LEDARE | Framtiden kommer att handla om mat. Det är därför viktigare än någonsin att förstå effekterna av matproduktionen, samt hur man kan sträva efter en produktion mot en hållbar framtid med holistiska värderingar. Brasilien är det perfekta exemplet på världens generella jordbrukspolitik. Där producerar familjejordbruken 70 procent av maten som konsumeras inom landet. Trots det så går den största delen av kakan (det politiska stödet) till jordbruksindustrin. Den som äger och successivt river sönder större delen av marken för råvaror till den globala marknaden. I landet har det sedan länge vuxit en agroekologisk rörelse som för en kamp mot denna orättvisa. Där fler och fler bönder har vandrat på skalan från ett konventionellt jordbruk, till ekologiskt, till agroekologiskt och ibland till det konventionella jordbrukets motpol: permakultur.
Det är viktigt att inse att det konventionella jordbruket sätter bönder i en position av total beroende. Först och främst gäller det de kontinuerliga insatserna för att upprätthålla jordbruket, alltså allt det där som vi ser som normalt inom jordbruket idag. Så som frågan om bränsle, i en värld där fossila bränslen blir bara dyrare och dyrare. Eller andra dyra produkter som bekämpningsmedel och konstgödsel, som hjälpt till att försätta oss i dagens globala klimat- och miljökris.
Sedan har vi den globala marknaden, som med enkla ord utnyttjar bönderna genom att ställa ohållbara krav på vad som ska produceras. Hade den fått välja så hade nog allt jordbruk varit en industriell produktion där fokusen på ekonomisk tillväxt gör att man förkastar allt annat. Det är dags att öppna ögonen och se dagens jordbruk för vad det har blivit.
Sedan har vi ekologiskt jordbruk, som givetvis är bättre än konventionellt. Men det räcker inte på långa vägar. Och det är allt viktigare att inse detta så snart som möjligt. Det ekologiska jordbruket är generellt sett också beroende av samma saker som det konventionella, bara att insatserna inte är rena gift för människor och miljö. Vi behöver göra så mycket mer än att byta produkter och bränsle. Vi behöver en politik som är rättvis och dessutom uppskattar lantbrukarna, vi behöver föra ett jordbruk i linje med naturen istället för emot och vi behöver sluta stödja jordbruksindustrierna som exploaterar jorden.
Agroekologi svarar på behovet från ovan. Den sociala rörelse som förespråkar ett jordbruk i samklang med naturen och ett rättvist system som gynnar jordens bönder är en stor motpol till jordbruksindustrin i Brasilien. Här har kampen förts i decennier och integrerats i politiken och utbildningssystemet i omgångar med landets mer vänsterorienterade ledare. Exempelvis med Lula da Silva (som ställer upp i valet mot Jair Bolsonaro i höst). Men, agroekologi kommer inte från beroendet av dagens ohållbara system. Det räcker med ett byte av en president för att många agroekologiska jordbruk ska falla.
Detta för en till den lilla rörelse av permakultur som började växa i södra Brasilien på 90-talet. Konceptet, som likt agroekologi blivit en rörelse som förespråkar holistiskt tänkande, tar förändringen av jordbruk ett stort steg längre. Den viktigaste skillnaden är kanske att permakulturister inte riktigt kämpar mot systemet, utan fokuserar istället på att bygga någonting vid sidan av. Det handlar om en kollektiv autonomi för lantbrukarna. Och det handlar mycket om design. En design som i sitt bästa stadie inte kräver insatser utifrån. I mina ögon är det ett väldigt intelligent sätt att bruka jorden som visar en djup hänsyn för att den också behövs för framtida generationer. Och även om lantbrukarna som använder sig av permakultur i Brasilien är ytterst få, så ser det ut som att de sakta men säkert blir fler. Tänk om landets bönder kunde få det stöd de behöver för att lämna det konventionella jordbruket bakom sig?
Permakulturen hade kunnat vara framtiden.
Tumme upp:
En permakulturproduktion kan ge större skörd per hektar än konventionellt.
Tumme ner:
Dagens globala matsystem.
