Leonardo Henrichsen blev fotografen som filmade sin egen död – och sin egen bödel – på gatorna i Chile 1973. Hans baneman hann dö innan rättvisa skipades – men Henrichsens filmade material överlevde och fortsätter leva som en evig påminnelse om journalistyrkets risker – och ibland skyhöga pris.
ÅTERBLICK | Den 29 juni 1973. Chile har kastats in i djup politisk kris. Militärofficeren Roberto Souper Onfray har sjösatt ”El Tancazo”, ett försök till militärkupp mot den chilenska regeringen ledd av Salvador Allende.
Pansarvagnar, skottlossning, kaos i huvudstaden Santiago de Chiles centrala kvarter. Slutet och början, på en och samma gång.
Det var slutet på en utdragen och flera år lång sabotagekampanj riktad mot Allendes socialistiska regering, anförd av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och revolterande militärer inom den chilenska militären som tillsammans med kapitalstarka aktörer bland annat utlyste generalstrejker för att lamslå den chilenska ekonomin. Kuppförsöket ”El Tancazo” blev den tilltänkta slutrefrängen på Allendes styre.
11 september 1973
Men kuppen misslyckades och de paramilitära förbanden vann inget förtroende från något politiskt parti i kongressen och Salvador Allendes presidentskap bestod – men bara tillfälligt.
”El Tancazo” blev ändå, åtminstone symboliskt, början till slutet för den demokratiska socialismen i Chile som den 11 september 1973 störtades medelst militärt våld.
Då i form av en organiserad statskupp ledd av Allendes forna förtrogne Augusto Pinochet, och inte bara med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA i ryggen, utan även USA:s regering ledd av Richard Nixon.
Bilder av ett sammanbrott
Bilder från den 11 september 1973 är förevigade. Militärplanen som fäller sina bomber över presidentpalatset ”La Moneda”, den sista bilden av Salvador Allende, som iklädd tjocktröja och skyddshjälm försöker begripa vad som händer, de intvingade människorna på nationalarenan, tillhörande regeringen, vänstergrupper, medier och fackförbund, som ännu lever och ännu inte har förts ner i katakomberna.
Ner till tortyr, förnedring, död. I tusental.
En annan ögonblicksbild som etsats fast från 1973 års turbulenta Chile är de kaosartade sista sekunderna i den svensk-argentinske fotografen Leonardo Henrichsens liv. Och bilderna av ett sammanbrott, av ett liv som släcks, fotograferades av offret själv.
Från frukostbordet till graven
Som utsänd av Sveriges Television bevakade Henrichsen och korrespondenten Jan Sandquist ”El Tancazo”.
På morgonen den 29 juni 1973 befann de sig i Santiago de Chiles centrala kvarter där upprorsmakarna drog fram sina pansarvagnar. Journalisterna intog sin frukost på Hotel Crillón just som skottlossning utbröt på gatan utanför.
Henrichsen hade kameran redo och började filma intermezzot samtidigt som korpral Héctor Bustamante Gómez avfyrade sin pistol mot fotografen. Det tredje skottet träffade Henrichsen i bröstet. Han kollapsade i kollegan Sandquists armar – samtidigt som kameran förevigade alltsammans.
– Han öppnade ögonen, såg på mig och sade: ”Jag dör, Jan.” Inget mer. Och så dog han, berättar Jan Sandquist i dokumentären Sista bilden, från 2008.
Där, på gatan i Santiago de Chile i det misslyckade kuppförsökets gryning, avled Leonardo Henrichsen, 33 år.
Efterlämnade fru och tre barn
Militären försökte förstöra det filmade materialet, men Jan Sandquist lyckades rädda det och filmsekvenserna som visar en fotograf som filmar sin egen död – och sin egen bödel – kablades ut till omvärlden och har blivit en evig påminnelse om journalistens utsatthet och yrkets medföljande risker.
Leonardo Henrichsen var argentinsk medborgare, uppvuxen och bosatt i Buenos Aires med fru och tre barn. Hans far var svensk och han hade planer på att besöka Göteborg för första gången sensommaren 1973.
Tillsammans med Jan Sandquist hade Henrichsen för det då nystartade Rapports räkning bevakat den auktoritära utvecklingen i Latinamerika – där militärkupper avlöste varandra i alltifrån Argentina, Peru, Uruguay och Chile under 1960- och 1970-talet.
40 000 offer för Pinochetdiktaturen
Henrichsens död blev en i raden av ouppklarade dödsfall i samband med militärkuppers och militärregimers framfart i Latinamerika under 1900-talet.
Men den chilenske journalisten Ernesto Carmona lyckades i början av nollnolltalet identifiera korpralen Bustamante som senare åtalades – men den chilenske militären avled i sviterna av en cancersjukdom innan rättvisa hann skipas.
Leonardo Henrichsen var inte den ende utländske journalisten som mördades i samband med det kuppförsöket och den fullständiga statskuppen i 1973 års Chile. Även de amerikanska journalisterna Charles Horman och Frank Teruggi mördades av Augusto Pinochets militär.
Chiles medier blev efter kuppen föremål för rigorös censur och totalt uppskattas över 40 000 personer ha fallit offer för Pinochets USA-stödda diktatur mellan 1973 och 1989.
* * *
Analys: ”Nyliberalismen i fokus när Chile går till val”
Medier, krig och sanning
Journalist mördad i Honduras – fjärde i år
