ÅTERBLICK | Den 29 juni 1973. Chile har kastats in i djup politisk kris. Militärofficeren Roberto Souper Onfray har sjösatt ”El Tancazo”, ett försök till militärkupp mot den chilenska regeringen ledd av Salvador Allende. 

Pansarvagnar, skottlossning, kaos i huvudstaden Santiago de Chiles centrala kvarter. Slutet och början, på en och samma gång. 

Det var slutet på en utdragen och flera år lång sabotagekampanj riktad mot Allendes socialistiska regering, anförd av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA och revolterande militärer inom den chilenska militären som tillsammans med kapitalstarka aktörer bland annat utlyste generalstrejker för att lamslå den chilenska ekonomin. Kuppförsöket ”El Tancazo” blev den tilltänkta slutrefrängen på Allendes styre.

11 september 1973

Men kuppen misslyckades och de paramilitära förbanden vann inget förtroende från något politiskt parti i kongressen och Salvador Allendes presidentskap bestod – men bara tillfälligt. 

”El Tancazo” blev ändå, åtminstone symboliskt, början till slutet för den demokratiska socialismen i Chile som den 11 september 1973 störtades medelst militärt våld. 

Då i form av en organiserad statskupp ledd av Allendes forna förtrogne Augusto Pinochet, och inte bara med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA i ryggen, utan även USA:s regering ledd av Richard Nixon.

Bilder av ett sammanbrott

Bilder från den 11 september 1973 är förevigade. Militärplanen som fäller sina bomber över presidentpalatset ”La Moneda”, den sista bilden av Salvador Allende, som iklädd tjocktröja och skyddshjälm försöker begripa vad som händer, de intvingade människorna på nationalarenan, tillhörande regeringen, vänstergrupper, medier och fackförbund, som ännu lever och ännu inte har förts ner i katakomberna.

Ner till tortyr, förnedring, död. I tusental. 

En annan ögonblicksbild som etsats fast från 1973 års turbulenta Chile är de kaosartade sista sekunderna i den svensk-argentinske fotografen Leonardo Henrichsens liv. Och bilderna av ett sammanbrott, av ett liv som släcks, fotograferades av offret själv.

Från frukostbordet till graven

Som utsänd av Sveriges Television bevakade Henrichsen och korrespondenten Jan Sandquist ”El Tancazo”. 

På morgonen den 29 juni 1973 befann de sig i Santiago de Chiles centrala kvarter där upprorsmakarna drog fram sina pansarvagnar. Journalisterna intog sin frukost på Hotel Crillón just som skottlossning utbröt på gatan utanför.

Henrichsen hade kameran redo och började filma intermezzot samtidigt som korpral Héctor Bustamante Gómez avfyrade sin pistol mot fotografen. Det tredje skottet träffade Henrichsen i bröstet. Han kollapsade i kollegan Sandquists armar – samtidigt som kameran förevigade alltsammans. 

– Han öppnade ögonen, såg på mig och sade: ”Jag dör, Jan.” Inget mer. Och så dog han, berättar Jan Sandquist i dokumentären Sista bilden, från 2008.

Där, på gatan i Santiago de Chile i det misslyckade kuppförsökets gryning, avled Leonardo Henrichsen, 33 år.

Efterlämnade fru och tre barn

Militären försökte förstöra det filmade materialet, men Jan Sandquist lyckades rädda det och filmsekvenserna som visar en fotograf som filmar sin egen död – och sin egen bödel – kablades ut till omvärlden och har blivit en evig påminnelse om journalistens utsatthet och yrkets medföljande risker. 

Leonardo Henrichsen var argentinsk medborgare, uppvuxen och bosatt i Buenos Aires med fru och tre barn. Hans far var svensk och han hade planer på att besöka Göteborg för första gången sensommaren 1973. 

Tillsammans med Jan Sandquist hade Henrichsen för det då nystartade Rapports räkning bevakat den auktoritära utvecklingen i Latinamerika – där militärkupper avlöste varandra i alltifrån Argentina, Peru, Uruguay och Chile under 1960- och 1970-talet.

40 000 offer för Pinochetdiktaturen

Henrichsens död blev en i raden av ouppklarade dödsfall i samband med militärkuppers och militärregimers framfart i Latinamerika under 1900-talet. 

Men den chilenske journalisten Ernesto Carmona lyckades i början av nollnolltalet identifiera korpralen Bustamante som senare åtalades – men den chilenske militären avled i sviterna av en cancersjukdom innan rättvisa hann skipas. 

Leonardo Henrichsen var inte den ende utländske journalisten som mördades i samband med det kuppförsöket och den fullständiga statskuppen i 1973 års Chile. Även de amerikanska journalisterna Charles Horman och Frank Teruggi mördades av Augusto Pinochets militär. 

Chiles medier blev efter kuppen föremål för rigorös censur och totalt uppskattas över 40 000 personer ha fallit offer för Pinochets USA-stödda diktatur mellan 1973 och 1989.

* * *
Analys: ”Nyliberalismen i fokus när Chile går till val”
Medier, krig och sanning
Journalist mördad i Honduras – fjärde i år

HÅLLBARHET | EU nådde på tisdagen en överenskommelse för att förbjuda stora detaljhandelsföretag från att förstöra osålda kläder och skor. Detta banbrytande steg syftar till att minska det förödande inflytandet av ”fast fashion” och främja en mer hållbar konsumtion.

De nya reglerna, som förväntas träda i kraft om två år för stora företag, har undantag för små företag och en sexårig övergångsperiod för medelstora företag. Denna åtgärd är en del av EU-kommissionens bredare initiativ för att göra produkter mer hållbara och främja reparation, återanvändning och återvinning.

– Det är dags att avsluta modellen med take, make, dispose, (se faktaruta) vilken är så skadlig för vår planet, vår hälsa och vår ekonomi, säger Alessandra Moretti, ledare för lagstiftningsprocessen i EU-parlamentet

De nya reglerna kommer även att ge EU-kommissionen befogenhet att utvidga förbudet till andra osålda produkter för att öka miljövänligheten. Produkter förväntas säljas med ett ”digitalt produktpass”, vilket ger konsumenter information för medvetna köpbeslut.

Även om detaljer för enskilda produkters krav ännu inte är slutförda, ses godkännandet av detta avtal som en formalitet när det går igenom parlamentet och medlemsländerna.

Överenskommelsen är en del av EU:s strävan att minska miljöpåverkan och klimatförändringar, med textilkonsumtionen som den fjärde största bidragaren till dessa globala problem.

KLIMAT | Fem viktiga naturliga trösklar riskerar redan att passeras, enligt Global Tipping Points-rapporten. Dessa händelser kan ske redan vid en uppvärmning på 1,5 grader över förindustriella temperaturer.

Trösklarna inkluderar kollapsen av stora inlandsisar på Grönland och Västantarktis, massiv permafrostupptining, död av korallrev i varmare vatten, samt kollapsen av en havsström i Nordatlanten.

Forskare varnar för att detta inte bara handlar om temperaturökningar, utan om plötsliga och förödande förändringar i naturen och samhället. Effekterna kan inkludera förlust av hela ekosystem, svårigheter att odla basgrödor, politisk instabilitet, och ekonomisk kollaps.

– Tipping points i jordsystemet utgör hot av en storleksordning som mänskligheten aldrig ställts inför, säger Tim Lenton, en av forskarna bakom rapporten.

– De kan utlösa förödande dominoeffekter, inklusive förlust av hela ekosystem och kapacitet att odla basgrödor, med samhälleliga effekter inklusive massfördrivning, politisk instabilitet och finansiell kollaps.

Rapporten varnar för att även om osäkerheten kring när dessa förändringar inträffar är stor, kan de ha oerhört omfattande konsekvenser. Förändringarna i klimatsystemen kan ske abrupt, inte i linje med gradvisa utsläppsökningar, och kan leda till långvariga och ogynnsamma konsekvenser.

Enligt rapporten är tre ytterligare trösklar nära att passeras till 2030-talet om uppvärmningen når 1,5 grader. Dessa inkluderar försvinnandet av mangrove- och sjögräsängar, samt risker för boreala skogar. Förändringarna kan skapa en kedjereaktion som påverkar ekosystem och vädermönster på global nivå.

Det är inte bara faran för att passera dessa trösklar som är oroande; det är också risken för återkopplingsslingor som kan ytterligare förvärra klimatkrisen. Till exempel kan kollapsen av Grönlands inlandsis orsaka förändringar i havsströmmar och vädermönster på global nivå.

Med en växande förståelse för dessa tipping points behöver vi en omedelbar och samordnad insats från världens ledare för att minska utsläppen och genomföra effektiva åtgärder för att undvika de mest katastrofala konsekvenserna av klimatförändringarna.

Samtidigt så pågår klimattoppmötet COP28 i Dubai. Trots tidigare löften verkar vi vara på väg mot en uppvärmning på 2,5 grader vid slutet av seklet, vilket visar på behovet av snabba och kraftfulla åtgärder. Ju längre vi väntar, desto svårare kommer det att bli att undvika de mest skadliga konsekvenserna för vår planet och för mänskligheten.