AFGHANISTAN | Efter nästan sju månader i fängelse har Matiullah Wesa släpps på fri fot, enligt människorättsorganisationen. Han greps i mars i år för sitt arbete för flickors rätt till utbildning. ”Han borde aldrig ha gripits”, skriver Amnesty International och tackar samtidigt alla som har deltagit i deras kampanj för Wesas frigivning.

Amnesty International uppmanar också Afghanistans de facto-styre att släppa människorättsförsvararna och kvinnorättsaktivisterna Rasool Parsi, Neda Parwani, Zholia Parsi och Manizha Sediq, samt ”alla andra som på orätta grunder hålls fängslade för att de har stått upp för jämställdhet och tagit avstånd från repression.”

Grundare av Pen Path

På torsdagen bekräftade Matiullah Wesas bror Attullah Wesa att han har släppts, ”efter 215 dagar i fängelse”. Hans bror uppger för AFP att han inte känner till hur han mår, men att Matiullah Wesa har meddelat honom att han är på väg hem. Han förklarar att brodern dömdes till sju månaders fängelse för att ha propagerat mot regeringen:

– Men det har inte klargjorts vad den propagandan var, säger han till AFP och fortsätter:

– Jag vet inte hur jag ska reagera, jag har knappt sovit eller ätit sedan i går för att jag har följt hans fall.

De båda bröderna har grundat och drivit organisationen Pen Path vars mål är att barn som inte har fått skolgång ska få det. I mer än tio år har de jobbat för att föra fram vikten av utbildning för ledare i byar på landsbygden i syfte att skolor som stängts efter våldsamheter ska öppnas på nytt, De har också etablerat bibliotek på landsbygden, rapporterar AFP.

Jobbar för flickors rätt till utbildning

Efter talibanernas maktövertagande i mitten av augusti 2021 har de fortsatt att arbeta för flickors skolgång. Genom att hänvisa till islamisk rätt har Matiullah Wesa uppmanat talibanerna att öppna upp för flickors utbildning på nytt.

”Män, kvinnor, gamla, unga, alla från alla landets hörn kräver den islamiska rätten till utbildning för sina döttrar”, skrev han på Twitter innan han greps, skrev The Guardian i våras.

Matiullah Wesa, greps i huvudstaden Kabul och han anklagades därefter för att ha ”uppmanat till fiendskap mot regimen”, rapporterar Radio Free Europe/Radio Liberty. Det har inte kommit någon officiell kommentar från talibanerna till hans frisläppande.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto