PAKISTAN | OHCHR menar att afghaner aktiva inom civilsamhället, journalister och människorättsaktivister liksom personer som jobbade för den tidigare regeringen och säkerhetsstyrkorna löper stor risk att utsättas för godtyckliga gripanden och tortyr.

Dessutom är flickor och kvinnor en utsatt grupp då deras rättigheter på alla fronter har kringskurits kraftigt efter talibanerna tog makten i augusti 2021. Bland annat har de facto-myndigheterna förbjudit skola och universitet för tonårsflickor och kvinnor, samt förbjudit dem från att vistas på gym eller i parker och de har också förbjudits arbeta inom flera sektorer.

Många har redan lämnat

Det var den 3 oktober i år som pakistanska myndigheter meddelade att de papperslösa som är kvar i landet den 1 november kommer att deporteras. Pakistans tillförordnade inrikesministern Sarfraz Bugti sade då att 1,7 miljoner afghaner befinner sig illegalt i Pakistan. De följande två veckorna lämnade omkring 59 000 afghaner landet enligt en rapport från FN:s flyktingorgan UNHCR och FN:s migrationsorganisation IOM. Enligt rapporten uppgav 78 procent att de återvände till Afghanistan för att de är rädda för att gripas om de stannar i Pakistan.

OHCHR uppmanar nu pakistanska myndigheter att ”ställa in tvingande återvändanden av afghaner innan det blir för sent att förhindra en mänsklig katastrof. Vi uppmanar dem att fortsätta ge skydd till dem i nöd och försäkra att alla möjliga framtida återvändanden är säkra, värdiga och frivilliga och i enlighet med internationell rätt”, skriver OHCHR i ett uttalande.

Har inte skrivit under flyktingkonventionen

Pakistan är länge tagit emot afghanska flyktingar, ett mottagande som har skett i åtminstone fyra decennier. Ofta har de afghanska flyktingarna välkomnats men Pakistan har inte antagit FN:s flyktingkonvention. Under åren har vissa afghanska flyktingar blivit registrerade som flyktingar och fått papper, men den senaste vågen flyktingar som anlände hösten 2021 och framåt har mestadels nekats papper.

UNHCR har inte fått registrera den senaste vågen som flyktingar och den oberoende pakistanska forskaren Saba Khattak som har forskat om afghanska flyktingar i Pakistan sedan i mitten av 1990-talet sade till Tidningen Global tidigare i år att omkring 2,2 miljoner afghaner har någon slags pakistanska dokument, medan de 700 000 afghaner som kom åren 2018–2020 är odokumenterade liksom de som kom i den senaste vågen.

Förvärrat humanitärt läge i Afghanistan

OHCHR varnar också för att det humanitära läget i Afghanistan länge har varit svårt, och har dessutom försvårats den senaste månaden då flera jordbävningar har drabbat Heratprovinsen i vilka omkring 1 400 människor har dödats. I dagsläget är 30 miljoner av landets 43 miljoner invånare i behov av nödhjälp.

”Vi påminner de facto-myndigheterna om deras människorättsliga förpliktelser som fortsatt gäller för Afghanistan som stat och deras förpliktelser att skydda, stärka och uppfylla mänskliga rättigheter”, skriver OHCHR i sitt uttalande.

VENEZUELA | Trots internationella protester höll Venezuela på söndagen en folkomröstning, med frågan om regionen Essequibo (även stavad Esequiba) i grannlandet Guyana egentligen ska tillhöra Venezuela. Enligt venezuelanska myndigheter deltog 10,5 miljoner av landets 20,7 miljoner röstberättigade invånare, och 95 procent röstade ja.

– Vi har tagit de första stegen i en ny historisk fas i kampen för det som tillhör oss, att ta tillbaka det som befriarna lämnade åt oss, säger president Nicolás Maduro enligt medier i huvudstaden Caracas.

Erkänner inte domstol

Konflikten går tillbaka till 1800-talet, då den unga nationen Venezuela grälade med europeiska kolonialmakter om vattenvägar och guldfyndigheter i området. Guyanas dåvarande kolonialherre Storbritannien fick rätt i en skiljedom 1899, men Venezuela har senare invänt att det beslutet berodde på stormakternas mygel.

Senare har även olja och olika mineraler i marken ökat Essequibos attraktionskraft.

Så sent som i fredags beslutade Internationella domstolen (ICJ) i Haag att Venezuela inte får agera på något sätt som kan förändra kontrollen över regionen. Men Venezuela erkänner inte FN-domstolens roll i tvisten och genomförde alltså folkomröstningen som planerat.

Halva Norge

Oron växer nu, både i Guyana och övriga Sydamerika, kring hur Maduro kommer att fortsätta driva frågan. Nästa år är det dags för presidentval och i skenet av en galopperande ekonomisk kris befaras Maduro vilja måla upp yttre hot för att få väljarna att samlas kring honom.

Guyana är ett av Sydamerikas minsta länder och består till stora delar av svårtillgängliga regnskogar och berg. Essequibo är ungefär hälften så stort som Norge och har en kvarts miljon invånare.

CHILE | Den historiska betydelsen av denna händelse lyser klart då Pedro Barrientos, tidigare soldat och ansedd som ansvarig för Jaras död, slutligen överlämnats från USA till Chile. Åtalen mot honom gäller kidnappningen och mordet på Víctor Jara, ett av de mest uppmärksammade människorättsfallen från Pinochets regim. Enligt vittnesmål spelade Barrientos rysk roulette med Jara innan han sköt ihjäl honom den 16 september 1973.

– Vi vill dra en gräns under det här fallet – och det snabbt, sade Nelson Caucoto, en människorättsadvokat som företrätt Jaras familj under lång tid.

– Skulle någon någonsin ha trott att det skulle finnas rättvisa för Víctor Jara?

Även om utlämningen är ett viktigt steg, påpekar aktivister att det finns mycket arbete kvar för rättvisa. Många inblandade i brutala handlingar under diktaturen är fortfarande på fri fot, och undkommer straff.

Rodrigo Bustos från Amnesty International understryker detta genom att påpeka att Chile fortfarande har en enorm skuld att betala när det gäller att skipa rättvisa för de oförlåtliga brotten under Pinochetregimen. Trots att vissa fällande domar har säkrats för en del av offren, är det en liten andel av de totala fallen, vilket speglar den långsamma processen och bristen på rättvisa för överlevande från denna mörka tid.

– I allmänna termer har Chile fortfarande en enorm skuld att betala när det gäller rättvisa för de påtvingade försvinnandena, avrättningen och tortyren, säger Rodrigo Bustos, generalsekreterare för Amnesty International Chile.

Hittills har fällande domar endast säkrats i omkring en tredjedel av de 3 216 fall av påtvingade försvinnanden och avrättningar som begicks under diktaturen, enligt uppgifter sammanställda av Diego Portales University transitional justice observatory.

Bara 0,6 % av de överlevande offren från diktaturtiden har sett sina fall sluta med en fällande dom.

Víctor Jaras änka, Joan Jara, som nyligen gick bort vid 96 års ålder, kämpade i nästan fem decennier för att uppnå rättvisa för sin man. Hennes outtröttliga engagemang var en avgörande faktor för att samla vittnesmål och bevis som ledde till att fallet kunde återupptas efter många år av tystnad och brist på bevis.

Víctor Jaras tragiska öde, där han torterades och mördades på fotbollsarenan Estadio Chile, står fortfarande som en symbol för de brutala övergreppen som ägde rum under Pinochets regim. Hans musik och hans politiska övertygelse lever vidare idag som en påminnelse om konsekvenserna av maktmissbruk och förtryck.

– Det viktigaste är att 50 år senare har vi fortfarande inte gett upp, rättvisan kommer fortfarande. Chile är ett av få länder där det händer, säger människorättsadvokaten Nelson Caucoto