En av världens ledande oljeproducenter har gått till valurnorna. Angola var länge landet som delade sin omvärld i två läger under Kalla kriget. Sedan självständigheten 1975 har Angola i många avseenden delat sig själv itu, med djupa sociala, politiska och framför allt ekonomiska klyftor samtidigt som den forna befrielserörelsen MPLA förvandlats till en korruptionsfront för en angolansk oligarki. Men när Angola håller val brukar få bli överraskade – men utfallet 2022 reser intressanta frågor.
ANGOLA | Nyligen hölls val i Angola och mycket var sig likt i jämförelse med tidigare valomgångar i den sydafrikanska nationen.
Regeringspartiet MPLA (som innehaft makten sedan Angola utropades som självständig stat efter 500 års portugisisk kolonialism 1975) utropades som segrare med 51 procent av rösterna. Det ledande oppositionspartiet Unita (och MPLA:s bittra fiende i det blodiga inbördeskriget som följde i självständighetens spår och som inte upphörde förrän 2002) knep cirka 45 procent.
– Vi har nått ännu en direkt majoritet, sa Rui Falcão, talesperson för MPLA, i samband med en presskonferens i huvudstaden Luanda, rapporterar al-Jazeera.
Unitas partiledare Adalberto Costa Júnior var i samband med sin presskonferens på det klara med att valet upplevt ”brutala” oegentligheter:
– Det råda inga tvivel om att MPLA inte segrade i valet – Unita erkänner inte resultatet, sa Adalberto Costa Junior, rapporterar al-Jazeera.
Namibias försvarsminister var på plats i Angola i egenskap av valobservatör och bedömde valet som fritt och rättvist. En slutsats som delades av andra valobservatörer, rapporterar The Namibian.
Ett val likt andra i Angola
Det blev ett val likt många andra i Angola. MPLA har segrat i samtliga sju som hållits sedan 1980 och Unita bojkottade de första som hölls under rådande inbördeskrig.
Sedan Unita började delta i de allmänna valen 1992 har partiets officiella stöd skiftat men sedan 2012 hela tiden vuxit sig större samtidigt som MPLA:s vinstmarginaler blivit mindre.
Valdeltagandet i år var endast 45,65 procent – att jämföra med 2017 års 76,13 procent. Dessutom har huvudstaden Luanda och Angolas politiska och ekonomiska hjärta blivit en högborg för Unita.
Maktförskjutningar
En utveckling som torde svida i ögonen på MPLA som i samband med självständigheten 1975 kontrollerade huvudstaden och de kringliggande regionerna, medan Unita hade starkt stöd på landsbygden, särskilt i östra delarna av landet nära gränsen till Kongo-Kinshasa och i söder, varifrån Unita länge hämtade stöd från apartheidregimen i Sydafrika (som också kontrollerade Namibia).
En omritad politisk karta som löper jämsides med en generell önskan efter nya alternativ:
– Den gängse uppfattningen är att landet är redo för förändring, säger Âurea Mouzinho, ekonom knuten till Global Alliance for Tax Justice, till BBC.
Uppförsbackar och utmaningar
Presidenten och tillika MPLA-ledaren João Lourenço tillträdde 2017 och påbörjade reformer och ett antikorruptionskorståg som redan gjort honom till ovän med många inom den egna MPLA-apparaten. Således har João Lourenço en uppförsbacke att klättra såväl politiskt som ekonomiskt för att hålla sig kvar vid makten.
Den förre försvarsministern blev president i Angola efter att hans seglivade och nyligen bortgångne företrädare José Eduardo dos Santos öppnade upp den oljerika nationen för utländska investerare och lät statsapparaten bli en förlängd privat plånbok för hans familjemedlemmar och allierade. MPLA:s rötter i sociala befrielserörelser ersattes under dos Santos styre till en vänsterpolitisk front för nepotism och korruption.
João Lourenço har vidtagit kraftåtgärder för att komma åt korruptionen som sträcker sig djupt in i samhällskroppen – samtidigt som MPLA gått från idealistisk rörelse till marknadsinriktad rörelse med avlönad personal som nått sina positioner tack vare dos Santos initierade maktstrukturer.
Olja, inflation och matosäkerhet
Seglivade prisosäkerhet kring oljepriser, global inflation och ökad matosäkerhet är emellertid de främsta utmaningarna för den angolanske presidenten.
Inflationen i Angola är närmare 22 procent och landets finansministerium försöker febrilt att jaga ikapp pengar som gick vilse i dos Santos byggboom under 2010-talet, allt som ett led i ett antikorruptionskorståg som president Lourenço på sikt hoppas återställa MPLA:s sargade anseende hos breda folklager.
Huruvida Unita med tiden kommer att acceptera valresultatet och arbeta vidare med det utomparlamentariska stöd som rörelsen lyckats säkra genom ett långsiktigt gräsrotsarbete med egna radiokanaler och mediealternativ återstår att se.
MPLA:s ”brutna löften” är Unitas trumfkort i sin fortsatta jakt på ett eventuellt maktskifte i Angola, vilket skulle bli det första i landets snart 50-åriga historia.
Utbredd apati
För João Lourenço är den bästa chansen till fortsatt förtroende bland angolaner paradoxalt nog en fortsatt utveckling av politiska reformer, förbättrade möjligheter till oberoende press att rapportera utan censur eller trakasserier och hårda tag mot korruption.
En politisk agenda som hittills försvagat MPLA och stärkt Unita – men en agenda som på sikt kan ge president Lourenço den politiska trovärdighet som han så öppet strävar efter.
En stor utmaning för samtliga makthavare och politiker som eftersträvar politiskt inflytande i Angola är att förvandla utbredd apati, framför allt bland unga, till samhällsengagemang:
– Jag känner att det inte spelar någon roll om jag röstar eller inte. För mig skulle den största tillfredsställelsen vara att den nuvarande staten och den framtida staten helt enkelt löser sociala problem. Vem som styr är inte det viktigaste för mig, säger entreprenören och studenten Sebastião Florentino till Africa News.
LÄS ÄVEN:
Angola: Strid om ex-presidents döda kropp
Vart är Angola på väg?
Polisen i Angola ber om ursäkt för övervåld
