I samband med att covid-19-pandemin bröt ut aviserade Indonesiens president Joko Widodo sjösättningen av så kallade ”matgodsprogram”, där staten köper och arrenderar mark åt odling av grödor för att spara i ladorna vid händelse av matbrist. Programmet sattes mer eller mindre på paus i två års tid men accelererar nu och särskilt i önationens yttre utposter, i Sumatra och i Västpapua. Den senare, Västpapua, är föremål för exportförbud och storpolitik.
INDONESIEN/VÄSTPAPUA | Palmoljan är en av Indonesiens viktigaste ekonomiska exportvaror och har hamnat i dubbla politiska kikarsikten i samband med att aktuella rapporter understryker människorättsbrott vid Västpapuas palmoljeplantager samtidigt som Indonesien har utfärdat exportförbud av grödan:
– Exportförbudet kan ses som ett politiskt verktyg relaterat till utrikespolitiken, säger Siobhan Pearce, verksam vid Environment Investigation Agencys skogsavdelning, till Tidningen Global.
I en ny rapport sammanställd av den Londonbaserade människorättsorganisationen Tapol och den västpapuanska mat- och energisäkerhetsprojektet Awas Mifee! pekar mycket även på att marker säkrats till förmån för inflytelserika jordbruksbolag och oligarker med ”nära band med olika personer i regeringsställning”.
Långtgående markplaner
Rapporten – Pandemic Power Grabs: Who Benefits from Food Estates in West Papua? – kartlägger långtgående planer från det indonesiska miljö- och skogsdepartementet i nära samarbete med försvarsdepartementet, bland annat ifråga om att säkra marker som länge har varit hemvist för västpapuanska ursprungsfolk till förmån för palmoljeindustrin.
I sydöstra Västpapua har regeringen sedan 2007 och inom ramen för projektet Merauke Integrated Food and Energy Estate (MIFEE) arrenderat ut enorma markytor till bolag verksamma inom såväl palmoljeindustrin som gruvnäringen – och enligt rapporten med långsiktiga sociala och ekologiska konsekvenser:
”Den indonesiska regeringen har misslyckats med att lyssna till lokalsamhällen och trots utlovade jobb på palmoljeplantager åsidosatt lokalbor till förmån för transmigranter från andra delar av Indonesien”, skriver Tapol och Awas Mifee!
Biodrivmedel ut, palmolja in
Produktion av biodrivmedel var ett av de bärande argumenten för MIFEE när det sjösattes 2007, men bara något år senare slopades den näringsgrenen i princip helt och hållet till följd av fallande marknadspriser – och ersattes av palmolja, vilket i praktiken innebar röjning av skog för plantager.
Rapporten publiceras dessutom kort efter det att den indonesiska regeringen har infört ett exportförbud av palmolja med hänvisning till global brist av matolja, något som källor till Tidningen Global menar främst bottnade i ett avslöjande om palmoljeindustrins bidrag till människorättsbrott i Västpapua – samtidigt som bland andra FN trycker på president Joko Widodo att öppna dörren till den krigshärjade provinsen där såväl civila som beväpnade grupper strävar efter självständighet.
Palmoljan växer inte bara som gröda i platser som exempelvis Västpapua, med ekologiska och sociala konsekvenser som följd – även utrikespolitiskt spelar Indonesien högt med palmoljan som insats, menar Siobhan Pearce:
– Vissa har påtalat att Indonesiens nuvarande exportförbud av palmolja kommer att tvinga upp livsmedelspriserna ytterligare globalt sett. Bristen på solrosolja kan göra att länder tvingas vända sig mer till palmolja som substitut, något som kan leda till en omprövning av politik och relationer med palmoljeländer om konsumentländer behöver mer palmolja, säger hon till Tidningen Global.
* * *
LÄS ÄVEN:
Indonesiens palmoljeexportförbud – lagom efter avslöjande i Västpapua
Nigeria: Barn ofta offer för människohandel
Hundra år av pandemi
