UKRAINA | Krig lockar inte bara till sig arméer och legoknektar, även samlare av diverse krigstroféer. 

Rapporter inifrån krigets Ukraina vittnar om att samlare av exempelvis tomhylsor, bitar från briserade bomber och till och med uniformer från döda ryska soldater har funnit en väg in i det krigshärjade landet. 

– Varje bit har sin egen historia, kanske var det här någons sista kula, säger en ukrainsk konstnär till The New York Times, vars avsikt är att integrera de funna krigsresterna i ansiktsmasker.

Kollektiv krigskänsla

Men det handlar inte bara om privata samlingsfynd och komponenter till lokala konstnärers projekt – slagfält är även lukrativa marknader där köpare av alltifrån plagg till missilrester betalar dyra pengar på ”krigsauktioner”.

Viljan av att på något sätt få dela den kollektiva känslan att befinna sig i krig, få hela sin tillvaro hotad och ifrågasatt, tycks vara ett förenande element och incitament för människor att investera i resor och objekt med anknytning till krigets fasor. 

The Guardian anordnade i juni en välgörenhetsauktion där 12 specialtillverkade frimärken med en passande bild av en ukrainsk soldat som ger en rysk militärflottilj långfingret och den ackompanjerande texten: 

”Dra åt helvete, ryska stridsfartyg!”

Möjliga krigsbrott

En annan, mer komplex, aspekt av frågan om krigstroféer är huruvida den är att betrakta som plundring, och inom ramen för en väpnad konflikt i så fall förbjuden enligt internationell lag. Eventuellt också att betrakta som ett krigsbrott.

Klart är alltså att baktanken, vidden och omfattningen avgör vad som lever upp till de kraven, men att helt negligera inflygande äventyrares samlingsräder längs hemsökande tysta slagfält är heller inte produktivt. 

Plundring av segrande styrkor under krig är en cementerad del av människans historia, och något som ägde rum under romartiden, Djingis Khans imperieexpansion, andra världskriget och – nu – i Ukraina, där ryska styrkor har påträffats med att ha utfört svepande plundringsräder av civilas hem.

Inte bara materiella föremål

Krigstroféer är emellertid inte bara materiella föremål, utan i många fall även människor som rekryteras till prostitution, övergrepp, som gisslan eller regelrätta slavar. 

Om stridande parter har första tjing på troféerna på slagfälten så är näringsidkare och opportunister inte långt efter. USA:s illegala invasion av Irak 2003 ledde till ett fullständigt sönderfall av landet, som är hemvist för en av mänsklighetens äldsta civilisationer. 

Anrika kulturella platser och dess tillbehör föll snart i famnen på plundrare som antingen förstörde dyrgriparna eller sålde dem vidare.

Från Qingdynastin till vitrinskåp

Grupper som Islamiska staten i Irak och al-Qaida-anknutna grupper i Västafrika är varken de enda eller de sista att förstöra och smuggla ut dyrgripar från antika mänskliga civilisationer. 

På andra håll hamnar krigstroféerna på västerländska muséer. Något som inte bara varit fallet med uppmärksammade Beninbronser som plundrades av brittiska soldater i Västafrika 1897 och tills nyligen fanns för allmän beskådan på tyska muséer. 

Behovet av en inventering av europeiska muséers innehav av eventuella krigstroféer har vuxit de senaste åren och särskilt föremål som kunnat härledas till objekt stulna i samband med ”Boxerupproret” i Kina i början av 1900-talet, då antikoloniala kinesiska grupper försökte driva ut europeiska intressen ur det kinesiska imperiet.

”Okänd problematisk historia”

Resultatet blev istället en europeisk koalition bestående av Storbritannien, Frankrike och Tyskland som säkrade sina ekonomiska intressen i Qingdynastins imperium. Förutom säkrade marknadsvinningar tog de europeiska stormakterna med sig kulturella dyrgripar tillbaka, vilka i flera fall hamnat på statliga muséer.

”I de flesta fall är [objektens] problematiska historia okänd”, förklarar Staatliche Museen zu Berlins avdelning för asiatisk konst, som nu går till botten med de potentiella kinesiska krigsbytenas väg från ”Boxerupproret” till vitrinskåp på muséer i Europa. 

För att väcka allmänhetens intresse och diskussioner – och till och med få närmare information om objekten – har kanaler i sociala medier skapats där plundringen efter ”Boxerupproret” står i fokus.

Ständiga förevändningar

Det finns alltid en förevändning för att plocka upp dem från marken, från slagfälten och människors förstörda hemmalundar.

Storpolitiska skeenden, ekonomiska motiv, kulturella ambitioner. Andra rättfärdigar sina säkrade krigstroféer med att använda dem inom ramen för kampanjer och biståndsprojekt i syfte att visa på krigets fasor.

– Vi tar saker som tidigare dödade människor för att nu rädda liv, säger Tetiana Okhten, vid volontärorganisationen UAID, till The New York Times. 

* * *
LÄS ÄVEN:
Tyskland överlämnar två Beninbronser till Nigeria
Högerextremism fortsatt ”största hotet” mot tysk demokrati
IS-trogen grupp i Nigeria stärkt efter att rival rapporterats död