FILIPPINERNA | Maria Ressa, journalist, grundare av nyhetssajten Rappler och 2021 års mottagare av Nobels fredspris, har frikänts från åtal om skattebrott, rapporterar The Guardian.

Skattebrottsmålet har av flera bedömare ansetts vara politiskt motiverat i ett land som i allt snabbare takt undergräver yttrandefrihet, pressfrihet och rättssäkerhet och beskrivs av Maria Ressa själv som en seger ”för alla filippinier”.

– Fakta segrade, sanningen segrade, rättvisan segrade, sade Maria Ressa i ett uttalande i samband med frikännandet, rapporterar The Guardian.

Frikännandet innebär att Maria Ressa kan återgå till att fullt ut koncentrera sig på journalistik, något som i hennes fall innebär obekväma granskningar för såväl politiska som ekonomiska makthavare.

* * *
LÄS MER
Nobelpristagares nyhetssajt tvingas stänga
Fredspristagare tillåts närvara vid prisceremoni
Filippinsk reporter döms i uppmärksammat fall

ISRAEL-PALESTINA | Av de 42 journalisterna och mediearbetarna som har bekräftats döda är 37 palestinier, fyra israeler och en libanes. Dessutom har nio journalister skadats, tre saknas och 13 journalister har gripits, skriver CPJ. Siffran kan vara ännu högre – CPJ skriver att kommittén utreder flera rapporter om ytterligare journalister och mediearbetare som ska ha dödats, skadats eller gripits, men som de ännu inte har hunnit utreda och bekräfta. 

– CPJ betonar att journalister är civila som gör ett viktigt arbete under kristider och får inte bli måltavla för stridande parter, säger Sherif Mansour, CPJ:s samordnare för Mellanöstern och Nordafrika, på söndagen. 

Enligt CPJ har den israeliska armén meddelat Reuters och Agence France Press (AFP) att man inte kan garantera deras journalisters säkerhet i Gaza, efter att nyhetsbyråerna sökte försäkringar om att deras journalister inte är måltavlor. Enligt CPJ ställs journalister i Gaza inför särskilt stora risker när de försöker bevaka kriget under Israels markinvasion då de riskerar att utsättas för israeliska flygattacker och omfattande elavbrott bland annat.

– Journalister i hela regionen gör stora uppoffringar för att bevaka denna förfärliga konflikt. Särskilt de i Gaza har betalat och fortsätter att betala ett aldrig tidigare skådat pris och står inför kraftigt ökande hot. Många har förlorat sina kollegor, familjer och medieanläggningar, och har flytt för att söka säkerhet när det inte finns någon säker plats eller väg ut, forsätter Sherif Mansour. 

Flera har dödats den senaste veckan

Bara i helgen som gått har minst tre journalister och mediearbetare dödats enligt CJP. Det gäller bland andra Bilal Jadallah som var chef för den palestinska organisationen Press House–Palestine som jobbar för yttrandefrihet och som har stött oberoende journalistisk. Enligt CPJ dödades han i en israelisk flygattack när han färdades i sin bil på söndagen. 

De senaste dagarna har ytterligare fem journalister uppetts ha dödats: Sari Mansour, Hassouneh Salim, Mostafa El Sawaf, Amro Salah Abu Hayah, och Mossab Ashour. 

Kollegorna och vännerna Sari Mansour och Hassouneh Salim dödades i en israelisk attack mot Bureijs flyktingläger i centrala Gaza på lördagen – sammanlagt uppges 17 personer ha dödats i attacken, rapporterar Reuters. Mostafa El Sawaf liksom hans fru och två av deras söner dödades i sitt hem under en israelisk attack i Gaza City. Amro Salah Abu Hayah ska ha jobbat för Hamas-anknutna tv-kanalen Al-Aqsa. Mossab Ashour dödades i en israelisk attack mot flyktinglägret Nuseirat, det är oklart när den attacken ägde rum, men hans döda kropp hittades på lördagen. 

Slaget om sanningen eskalerar när de våldsamma konflikterna blir fler. När Ryssland invaderade Ukraina florerade desinformationen över hela världen. Samma sak sker nu i och med kriget mellan Israel och Palestina. I allvarliga konflikter sätts sanningen ur spel och viljan att sprida den egna agendan träder fram på dess bekostnad. I en värld av sofistikerad AI och sociala medieplattformar med miljarder användare är det enkelt att förfalska och modifiera information efter sin egen agenda och sedan ge den en närmast oöverskådlig spridning.

Desinformation och propaganda är inget nytt fenomen, men har nått extrema proportioner i och med internet och de sociala medierna. Med flera miljarder användare får sociala medieplattformar en enorm makt över vilken information som sprids. Och med den makten kommer ett minst lika stort ansvar: vem ska göra äkthetskontroller? Och hur? Hur kan man garantera att mänskliga rättigheter respekteras på en så stor plattform? Eftersom fenomenet fortfarande är så nytt har vi inga svar på dessa frågor. Att plattformarnas höjdare själva skulle klara av att ta ansvaret är inte en realistisk tanke – det har bland annat Elon Musk visat gång på gång. 

Om nu inte företagens vd:ar klarar att ta ansvaret på eget initiativ kan man naturligtvis försöka tvinga dem. EU har skapat ett försök till lösning på problemet med sin Digital services act, som trädde i kraft i augusti i år. Tanken med den är att bland annat tvinga stora (= över 45 miljoner användare) sociala medieplattformar och sökmotorer att redovisa riskbedömningar och handlingsplaner angående desinformation och respekt för mänskliga rättigheter. Syftet är att skapa trygga digitala platser där mänskliga rättigheter är skyddade. Om det funkar återstår att se.

Risken med den här typen av lagar är att de blir för rigida och svårapplicerade, och/eller öppnar för ökad övervakning och inskränkning av individens frihet. Hur och om de tar sig an de frågorna återstår också att se.
Man kan också utgå från individens förmåga att själv avgöra sanningshalten i den information hen har framför sig. På ett sätt är det att lägga en alltför stor börda på individen: de stora medieföretagen måste ha någon form av mekanism för att upprätthålla en viss lägstanivå när det kommer till korrekt information. Men vem i världshistorien har någonsin kunnat kontrollera 3 miljarder människor, som pratar många olika språk och kommer från många olika kulturer?

Desinformationen kommer att fortsätta existera, och antagligen bli allt svårare att upptäcka i takt med att AI-tekniken förfinas. Det går kanske inte alltid att hitta den bästa källan till allting, i synnerhet inte på egen hand. Vad vi däremot kan göra är att skapa och utveckla strukturer för självständigt kritiskt tänkande – tillsammans. Skolan och hela vårt utbildningsväsende är en plats där det kan ske, men de behöver finnas på många håll i hela vårt samhälle. Det kan ske på bibliotek, i föreningsform, genom studiecirklar eller specifika mötesplatser för kritiska politiska samtal utan en yttre struktur.

Ju fler platser det finns i samhället där vi använder vår förmåga att ifrågasätta, och kanske i synnerhet ställa rätt frågor vid rätt tillfälle, desto större motståndskraft får vi mot desinformation och propaganda.