Den franska cementjätten Lafarge och flera av företagets tidigare chefer dömdes i måndags för terrorfinansiering efter att ha betalat miljontals euro till jihadistgrupper i Syrien under inbördeskriget, bland annat till terrororganisationen IS.
Domen beskrivs som ”en viktig vändpunkt i kampen för företagsansvar” av European Center for Constitutional and Human Rights, och företaget döms till böter, och flera tidigare chefer till fängelsestraff.
European Center for Constitutional and Human Rights (ECCHR) är en av de organisationer som för tio år sedan tillsammans med Sherpa och tidigare syriska anställda vid Lafarge stämde företaget. ECCHR skriver att domen är historisk – det är första gången ett franskt företag har dömts för att ha finansierat en terroristorganisation.
Samtidigt konstaterar ECCHR att de syriska anställda – som utsattes för allvarlig fara när Lafarge höll öppet fabriken i norra Syrien även när konflikten eskalerade – nekas rättvisa eftersom de inte får någon kompensation trots Lafarges böter.
”Kommersiellt partnerskap”
Den franska cementtillverkaren Lafarge dömdes för terrorfinansiering av flera olika jihadistgrupper mellan 2013–2014. Syftet med betalningarna var att hålla igång företagets fabrik i Jabaliya i norra Syrien.
Lafarges tidigare vd Bruno Lafont dömde till sex års fängelse, och ytterligare åtta tidigare anställda har också dömts för att ha finansierat terrorism.
– Det är tydligt för domstolen att det enda syftet med att finansiera en terrororganisation var att hålla den syriska fabriken öppen av ekonomiska skäl. Betalningar till terroristorganisationer gjorde det möjligt för Lafarge att fortsätta sin verksamhet, sade domaren Isabelle Prevost-Desprez.
Även i Skottland har vad som beskrivits som en historisk dom fallit. Där har en man dömts till till åtta års fängelse för vållande till annans död, efter att han utsatt sin fru för våld i nära relation, ett våld som till slut fick henne att ta livet av sig i desperation. Enligt brittisk forskning finns det en tydlig koppling mellan att utsättas för våld i nära relation och självmord.
Åklagaren Laura Buchan förklarar för den skotska tidningen Holyrood att hon med åtalet har velat få svar på en komplex fråga, det vill säga huruvida en person som utövar våld i nära relation kan ställas till svars för mord, dråp eller vållande till annans död när ett offer har begått självmord.
– Lee Milne misshandlade Kimberly Bruce fysiskt och psykiskt och vår bevisföring visade att denna misshandeln var en väsentligt bidragande orsak till hennes död, säger hon.
I söndags kväll stod det klart att det ungerska mitten-högerpartiet Tisza inte bara vunnit landets parlamentsval utan dessutom fått en jordskredsseger. Tisza beräknas få 138 av 199 platser i parlamentet mot Fidesz 55.
– Vi gjorde det. Tisza och Ungern har vunnit det här valet, inte med lite utan med väldigt mycket. Vi tog tillbaka vårt hemland, sade Peter Magyar till firande Tisza-anhängare på söndagskvällen, och fortsatte:
– Ni genomförde ett mirakel i dag, Ungern skrev historia i dag, fortsatte Peter Magyar från scenen.
: Under kriget mellan USA, Israel och Iran har flera länder i regionen försökt samarbeta tätare, och ett nytt regionalt maktblock kan nu skönjas. I samband med att både Israel och Iran börjar betraktas som regionala parior, har Pakistan, Saudiarabien, Turkiet och Egypten intensifierat sitt arbete för att skapa stabilitet i Mellanöstern.
”Saudiarabien, Egypten, Pakistan och Turkiet har inte alltid varit överens. Men deras pragmatiska samarbeten blir nu allt viktigare i takt med att Israels och Irans regionala isolering ökar.”, skriver Natasha Lindstaedt, professor i statsvetenskap vid University of Essex i veckans nyhetskommentar.
DESSUTOM: Felicia Wartiainen skriver i en ledare att Europa duckar sitt ansvar genom att lägga ner sina röster när FN:s generalförsamling i slutet av mars antog en resolution som betecknar den transatlantiska slavhandeln som ”det allvarligaste brottet mot mänskligheten” och uppmanar till gottgörelse som ”ett konkret steg mot att rätta till historiska oförrätter:
”Att det är just de länder vars industrialisering och välstånd historiker har kopplat till vinsterna från förslavningen av afrikaner som nu upplever att formuleringarna är problematiska – medan de 123 länder som på olika sätt bar slavhandelns kostnader röstade för utan invändningar – talar i sig sitt tydliga språk.”
Detta och mycket mer i veckans nummer av Tidningen Global!
Vill du visa att vi är viktiga för mediemångfalden?
Teckna en prenumeration – endast 59 öre/nyhet (250 kr/6 mån) eller stötta oss via Det Globala presstödet.
Välkommen!
Bella Frank, chefredaktör
