare, bilmekaniker och liknande. 

Så de vänder sig till breda grupper?

– Ja, exakt, så att de visar att de är mer etablerade i samhället, och att de inte är någon kulturelit. 

Den 25 oktober är valet. Har du förväntningar på vilka som kommer att bli valets vinnare respektive förlorare?

– Jag måste erkänna att på ett sätt så blir ju också SNS, alltså Vučić, också en vinnare. För de kommer förmodligen få plus/minus 30 procent, kanske till och med runt 40 procent, av väljarna.

– Vi ska veta att även om Orbán i Ungern förlorade valet i våras så fick hans parti väldigt många röster. Så Vučić kan fortfarande i viss mening bli vinnare, även om de kanske blir förlorare på det sättet att de tappar sin majoritet för första gången sedan 2012. Sedan tycker jag att Studentlistan definitivt blir en av valets vinnare eftersom det är en organisation som bildades i år och redan har samlat så pass mycket stöd. Det beror på att många i Serbien verkligen har tröttnat på och misstror både de äldre men också de yngre oppositionella politiska partierna.

– Förlorarna kommer också till stor del finnas bland de oppositionella partierna, eftersom de är många konkurrerar de om samma väljare. Men också eftersom flera av de oppositionella partierna, till exempel Demokratiska partiet och Grön Vänsterfront och vissa andra uppmanar sina väljare att rösta på Studentlistan. Vissa har till och med gett sina resurser till Studentlistan.

– Valvinnarna och förlorarna finns också bland minoritetspartierna. Det är viktigt att förstå, med tanke på att det finns 24 minoritetsgrupper, att det finns väldigt stora politiska konflikter inom minoritetsgrupperna. Det märks till exempel bland den ungerska minoriteten – som är den största till antal – där tre partier konkurrerar om rösterna. Ett av dem har samarbetat med Vučić och SNS sedan länge, medan två andra motsätter sig SNS och uppmuntrar att fler i den ungerska gemenskapen ska rösta på Studentlistan.

Har du några farhågor kring valet? 

– Det har jag faktiskt. Det finns bedömare i Serbien som menar med tanke på Serbiens moderna politiska historia att ett värstascenario är att Vučić-SNS inte erkänner sig besegrade, och helt enkelt tar ut stridsvagnar på gatorna. Det har ju hänt tidigare, senast var faktiskt för 26 år sedan i samband med att Milošević förlorade valet. Vučić-SNS har redan i dag ett väldigt stort inflytande över militären i Serbien.

– I värsta fall kan det bli som i Belarus med Aleksandr Lukasjenko 2020. Samtidigt kan det bli så att SNS och Vučić erkänner att de har tappat en hel del, men att de ändå fått sina 30 procent och att nu måste oppositionen förhandla med dem. Det kan ju hända att SNS i praktiken säger till oppositionen inklusive till Studentlistan att utredningen kring det som hände i Novi Sad för två år kommer att fortsätta, och ”ni får gilla läget och förhandla med oss”. 

– Så det är väldigt osäkert vad som verkligen kommer att hända efter den 25 oktober. Jag kan lägga till att många i Serbien ser det här valet som en folkomröstning mellan demokrati och autokrati, mellan 1990-talet och framtiden, och det som Studentlistan har som slagord, ”Serbien eller maffian”.