TURKIET | Vem var Mustafa Kemal Atatürk, mannen vars mausoleum Anitkabir Sveriges moderate statsminister Ulf Kristersson krökte rygg inför i samband med sitt statsbesök i början av november?

I gästboken skrev Kristersson: ”Jag vill fördjupa relationerna mellan Sverige och detta vackra land.”

Detta vackra land, ”med en fot i Asien och den andra i Europa”, firar nästa år hundra år sedan republikens grundande den 29 oktober 1923. Med på slagfälten som lösgjorde den turkiska republiken från Ottomanska riket och vars ideologi – ”kemalism” – kommit att överleva fältmarskalken som dog på posten som förste president till nationen som också hyllar hans namn.

Mustafa Kemal Pasha som i vuxen ålder antog ett nytt efternamn – Atatürk, ”turkarnas fader”.

”Evig respekt”

Mannen vid Ulf Kristerssons sida inne i mausoleet Anitkabir, Turkiets nuvarande president Recep Tayyip Erdoğan, är tydlig med sin bild av den evige Atatürk:

– Vår nation hyser en evig respekt för Mustafa.

Mustafa Kemal Atatürk lösgjorde staten från religionerna och lade mycket krut på moderniseringsreformer som förbättrade villkoren för kvinnor men som även cementerade turkisk nationalism och idén om utvalda delar av befolkningen.

De som inte ”passade in” i Atatürks bestämda version av den turkiska republiken fick det, kort sagt, svårt.

Kurderna gör uppror

Kurdernas uppror, med början på 1920-talet, blev således inte bara ett uppror mot den turkiska staten, utan mot idén om social tillhörighet enligt givna mönster, skriver Elizabete Aunina, turkietexpert och statsvetare vid University of Amsterdam, i en essä för E-International Relations.

Turkiets bildande, fortsätter Elizabete Aunina, utgick från ett slags social harmoni där ”innebörden av att vara turk i såväl social som laglig mening” utgår från en förutbestämd identitet.

En identitet politiskt hopsnickrad av Atatürk och dennes regim under 1920- och 1930-talet.

Politiskt har Turkiet förblivit ”kemalismen” trogen sedan dess, menar Paul White, erfaren krigs- och fredsforskare knuten till Kurdish Institute i Washington samt författare till The PKK: Coming Down from the Mountains:

”Turkiets djupa stat har alltid varit strikt kemalistisk. Per definition, således, djupt sekulär, antikommunistisk och antikurdisk.”

Militära statskupper

En statsapparat som övertagits av militären vid ett flertal tillfällen – däribland 1960 och 1980 – med seglivade militärdiktaturer som följd. 2016 var det dags på nytt, men kuppen misslyckades och landets president Erdoğan räddade sig kvar vid makten.

Sedan den misslyckade kuppen har Erdoğan också cementerat sin position medelst repressiva åtgärder som tvingat regimkritiker i exil och fått Reportrar utan gränser att utnämna den turkiske presidenten till ”pressfrihetens fiende”.

Ukrainakriget har därutöver blivit ett politiskt parasoll bakom vilket Erdoğan kunnat flytta fram sina militära positioner längs den turkisk-syriska gränsen:

– Vi kommer städa upp Tel Rifaat och Manbij och sedan fortsätta steg för steg, sade den turkiske presidenten sommaren 2022 och syftade på två städer utmed Eufratfloden.

Tel Rifaat och Manbij är starka tillhåll för den beväpnade kurdiska gruppen YPG, som en rad västländer samarbetat med i kriget mot Syriens armé ledd av president Bashir al-Assad.

Sverige lyder, kurderna lider

Att fördöma YPG ha varit ett krav från Erdoğan för att godkänna Sverige in i Nato. Något som den moderatledda regeringen stödd av Sverigedemokraterna skyndat till att understryka officiellt och tagit avstånd från såväl YPG som PYD.

– Det överordnade värdet är Sveriges medlemskap i Nato, sade utrikesminister Tobias Billström till Sveriges Radio.

I kurders ögon råder det ingen tvekan om vad Erdoğan syftar till när han säger ”städa upp”.

Den turkiska statens repression gentemot kurder har under republikens hundraåriga existens varit utbredd och förutom dubbla rättighetsmåttstockar på hemmaplan har turkiska styrkor gjort sig skyldiga till krigsbrott i krigets Syrien, menar Amnesty International.

I nordöstra Syrien har turkiska styrkor bombat kurdiska byar med många dödsfall som följd, enligt Kurdiska röda halvmånen:

”De nordöstra syriska områdena har under lång tid stått inför hot från den turkiska staten. Med tanke på det faktum att olika läger i regionen och Syrien som helhet hyser mer än 100 000 migranter, skulle dessa hot leda till humanitära katastrofer för Syrien och grannländerna”, konstaterade Kurdiska röda halvmånen i ett uttalande.

Dubbla måttstockar

Nato – militäralliansen där Turkiet är alliansens näst största armé efter USA – säger ingenting öppet om eventuella turkiska brott mot mänskliga rättigheter. Ett kvitto på dubbla måttstockar när det gäller offer och offer, menar kritiker:

”Varför kommer Natomedlemmen Turkiet undan med samma brott som vi fördömer i Ukraina?” frågade sig bland annat juristen och människorättsaktivisten Jacob Batinga i en debattartikel för Current Affairs.

Ändå är det Turkiet och Erdoğan som den svenska staten måste krusa för att lösa entrébiljett till Nato. Och bland de bondpjäser som Turkiet och Erdoğan vill se borta från brädan märks turkiska journalister i Sverige som officiellt kallas ”terrorister” och som alltjämt riskerar utvisning.

Atatürk på tapeten inför 100-årsdag

Sedan kuppförsöket 2016 har Erdoğan också använt sig av nationsgrundaren Atatürk som symbol för enande och förebild för det Turkiet som han håller på att bygga vidare på.

Numera hänger Atatürk på väggen i det alltmer statsbärande AK-partiet, något som ansågs otänkbart bara för några år sedan, med tanke på Atatürks sekulära ståndpunkter.

– AK-partiet vill upplösa republiken och tvätta rent Atatürks arv, sade Baris Yarkadas, parlamentsledamot för kemalistpartiet CHP, till al-Jazeera.

En politisk tvätt inför Turkiets hundraårsdag som numera får draghjälp av ryggkrökande utländska dignitärer framför mausoleet Anitkabir.

– Det är en skam, det som händer i Sverige nu. Vi kastas under bussen, säger en kurdisk-svensk medborgare bosatt i Stockholmsområdet, till Tidningen Global.

***
Läs även:
Turkiet kan sätta munkavle på svenska visselblåsare
Oro för tortyr i Turkiet efter Natouppgörelse
Turkiets krigsförklaring mot medierna