FN: s globala mål nummer 17, genomförande och globalt partnerskap, ämnar binda världen samman och verka mot samma horisont. Kanske krävs internationella investeringar och en samordnad politik för att det praktiska – nyskapande teknisk utveckling, rättvis handel, tillförlitlig uppföljning och stöd vid humanitära kriser – ska komma på plats och bli kutym.
GLOBAL MÅLEN | Kriget i Ukraina visar hur stor mänsklig, ekonomisk och politisk skada en enskild politisk tragedi kan uppbåda. Krisen visar även prov på hur den politiska agendan lätt kan kastas överända, hur dagliga diskussioner om klimatkris och behovet av omedelbara insatser för att knuffa planetskutan i en mer hållbar riktning tvingats ge vika för debatter om Natomedlemskap, ökade försvarsutgifter och behovet av starkare gränsskydd.
Ord och praktisk politik som ekar i otakt med många globala mål, däribland nummer 17. Ett mål som pressas hårt i sviterna av Rysslands invasionskrig: energi, mat och teknik.
– Den nuvarande energichocken som är ett resultat av konflikten måste vara en accelerator för energiomställningen i Europa och på andra håll – vilket driver oss att öka produktionen av förnybar energi. Med de framsteg som har uppnåtts i Glasgow måste stora ekonomier göra mycket mer för att leda vägen, säger FN:s vice-generalsekreterare Amina Mohammad.
Hon skräder inte orden. De globala målen hänger på en skör tråd. Något som var fallet redan före Rysslands invasion av Ukraina, men än mer sedan stora delar av världen redan upplever chockhöjda priser på dagligvaror som bensin, matolja och vete.
Osäkrare utsikter och politiska skeenden bäddar heller inte för bästa möjliga förutsättningar för globala samarbeten: istället visar exempelvis tidigare globala kriser som börskraschen på Wall Street 1929 och finanskrisen 2008 att protektionism är vägen som många väljer för att se efter sina egna.
Covid-19-pandemins vaccinsaga har också uppvisat enskilda nationers och världsdelars förmåga och bristande solidaritet efter att först ha säkrat vaccintillgång. Den rika världen är således den mest vaccinerade medan ekonomiskt eftersläpande regioner alltjämt är inne på första allmänna vaccindosen, enligt FN:s statistik.
Kriget i Ukraina och covid-19-pandemin har också visat prov på de utmaningar som finns när det gäller digitalisering och de falska nyheter och desinformationskampanjer som snabbt sprids till stora folkmassor, varav många inte har möjligt att mäta information i sociala medier mot tillförlitliga mediehus, utan vare sig källhänvisningar eller faktaunderlag.
En inkluderande värld innebär inte bara en rättvis och tillförlitlig tillgång till hälsa, mat och fred, utan även tillgång till deltagande i de nya platser för sammankomster som har ploppat upp i digitala former intill människans fysiska torg, kulturhus och allmänningar. En utmaning som framför allt handlar om inkludering av kvinnor och äldre, enligt FN:s Economic Commission for Europe (UNECE).
”Teknikdesign gör också engagemang mer utmanande vid en högre ålder, när vissa fysiska eller kognitiva funktionsnedsättningar inträffar”, skriver UNECE i en rapport.
Ledorden i vägen framåt, om det så handlar om digital demokrati, rättvis födofördelning eller effektiv energihushållning, är ”hållbarhet”. Något som har fått miljöforskare att tala om nödvändigheten i en ”omstöpning av kapitalism” för att möta hållbarhetens krav och nödvändigheter.
Dagens kapitalismstruktur är på ”kollisionskurs med nödvändigheten av hållbarhet”, menar Daniel C Esty, professor i miljölag och miljöpolitik vid Yale University:
”För att säkerställa att vårt globala samhälle inte kraschar genom planetära gränser och skadar livsuppehållande jordsystem måste grunderna för vår marknadsekonomi omformas och sedan byggas upp igen”, skriver han i en artikel för hållbarhetsprojektet SDG Actions räkning.
Andra röster är inte lika säkra på att just kapitalism och en ekonomi dikterad av marknaden är vad hållbarhetsprojekten och den rådande klimatkrisen behöver allra mest, om så i omstöpt och uppdaterad upplaga.
Klimatjournalisten Kate Aronoff skriver i boken Overheated om ett ekonomiskt system beroende av ständiga monetära ackumulationer och utvinning av ändliga naturresurser för att överleva. Klimatkrisen är, enligt Aronoff, en följd av kapitalismens globala triumftåg och ”otroliga motståndskraft”.
Filosofen och fysikern Vandana Shiva har också tillhört kapitalismens kritikerskara och påminner i ett samtal med agronomen och miljövetaren Johan Rockström om västerlänningens, det vill säga européens och nordamerikanens, bristfälliga upplevelse av ”hur världen verkligen är och vilka sorters kulturer som finns därute”:
– Ur mitt perspektiv i Indien är hållbarhet och rättvisa inte separata förvaringssilon – de är sammankopplade: denna jord stödjer alla och inte bara människor. När ett gäng människor tilldelar sig själva makten och arrogansen att skapa material som begåvats av jorden åt sig själva, och de definierar – eller bättre – omdefinierar en levande jord, är det problematiskt, säger Vandana Shiva.
Globala samarbetsnätverk – när det gäller exempelvis energi, hälsa, kommunikation – förblir spända och övervakade av ett litet antal inflytelserika aktörer, vars nycker, intressen och åsikter medför stora portioner makt – och utmaningar för samtliga som är beroende av dessa nätverk. Sovjetsystemet visade prov på brister när fåtalet dikterar villkoren för flertalet.
Att ett fåtal läkemedelsbolag suttit på patent till covid-19-vacciner, energi kan strypas närhelst så önskas, kommunikationsplattformar regisseras av privatpersoner och sökmotorer dikteras av storföretag med politiska intressen vittnar om den snåriga terräng som de globala målen har att vandra för att nå fram till ett år 2030 där världen ingått i ett globalt partnerskap.
FN slår fast att verktygslådan är byggd, nu gäller det bara att skyndsamt fylla det med verktyg.
Mål 17 – genomförande och globalt partnerskap
Globala målen, även kallade hållbarhetsmålen, är en del av Agenda 2030 för hållbar utveckling. De 17 globala målen har antagits av FN:s generalförsamling.
Internationella investeringar och samordnad politik behövs för att säkerställa nyskapande teknisk utveckling, rättvis handel, tillförlitlig uppföljning och stöd vid humanitära kriser. Utbyte av kunskap, expertis, teknik och finansiella resurser är samtliga viktiga komponenter för att målen ska nås, i synnerhet för att tillgodose behoven hos de fattigaste och mest sårbara länderna.
Källa: FN:s Globala mål
