IRAK | Det gick fort för Irak att falla samman. På några decennium föll landet vars kultur och historia härrör från en av de äldsta mänskliga civilisationerna från en position som ett av Mellanösterns mest välmående utvecklingsländer på 1970-talet till ett sönderbombat och laglöst ingenmansland under nollnolltalet.

Stort ansvar för Iraks politiska färd mot natt läggs på en nepotistisk diktaturs axlar, ledd av Saddam Hussein. Den irakiska arméns folkmord på den kurdiska minoriteten, det åttaåriga kriget mot grannen Iran, personkulten kring Saddam Hussein och tortyrkamrarnas eviga arbete var alla exempel på det våldskapital som höll Saddam Hussein och hans regim kvar vid makten.

Men – även västvärlden har bidragit till Mellanösterns alltjämt pyrande geopolitiska krutdurk.

Tidlösa övergrepp

Den prisbelönte grävande reportern Seymour Hershs avslöjande om tortyr, förnedring och sadism i fängelsekomplexet Abu Ghraib blev kort efter USA:s ”befrielse av Irak” ett kvitto på att tortyrcentret utanför huvudstaden Bagdad förblev i bruk – det var bara fångvaktarna som hade bytt kläder.

”Att få bort Saddam var blott biprodukten till ett annat mål: nedmonteringen av den irakiska staten och dess institutioner”, skrev Sinan Antoon, irakisk poet och översättare, i The New York Times på 15-årsdagen av den USA-ledda koalitionens invasion 2003.

Det Irak som Antoon såg stöpas av en torterande och krigsövergreppsansvarig västerländsk ockupationsmakt öppnade dörrarna till de irakiska oljefälten (där stora kontrakt säkrades av Halliburton, ett oljebolag kopplade till den dåvarande amerikanska vicepresidenten Dick Cheney) samtidigt som Vita huset, lett av George W. Bush, besatt bristande kunskaper om den sekterism som började kika fram underifrån Saddam Husseins fallna mantel.

”Staten ersattes av en dysfunktionell och korrupt semistat”, skrev Sinan Antoon.

Fallerat ”demokratibygge”

Men i Vita huset fanns det ändå redan under senvåren 2003 skäl till jubel och bubbel. Den 1 maj, knappt två månader efter invasionens första bombräd (som dödade en man och skadade fjorton, därav ett barn), proklamerade president Bush att ”uppdraget var slutfört” och kriget vunnet.

Det var visserligen sant såtillvida att det inte fanns någon irakisk armé kvar att bekämpa. Men motståndare saknades inte till den amerikanska ockupationen och det ”demokratibygge” som USA med hjälp av västallierade nu började spika upp i Irak.

Ett annat krig bröt ut – och som forskare menar alltjämt pågår – i form av sekteristiska milisers motstånd mot den amerikanska ockupationsmakten. Arbetslösa, före detta torterade och opportuna irakier (däribland tusentals nyligen och en masse avskedade regeringsmedlemmar och tjänstemän, vars enda brott bestod i att de innehaft medlemskap i det Saddam Hussein-kontrollerade Baathpartiet) gick samman och bildade miliser som erbjöd motstånd mot den amerikanska armén.

Korruption och sekterism

Embryot till Islamiska statens födelse, ruljans och utbredning i Irak och senare Syrien (där inbördeskriget alltjämt pågår) lades enligt en rapport från Wilson Center av dokumenterad korruption och sekteristiska inslag i det nya Irak.

I mitten av januari i år skrev Marina Ottaway, mellanösternkännare och författare till aktuella A Tale of Four Worlds: The Arab Region After the Uprisings, i en analys för just Wilson Center att USA knappast har testamenterat demokrati åt Irak – utan snarare ”ett system av etnisk och religiös representation som inte liknar något annat Irak haft tidigare”.

Tjugo år efter den USA-ledda invasionen av Irak konstaterar Freedom House att landet förblir ”icke fritt”, liksom det var under Saddam Husseins tid. Visst, understryker det amerikanska forskningsinstitutet, det hålls allmänna val (om än med oregelbundenhet och ifrågasatta utgångar) men samtidigt förblir statsapparaten nedsudlad av korruption och i många avseenden beskyddad av beväpnade miliser som opererar bortom rättsstatens kontroll.

”Politiska felkalkyleringar”

Om invasionen av Irak 2003, försvarad ovanpå en hög av osanningar kring Saddam Husseins påstådda innehav av massförstörelsevapen, i historieböckerna kommer att utmålas som en av den dåvarande neokonservativa maktkärnans absolut viktigaste bedrifter kommer Iraks sönderfall och efterföljande korrupta statsbygge att agera påminnelse om det höga priset av politiska felkalkyleringar:

”Utöver avlägsnandet av Saddam Hussein lyckades Irakkriget inte uppnå de primära mål som förutsågs av dess stora huvudpersoner, särskilt USA och Storbritannien, som hade försökt främja kriget som ett liberalt korståg mot ett despotiskt och farligt med spridningseffekter som skulle gynna regionen och omvärlden”, skriver författaren och mellanösternkännaren Louise Fawcett i International Affairs marsnummer 2023.

Fawcett menar att Irakkriget lämnade ”ett spår av oavsiktliga konsekvenser, med stora säkerhetskonsekvenser, som avslöjade hur illa bedömt och misskött det USA-ledda beslutet var att gå i krig, avlägsna Saddam Hussein och stöpa om den irakiska staten”.

”Från krigets spänningar och lärdomar har det utvecklats nya mönster och metoder som leder till en föränderlig regional ordning”, summerar Louise Fawcett.

Flyktingar och främlingsfientlighet

Det är emellertid inte bara i Mellanöstern som världen antagit en annorlunda skepnad sedan mars 2003. Samma västeuropeiska och amerikanska parlament som högröstat försvarade invasionen i Irak och den påtvingade regimförändringen i Bagdad för tjugo år sedan talar med lika höga stämmor om vikten av indragna asylrätter och förstärkta gränskontroller.

De senaste årens statistik visar att antalet irakiska flyktingar runtom i världen uppnår över nio miljoner människor – att jämföra med Sveriges totala befolkning på strax över tio – samtidigt som den allmänna folkhälsan försämrats i Irak under de senaste två decennierna.

Som exempel nämns ökad barnadödlighet – 150 procent mellan 1990 och 2005 – och återkommande problem med tillhandahållande av rent dricksvatten till stora folklager.

Grunden till ”fake news”

Rubriken till Sinan Antoons debattartikel i The New York Times i samband med 15-årsdagen av invasionen var ”För femton år sedan förstörde Amerika mitt land”.

Fem år senare, inför tjugoårsdagen, förblir känslorna desamma – och i USA såg han hur ”fake news”, en självklar hörnpelare inte bara inom ”trumpismen” utan inom extremhögerprojekt världen över, rönte stora framgångar redan under president George W. Bushs väg till krig i Irak.

– Dess värre ledde dessa lögner [om massförstörelsevapen och Saddam Husseins kopplingar till terrornätverket al-Qaida, reds.anm.] inte till någon utveckling av kritiska inställningar gentemot medier eller gentemot sökandet efter alternativa informationskällor, säger Sinan Antoon till Lorient Today.

LÄS MER:
Antropocenens ärr: Från Töre till Biak
Iraks premiärminister: Jobbar på klimatplan
Opec – maktkartellen som reste sig ur civilisationens vagga