Nicole Krstic: ”Studenterna kräver en rättsstat där alla är lika inför lagen”

Du har i din masteruppsats skrivit om protesterna i Serbien. Hur kommer det sig att du valde just det ämnet och vilka är dina viktigaste slutsatser?

– I min uppsats har jag undersökt hur den serbiska studentrörelsen och presidenten beskriver protesterna och konflikten i sina offentliga uttalanden. Jag har tittat på hur de fördelar ansvar, hur de argumenterar för vem som har rätt att bestämma och hur de använder begrepp som demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter för att legitimera sina ståndpunkter, säger Nicole Krstic.

Hon är uppväxt i Sverige med serbiska som modersmål. Nu har hon analyserat den politiska utvecklingen i Serbien i sin masteruppsats i öst- och centraleuropakunskap vid Lunds universitet – Framing Responsibility: A Critical Literacy Analysis of Public Statements during the 2024–2025 Student Protests in Serbia. 

– Mitt intresse för hur olika parter kommunicerar för att skapa trovärdighet och vinna förtroende grundar sig nog i hur jag som ung tonåring på 1990-talet fick ta del av både den svenska rapporteringen av kriget på Balkan och, via satellit-tv, även den serbiska. Utan att vara särskilt insatt eller intresserad noterade jag de olika versionerna av samma händelser. Senare, i tonåren, lade jag också märke till att mina vänner i Serbien hade en helt annan syn på och uppfattning av omvärlden. Medvetenheten om kommunikationens betydelse har jag sedan haft med mig både när jag har jobbat inom service och i mitt arbete som SFI-lärare. Med föräldrar från två olika kulturer har jag alltid varit medveten om att det som sägs inte alltid är det mottagaren hör. Jag har därför ofta varit nyfiken på vad som ligger bakom hur något uttrycks, säger Nicole Krstic.

– När vi skulle välja inriktning för uppsatsen i februari 2025 föll det sig naturligt att följa den då ganska nya studentrörelsen, som i huvudsak kommunicerade via Instagram, och hur president Vučić bemötte deras anklagelser och krav, fortsätter Nicole Krstic och hänvisar till Aleksandar Vučić som nyligen har avgått som president för att kunna ställa upp som kandidat till premiärministerposten.

– Det som intresserade mig var bland annat hur konflikten handlade om mer än själva olyckan i Novi Sad: den kom också att handla om vem som skulle hållas ansvarig, hur landets institutioner skulle fungera och vem som hade rätt att påverka den politiska utvecklingen.

– En av mina slutsatser är att studentrörelsen gradvis går från att främst kräva att myndigheterna tar ansvar och följer befintliga lagar till att också försöka engagera en bredare del av befolkningen. Genom att informera och uppmana medborgarna till handling argumenterar studenterna för att demokrati inte bara handlar om att ha ett styre som valts genom val, utan också om att medborgarna ska kunna utkräva ansvar och använda sina rättigheter.

– En annan viktig slutsats är att båda sidor hänvisar till demokrati, rättsstat och ansvar, men använder dessa värden på olika sätt. Studenterna använder dem för att kräva ansvar från regeringen och motivera behovet av förändring. Presidenten försvarar sin auktoritet och ifrågasätter i stället studenternas metoder och deras rätt att driva sina krav. Uppsatsen visar därmed hur olika sätt att tala om ansvar och demokrati också blir ett sätt att argumentera för vem som har rätt att utöva makt och vad som är legitimt i en demokrati.

Finns det intresse bland studenter här i Sverige för det som händer i Serbien?

– Min upplevelse är att det främst är personer med anknytning till Serbien som känner till situationen. Medvetenheten är eventuellt något större bland studenter, men inte heller där upplever jag att man fördjupar sig särskilt mycket i de serbiska studenternas specifika krav. Istället diskuteras protesterna ofta tillsammans med andra aktuella proteströrelser i tidigare östblocksländer, och fokus hamnar exempelvis på hur dagens generation studenter uttrycker sitt missnöje.

– Det finns stödorganisationer för studenternas sak utanför Serbien, men de är inte specifikt kopplade till studenter och består till stor del av personer med anknytning till Serbien. Det säger kanske också något om att studentrörelsen inte längre bara handlar om studenter, utan om en bredare strävan efter förändring bland serbiska medborgare, även utanför landets gränser.

Hur agerar det styrande partiet SNS i dag? Har de ändrat sin retorik och kommunikation i samband med valet, eller kommunicerar de på mer eller mindre samma sätt som under 2025?

– I det material jag granskade i min uppsats ser jag en gradvis förändring i hur president Vučić beskriver studenterna och protesterna. I början gjorde han skillnad mellan studenter och andra demonstranter som han beskyllde för våldsamheter och upplopp. Mot slutet av 2025 framställdes studentrörelsen i högre grad som ett hot mot nationen och de anklagades för att vara påverkade av främmande makt, säger Nicole Krstic.

– Exempelvis refererade man i början av 2025 till demonstranterna som ”studenti”, ”studenterna”, medan man i dag i huvudsak använder det mer nedsättande ”blokaderi” som kan översättas till ”blockerarna” med underbetydelsen att de blockerar staten från att göra sitt jobb och folket att leva sitt liv. Direkt efter olyckan i Novi Sad manade presidenten till sammanhållning och talade om hela nationen som ett ”vi” som gemensamt måste ta sig igenom svåra tider. I senare tal är detta ”vi” mer exkluderande och ställs i högre grad emot ett ”de” som framställs som ett hot mot landet.

– När det gäller kommunikationen använder både SNS och studentrörelsen flera kanaler, bland annat sociala medier, tv och torgmöten. Studentorganisationen började tidigt kommunicera via Instagram, vilket gav den möjlighet att nå ut utanför de statligt kontrollerade medierna. SNS använder också sociala medier och möten för att nå väljare, bland annat i mindre samhällen.

– Ju längre konflikten pågår, desto hårdare och mer polariserande har tonläget blivit och under lång tid fanns det begränsat utrymme för en faktisk dialog mellan parterna. I materialet jag analyserade kommunicerar de framför allt genom offentliga uttalanden där de försvarar sina egna ståndpunkter och ifrågasätter motpartens legitimitet. Nu inför valet har det sänts en del tv-debatter där Studentlistans representanter möter det styrande SNS representanter och åsikterna om vem som ”vunnit” dessa går isär, varje sida hävdar att deras representant var starkast. 

Upplever du att det finns problem i Serbien med hur begrepp som demokrati, rättsstat och ansvar tolkas och praktiseras i samhället? Finns det stöd för kritik att det styrande partiet medvetet förvanskar vissa begrepp för att kunna rättfärdiga sina handlingar inför sina väljare?

– Jag upplever att det är problematiskt när begrepp som demokrati, rättsstat och ansvar används för att legitimera handlingar utan att det tydligt framgår hur de principer som begreppen står för ska upprätthållas i praktiken. I min analys ser man att både studentrörelsen och president Vučić hänvisar till dessa värden, men tolkar dem på olika sätt, säger Nicole Krstic och fortsätter:

– Studenterna kräver en fungerande rättsstat där alla är lika inför lagen och där ansvar utkrävs genom rättsliga processer. Presidenten hänvisar också till rättsstaten och ansvar, både när han kräver att de ansvariga för olyckan ska ställas till svars och när han försvarar polisens agerande. Studenterna betonar rätten att samlas och demonstrera, medan presidenten lyfter fram hur protesterna påverkar andra människors vardag. Samma begrepp används alltså för att argumentera för motsatta ståndpunkter.

– Jag tycker att detta väcker frågor om hur begreppen används och vad de innebär i praktiken. Min analys visar att presidentens argumentation på vissa punkter skiljer sig från studenternas, bland annat genom att studenternas hänvisningar till lagar och rättsliga procedurer är mer konkreta. Det finns därför stöd för att diskutera hur begreppen omtolkas och används för att legitimera olika handlingar. Däremot kan jag inte utifrån min analys slå fast att det styrande partiet medvetet förvanskar dem. Det skulle kräva att man också undersöker avsikten bakom kommunikationen. 

– Jag tycker också att det är relevant att fråga sig vilken effekt detta får på väljarnas möjlighet att bedöma det som händer. När presidenten använder samma begrepp som studentrörelsen, men ger dem en annan innebörd, och samtidigt framställer kritikerna som ett hot mot landet, kan det påverka hur deras krav uppfattas. Det kan göra det svårare att skilja mellan argument som handlar om att försvara demokratiska principer och argument som framför allt legitimerar det egna maktinnehavet. 

– Min analys visar inte att syftet är att manipulera mindre pålästa väljare, men den visar hur retoriken kan bidra till att legitimera den egna positionen och ifrågasätta motståndarens, säger Nicole Krstic.