GLOBALA MÅLEN | Det globala målet 8 syftar till att få en inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt, produktivt arbete och anständiga arbetsvillkor. Målet är att till 2030 nå full sysselsättning för alla kvinnor och män, unga människor och människor med funktionsnedsättningar såväl som lika lön för arbeten som skapar samma värde. Anständiga arbetsvillkor är också en förutsättning för många andra av de sammanlagt 17 globala mål för hållbar utveckling – det påverkar inte minst mål 1 som syftar till att avskaffa all fattigdom.

Covid-19-pandemin har haft en ödesdiger effekt på såväl ekonomisk tillväxt som anständiga arbetsvillkor och arbete för alla. Pandemin har lett till den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet och motsvarande 255 miljoner heltidsjobb har förlorats –  nästan fyra gånger fler än de jobb som förlorades under den ekonomiska krisen 2007–2009.

Under pandemiåret 2020 ökade antalet arbetslösa världen över med 33 miljoner. I Latinamerika, Karibien, Nordamerika och Europa ökade arbetslösheten med två procentenheter. Arbetslösheten världen över slog hårdast mot kvinnor och unga. Många kvinnor tvingades under pandemin att ge upp sina arbeten för att ta hand om barn när skolor och samhällen stängde ner, klyftan mellan män och kvinnor vad gäller lönearbete har därmed ökat, och bland lönearbetarna tjänar kvinnor fortfarande omkring 20 procent mindre än männen globalt sett.

En aspekt på anständiga arbetsvillkor, löner, hade gått i en relativt god riktning innan pandemin bröt ut med sjunkande siffror för andelen arbetande fattiga. År 2000 låg siffran på 26 procent, 2019 hade andelen arbetande fattiga sjunkit till 6,7 procent. 2020 bröts trenden – ytterligare åtta miljoner arbetare föll i fattigdom jämfört med året innan. Enligt ILO hade antalet fattiga arbetare sjunkit något 2021 men fortfarande var andelen högre än innan pandemin.

Internationella fackliga samorganisationens (Ituc) årliga index över fackliga rättigheter i världen, Global Rights Index, visade i juni i år att brotten mot fackliga rättigheter har förvärrats. Bland annat hindras arbetare i 113 länder från att bilda eller gå med i en fackförening, en ökning med sju länder från 2021 – det innebär att 77 procent av världens länder hindrar arbetare från att organisera sig fackligt. I 87 procent av länderna har strejkrätten kränkts och i fyra av fem länder förhindras kollektiva förhandlingar.

– Vi vet att arbetare står i frontlinjen för flera extraordinära kriser: historiska nivåer av ojämlikhet, klimatkrisen, en pandemi som förgör liv och försörjning, och konflikter med förödande effekter inrikes och globalt, sade Itucs generalsekreterare Sharan Burrow i samband med att årets siffror presenterades.

En stor del av världens globala arbetskraft har informella anställningar – hela två miljarder eller 61 procent av arbetskraften globalt hade det 2016, arbetare som drabbas särskilt hårt av pandemin och som ofta helt saknar trygghetsförsäkringar. Innan pandemin ingick 60 procent av den globala arbetskraften i den informella sektorn – i de minst utvecklade länderna är andelen än högre och utgjorde 88,7 procent av alla anställningar 2019. Många av dessa arbetare har fallit eller riskerar att falla ner i fattigdom på grund av pandemin och det kommer att ta längre tid för dem att återhämta sig ekonomiskt.

Under de kommande 20 åren väntas den globala arbetsstyrkan öka med 800 miljoner personer vilket  innebär att många nya jobb, med goda arbetsvillkor, måste skapas. En sektor som växer stort är gigindustrin som 1,1 miljard personer beräknas arbeta inom världen över, och sajten Statista spår att hälften av USA:s arbetskraft kommer att jobba inom gigekonomin år 2027 – det är dock en sektor som inte kännetecknas av anständiga arbetsvillkor och framför allt inte för den stora andelen människor som jobbar inom den.

Samtidigt riskerar många jobb att försvinna i takt med att allt fler jobb automatiseras. En rapport från World Economic Forum uppskattar att om några år kommer 85 miljoner jobb som människor tidigare utfört istället utföras av maskiner, medan 97 miljoner nya former av jobb kan utvecklas under samma period. Men även om teknologi kan skapa många nya jobbtillfällen är risken överhängande att ojämlikheten kommer att växa ytterligare – om det inte satsas stort på vidareutbildning.

Mål 8 handlar också om global resurseffektivitet och att ”frikoppla ekonomisk tillväxt från miljöförsämring” vilket är en enorm utmaning, om ens möjligt. Dessutom är frågan hur tillväxten fördelas – en ökad tillväxt kommer inte nödvändigtvis de som behöver det mest till del. Därför talar den internationella fackföreningsrörelsen och Ituc om vikten av ett nytt socialt kontrakt för att både klara effekterna av pandemi, krig, inflation och framför allt klimatkrisen, ett kontrakt som gör upp med en ekonomisk modell som både nonchalerar mänskliga och fackliga rättigheter såväl som miljökrav. Ett nytt socialt kontrakt skulle bland annat innebära skapandet av klimatvänliga jobb genom en rättvis omställning och att ekonomisk tillväxt inte tillåts ske på miljöns bekostnad.

– Arbetare och konsumenter kräver förbättring. De kräver arbete, lön, rättigheter, social trygghet jämlikhet och inkludering. De kräver ett nytt socialt kontrakt som kan börja återbygga förtroende och liv, säger Itucs Sharan Burrow.

* * *
LÄS MER
Skört läge för de globala målen
Klimatförändringarna hot mot den globala folkhälsan